Young Woman and the Sea 2024

Historien om Trudy Ederle börjar med en brinnande passion för det böljande havet och framför allt: simning. Vi befinner oss under ett ganska trångsynt 1910/20-tal och varken Trudy (“Star Wars”-Daisy Ridley) eller hennes syster (förvillande lika Tilda Cobham-Hervey) vill egentligen foga sig efter omvärldens nedlåtande syn på kvinnor som sportar.

 

Men bångstyriga och orädda Trudy är fast besluten att bli en simmerska och får efter många om och men chansen att träna just simning, trots att hon i början inte är särskilt duktig och att hon mellan varven får slita med att bära kol. Gång på gång motarbetas hon men det sporrar henne bara att drömma större och större. Olympiska spelen i all ära men siktet ställs snart in om möjligen ännu högre: att bli den allra första kvinna att frisimma över den engelska kanalen.

 

Påminner det lite om “Nyad”, den Oscarsnominerade sportfilmen om en kvinnlig simmerska som också valde frisimmarlivet? Ja, absolut, men historierna skiljer sig ändå markant åt. Där “Nyad” främst fokuserade på Diana Nyad själv och själva simningsdistansen, lyfter vår aktuella historia blicken allt mer och debatterar kvinnlig frigörelse i sig. Det kan förstås bero på att de utspelar sig under vitt skilda årtionden, och på så sätt kan faktiskt “Nyad” ses som en fortsättningsberättelse på “Young Woman and the Sea”.

 

Det är makalöst vilka kulisser som har målats upp i vårt perioddrama och jag njuter rejält av åkturen i ett New Jersey under en svunnen retrotid. Speciellt intressant är det att se simbassängerna som vi idag kanske skulle benämna som “primitiva”, men som på denna tid dög gott och väl till och med åt olympiska deltagare. Det är lätt att glömma att varje simmande atlet har börjat i en liten pöl någonstans, och säkerligen inte alltid varit särskilt självsäker på en framtida succé.

 

Vår berättelse följer en klassisk sportfilms-mall, men skruvar upp intresset ett extra snäpp genom kulisser, biroller och fin kemi karaktärer sinsemellan. Ridley bär upp sin envisa Trudy med bravur och dessutom får vi se vår svenska Alexander Karim dyka upp i en stödjande och minnesvärd biroll. Visst är historien vi följer stundtals lite smörig och “amerikansk” här och där men det passar väl ihop med filmens själ. Det blir heller aldrig överspel eller långtråkigt, utan våra hjältinnor kör så att det ryker hela vägen in i poolkanten, trots alla möjliga, ibland helt osannolika hinder under resans gång.

 

Söker du en film som är lagom avvägd mellan politisk kamp, jävlar-anamma-sportlighet och perioddrama så kommer “Young Woman and the Sea” passa dig som fisken i vattnet. Den här verkliga berättelsen förtjänar verkligen att komma upp till ytan och förhoppningsvis kan den även inspirera dig som kanske hört hela livet att du inte duger till, men vet att du innerst inne faktiskt kan. Heja!