Tro det eller ej men det fanns en tid före datoranimerade tigrar och apor där riktiga djur fick vara med på film. Läskigt eller hur? Men vad hände egentligen med några av de mest kända djurskådisarna? Läs vidare för det chockerande svaret.
Keiko – ”Rädda Willy 1-3” (1993-1997)
Alla goda ting kommer i tre; späckhuggaren Keiko rönte stora framgångar med ”Rädda Willy”-filmerna. Djurrättsaktivister, party poopers som de är, surade dock till efter del tre och krävde att Keiko skulle få släppas fri. Så blev det faktiskt och Keiko påbörjade 1998 sin rehabprocess för att kunna återvända till det vanliga späckhuggarsamhället (Island). Historien fick ett lyckligt slut. Förutom att Keiko kort därpå spårades till Norges kust där han återfanns död. Ännu ett offer av institutionalisering, precis som i ”Nyckeln till frihet” (1994). Antingen det eller lunginflammation, forskarna är fortfarande oense där. Keiko blev tjugosju år gammal.
Herr Nilsson - ”Pippi Långstrump” (1969)
Herr Nilsson, Pippis ständiga följeslagare, spelades av en dödskalleapa utlånad av en familj i Stockholm. Little is known gällande apans ursprung, inte ens hans namn. Följande är dock känt: Herr Nilsson var en riktig liten sonofabitch som kissade och bajsade på allt och alla under inspelningen. Han gillade även att bitas. Situationen eskalerade snabbt och apan fick återlämnas till familjen innan inspelningarna var över. På de flesta bilder där du ser Pippi ha Herr Nilsson på axeln är det i själva verket en uppstoppad apa. Karriärmässigt har det inte hänt så mycket mer. Med tanke på att detta utspelade sig på 70-talet får vi tyvärr också utgå ifrån att apan utan namn är stendöd. Oddsen att han (med en högsta livslängd på tjugo år) gör comeback är låga.
Kathy – ”Flipper” (1964-1967)
”Flipper” kanske ni kommer ihåg? En sjöversion av ”Lassie” där den smarta hunden byttes ut mot en smart delfin. TV-serien sändes på det glada 60-talet och visades, bland så mycket annat bra, på TV 3 under sent 80-tal. Det hela gick ut på att Flipper hjälpte en parkvakt och hans jobbiga ungar att upprätthålla ordningen och fånga busar. Flipper spelades faktiskt av inte mindre än fem delfiner, alltså 60-talets motsvarighet till Mary-Kate och Ashley Olsen. Äran och berömmelsen blev för mycket för Kathy, som var en av de fem utvalda. Några år efter att serien lagts ner begick hon självmord, enligt utsago från hennes tränare Richard O´Barry. Han hävdar att hon en dag medvetet inte kom upp till ytan för luft, då hon var deprimerad av att leva i fångenskap. O'Barry sadlade därefter om till djurrättsaktivist och hans arbete kan ses i den omtumlande och sevärda dokumentärfilmen ”The Cove” (2009).
Tubbe/Turbo – ”Snoken” (1993-1997)
”Snoken”, det mesigaste svensk 90-talsdeckare hade att erbjuda, blev mest känd för bordercollien Turbo. Turbo spelades av Tubbe, även han bordercollie. Turbo hjälpte sin husse och tillika privatdetektiv ”Snoken” (Sven-Åke Gustavsson) att lösa luriga fall med blandat resultat. Jag har för mig att Snoken var rätt kass som privatdeckare… Tubbe red hur som helst på framgångsvågen genom framträdanden även i det fräna TV-programmet ”Stora famnen” (1993) och filmen ”Härifrån till Kim” (1993). Allt fick dock sitt slut 2002 då Tubbe drabbades av levercancer och gick bort.
Tweet – ”Den galopperande detektiven” (1994)
Tweet gjorde sig ett namn genom sin trovärdiga gestaltning av en giraff i ”Den galopperande detektiven” (1994). Därefter följde ett och annat reklamgig, bland annat för Toys ”R” US. Under inspelningen av "Zookeeper" (2009) med helfestlige Kevin James gick Tweet hastigt bort, arton år gammal. En anonym källa från inspelningsteamet hävdade att giraffstackaren tvingades bo i ett på tok för litet utrymme under flera månaders tid. Dödsorsaken tros vara att Tweet åt upp presenningen som täckte hans box alternativt en akut hjärnblödning. Svårsmält.
Random känguru som var nära inspelningsplatsen - ”Skippy” (1968-1970)
Ja, så var det faktiskt… Ledsen att behöva sabba vissas barndomsminnen men Skippy spelades av femton (15) jävla kängurus. Femton kängurus som förmodligen blev behandlade som skit för att utföra det seriens nittioett avsnitt krävde. Programmet som, i mördande konkurrens, blev en av Australiens stora exporter gick ut på att Skippy hjälpte till att lösa diverse problem i en nationalpark. Någon fick motorstopp i nationalparken; Skippy stoppade ett meddelande i sin pung och hoppade iväg efter hjälp… Såna saker.. Oftast inte superdramatiskt med andra ord. Kolla då hellre på ”Skipinder the Punjabi Kangaroo” på Youtube, en parodi gjord av ”Goodness Gracious Me”. Efterforskningar till trots har det visat sig omöjligt att få reda på vad som egentligen hände med djurskådisarna bakom Skippy. Döda är de dock då kängurus inte blir så mycket äldre än tjugo år…
Pal/Lassie – ”Lassie på äventyr” (1943)
Collien Pal var den första hunden att spela Lassie på vita duken. Sju filmer och två TV-piloter blev det innan det var dags att skicka facklan vidare, bland annat till hans egen valp Lassie Jr. Därefter spelades Lassie av ett gött gäng jyckar som turades om att porträttera världens mest hjälpsamma pälsboll. 1958 var det dags för hundhimlen då Pal gick bort av naturliga orsaker, fyra år efter sin pension. Hans tränare och livskamrat Rudd Weatherwax (ej påhittat namn) blev så förkrossad att han aldrig mer kunde se en Lassie-film.
En myriad av grisar – ”Babe - Den modiga lilla grisen” (1995)
”Babe”, som nu har mer än tjugo år på nacken, blev lite oväntat en löjligt stor framgångssaga med sina 250 miljoner dollar bara i biointäkter. Lilla Babe spelades av inte mindre än fyrtioåtta griskultingar som alla levererade sann grismagi. Enligt männen bakom megasuccén slutade ingen av grisarna som julskinka efter filminspelningen, utan levde sina långa och lyckliga liv på ett par fina bondgårdar runt om i USA. Låt oss leva vidare i den tron.
Manis/Clyde – ”Den vilda fighten” (1978), ”Nu fightas vi igen” (1980)
Orangutangen Manis (Clyde i filmerna) var Clint Eastwoods sidekick under en förvirrad period på 70-talet. Clint spöade folk och apan bjöd på lite skön buskishumor. Harmlös och oväntat framgångsrik underhållning som ledde till en uppföljare fem år senare. Bakom kulisserna var det dock inte lika lattjo. Kort efter att uppföljaren spelades in dog Manis hastigt och olustigt. Det ryktades om att hans tränare under en längre tid hade uppmuntrat (misshandlat) honom med en käpp och att han en dag slagit ihjäl den stackars apan. Då detta var en tid innan all hantering av djurskådisar övervakades vet vi inte så mycket mer.
Caesar/Båtsman – ”Vi på Saltkråkan” (1964)
Båtsman, som egentligen hette Caesar, slog igenom stort genom att spela stor och mysig hund på ”Saltkråkan”. Efter Båtsmans genombrott och nyvunna kändisskap ville den förra ägaren, kåt på att sola sig i hundens rampljus, ha honom tillbaka. En vårdnadstvist uppstod (orka!) som avgjordes i tingsrätten till den tidigare ägarens fördel. Trovärdiga källor hävdar att Caesar, nu 63 år gammal, är bosatt i Spanien. Andra att han avlivades på grund av höftledsfel en tid efter att ”Vi på Saltkråkan” sändes.
