Yu-Gi-Oh! Filmen 2004

Bland barnprogrammen på flera kommersiella tv-kanaler kan man också se en och annan japansk animerad serie om goda lojala hjältar och stygga elaka monster som deras ägare framkallar ur sina kortlekar och kallar på sina fiender. Det kan låta häftigt för en 8-åring eller någon lite äldre som är fast i roll- och fantasispel men att göra en långfilm av en sådan serie låter nästan märkligt och lite tokigt. Hemma i Japan är dessa serier tydligen populära och har gett upphov till en miljardindustri med kläder, kortlekar, spel, mat mm men sådant slipper man tack och lov här. För några år sedan var Pokémonkort rätt populära och efterfrågade och man såg många unga grabbar hålla på med sina kort och byta med vänner. Själv fattade jag aldrig poängen men det. Den eller de som kom på det måste dock vara nöjda för de har säkert dragit in rätt många miljoner på det. Korten var tydligen inspirerade av tv-serien med samma namn.

I ett avsnitt av den sanslöst roliga och satiriska tv-serien "Simpsons" åker familjen till Japan. På hotellrummet håller barnen på att zappa mellan olika tv-kanaler tills de fastnar för en japansk animé. Det är jätterobotar som förvandlas till drakar och stora fåglar som mosar sönder sina motståndare eller möter dem med röntgenstrålar. Bisarrt är förnamnet. Efter några sekunder har barnen, nästan hypnotiserade av det de sett fallit ner på golvet, ligger med stora vidöppna ögon och vrider sig som om de hade fått ett epilepsianfall. Det låter sjukt men det såg kul ut! Det var för att beskriva hur konstiga, nördiga och antagligen skadliga dessa japanska animé är.

"Yu-Gi-Oh" heter en liknande japansk animerad långfilm som nu kommer på bio. Redan efter 10 minuter börjar man fråga sig vad filmen egentligen handlar om eller om man verkligen kommit rätt. Huvudpersonen Yu-Gi är en ung grabb på 12 år som är mästare på kortspelet Duel Monsters. Korten som spelarna tar fram föreställer olika mönster med olika krafter. Den med de starkaste korten vinner. Inte så svårt men ack så tråkigt. Man stoppar dem i en batteridriven dosa fäst på sin arm och släpper ut dem. Fråga mig inte hur korten får liv.

Yu-Gi har varit obesegrad och många drömmer om att besegra honom. Det finns också ett kort föreställande en gammal egyptisk gud som sägs ge extra kraft. Den som har det kortet får större möjligheter. Inte så svårt att lista ut alltså.

I över en timme får man se dessa figurer leka med sina kort och dra fram olika mönster och robotar. Historien bjuder inte på mycket mer. Det är i stort sett upprepning av dessa fåniga och bisarra dueller med olika figurer. Man frågar sig hur en sådan film kan gå hem i Japan. Tydligen finns det speciella affärer där med prylar, kort och spel inom enbart detta område. Den här filmen får man gärna missa för att man lär sig ingenting av den. Det är en timme och en kvart slöseri med tid. Dialogen är också tråkig och kunde varit bättre men med tanke på att den följer filmen ska man inte begära mer av den.

Skippa den här filmen så vida du inte är en 10-åring som lever för Pokémon och liknande kortspel eller jättefrälst av rollspel. Den här filmen är inte för normala sociala människor. Filmen rekommenderas ej och ska inte heller ses av barn ty den är skadlig och fördummar. Den är definitivt en av årets sämsta.