Zambezia 2012

Kanske är det så att jag vid det här laget är bortskämd med häftiga effekter, figurer och färger från till exempel Pixar och Dreamworks för att inte tala om 3D som de flesta animerade filmer idag visar som. Kanske hade "Zambezia" varit bättre på bio men den tappar tyvärr sin potentiella förtrollning i TV-rutan på grund av den uråldriga tekniken och de nästan dammiga färgerna som lyckas förvirra min blick så pass att jag stundvis har svårt att urskilja motiv från miljö.

Kai är en moderlös falk som en dag lämnar sin far och sina gamla vänner och flyger till den harmoniska fågelstaden Zambezia. Pappan flyger efter för att leda reda på rymlingen, vilket visar sig vara svårare än han först hade tänkt. I Zambezia råder frid. Det spelas skön musik med ton av trummor och "Lejonkungen" och livet bland trätopparna är allmänt glatt och trivsamt. Men samtidigt, inte alls långt därifrån, smider en leguan illvilliga planer på att attackera staden och äta upp äggen.

Som sagt. Vi har sett det förr. Många gånger. Ung fågel, fisk, sköldpadda eller grottflicka på väg in i vuxenvärlden, något hotar och äventyr uppstår. Den typen av berättelse verkar lämpa sig väl i animerade filmer och gör också det, men medan till exempel "Croodarna" för inte så länge sedan lyckades komma med något nytt det gamla temat till trots så är inget särskilt nytänkande alls i "Zambezia".

Kai en mycket sympatisk hjälte och de övriga figurerna lite roliga och pappan till en början väldigt överbeskyddande, som det ju brukar vara. Det är inget som är direkt dåligt, men det är inte tillräckligt intressant heller för att hålla tiden ut. Varken jag eller min son på 4 år, som brukar vara lättlockad med exotisk natur och färggranna djur tycker det är särskilt inspirerande med fågelfolket och en tjock leguan. "Finns det inga tigrar? Eller lejon? Jag vill ha lejon mamma!" Hör jag upprepat innan han vänder blicken och uppmärksamheten mot sina bilar och börjar leka med dem istället.

Jag fortsätter titta. Det kommer inga lejon och jag tror inte de hade räddat något (för min del åtminstone), då det i slutändan tråkigt nog är den förutsägbara historien och det inte riktigt tillfredställande hantverket som fäller filmen.