Youth in Revolt 2009

Jag önskar att jag läst bokserien av C.D. Payne som filmen "Youth in Revolt" bygger på, för då hade jag vetat vem som skulle ha berömmet för alla fantastiska repliker. Men oavsett om det är originalförfattaren man ska buga för eller om Gustin Nash la till en del eget när han anpassade boken, så fungerar det väldigt bra på film.

Michael Ceras (Juno) speciella levererande kunde inte ha varit mer perfekt - på något sätt höjs komikvärdet något enormt av hans nonchalanta, aningen uppgivna sätt att få fram de mest konstlade, ironiska och knäppa kommentarer.

Cera spelar Nick Twisp, en ung kille som är intellektuell och speciell, men hopplöst nördig och inte populär hos det motsatta könet. Självklart är han oskuld, något han hoppas kunna ändra. Efter att mammans pojkvän Jerry (Zach Galigianakis) lurat på ett gäng marinkårskillar en trasig bil bestämmer de att det är läge för familjen att ta en liten semester. I en husvagnspark träffar Nick Sheeni (nykomlingen Portia Doublebay) som faktiskt fattar tycke för honom.

Men ödet gör det inte lätt för paret. Nick måste åka hem igen, och enda sättet att få träffa Sheeni igen är att hans mamma kastar ut honom så att han får bo med pappan istället. Men eftersom Nick är allt annat är handlingskraftig behöver han hjälp för att ställa till med trubbel, och i sin fantasi uppfinner han ett alter ego, Francois Dillinger, som röker, spottar, är uppkäftig och vågar säga vad han verkligen vill göra med tjejerna. Med Francois bakom ratten tar Nicks liv härifrån ett gäng annorlunda vändningar.

"Youth in Revolt" är framför allt en skruvad komedi - och den är rolig på flera plan. Dels som jag redan nämnt i det lilla med absurda repliker, som när Nick och kompisen Lefty (för att hans snopp är krokig åt vänster) pratar sex eller när Nick förklarar för Sheeni att "Nej, nej, det finns ingen biologisk koppling mellan honom och "styvpappan" Jerry över huvud taget." Dels är den rolig i de galna situationer som uppstår när Francois tar över Nicks liv och gör sådant han annars aldrig skulle vågat.

Skådespelarensemblen skulle göra vilken filmmakare som helst stolt. Förutom de redan nämnda syns Steve Buscemi som Nicks pappa, Justin Long (Dumpa honom) som Sheenis bror och Fred Willard (som gjort många komiska mindre roller) som den gamla aktivistgrannen som gärna tar hand om illegala flyktingar. Men även Nicks nya kompis Vijay som spelas av relativt okända Adhir Kalyan passar perfekt i sin roll. 

Det finns ett par tillfällen då filmen sackar lite och skulle kunnat redigeras med lite mer tempo, men det är egentligen det enda jag kan anklaga den för. Så gillar du skruvad humor och framför allt om du är ett Michael Cera-fan så bör du springa iväg och köpa biobiljetter så fort filmen går upp på biograferna.