10 "Euphoria"-karaktärer att älska men framförallt att hata

Få kan ha missat att andra säsongen av HBO:s ungdomsdrama "Euphoria" har släppts. Det är den mest omtalade serien på sociala medier just nu och stjärnskottet Zendaya som spelar huvudrollen drar uppmärksamhet till serien bara hon.

 

"Euphoria" är en kavalkad av sex, droger och drama: precis som mångas ungdomsår är. Därmed är det inte konstigt att serien samlat på sig skockar av hängivna fans som dissekerar sönder händelserna i varenda avsnitt.

 

Men karaktärerna vi följer i "Euphoria" varje vecka, hur mycket gillar vi dem egentligen? Det har vi analyserat nedan i en lista på vilka av karaktärerna serien får tittaren att tycka om allra mest och allra minst, med start från den som har störst potential att värma våra hjärtan och slut hos den som får oss att känna rentav raseri. Och alla där emellan, såklart.

 

 

 

Hör man bara beskrivningen av Fez så är det nog få som skulle tro att han skulle komma att bli majoritetens favorit i "Euphoria": en droglangare med stort våldskapital.

 

Men Fez är urtypen av den lugna, snälla killen som inte startar drama eller problem utan en mycket god anledning. Han visar upp en beundransvärd lojalitet mot vänner och familj, och är tålmodigare än få. Hur han behandlar sin bästa vän Rue under hennes missbruk är talande bara det men det är framför allt scenerna med Lexi som fått våra hjärtan att smälta för Fez: han visar upp en sårbar styrka och mjuk sida som sällan skådas hos karaktärer som ska vara av gangstertypen.

 

Fez är genuin, från början till slut och mer krävs inte för att en person som nyss pistolhotat en annan langare ska bli vår favorit. Plus att han alltid skyddar de svagare, och vem hade inte en grej för Robin Hood som barn liksom?

 

 

 

Näst mest omtyckt är naturligtvis Lexi. Varför? För att hon också vill gott på riktigt. Hon varken önskar eller skapar problem eller drama utan håller sig hellre i bakgrunden vilket är välkomnat bland så många extroverta karaktärer.

 

Lexi har vunnit popularitet i den andra säsongen främst för att hon är ”den vanliga tjejen”, den som många kan relatera till. Hon är inte en av de populäraste eller snyggaste, inte den med ständiga kärleksproblem eller mest mental ohälsa. Lexi är vanlig, och visar exakt hur mycket skönhet och styrka som det finns i att vara vanlig. Därmed gick hon från att vara en karaktär i bakgrunden som man helt enkelt inte kunde ogilla för att hon aldrig riktigt gjorde något fel till att bli en person man tycker om för att hon anstränger sig så mycket för att göra rätt.

 

Dessutom: hur grym var inte hennes pjäs där hon hängde ut såväl Nate som Cassie på ett välförtjänt men humoristiskt sätt? 

 

 

 

I säsong ett gillade man Maddy för att hon var snygg och en bitch. I säsong två gillar man henne för att hon är snygg men inte en bitch. Inte egentligen.

 

Även Maddys karaktär har fått växa under "Euphorias" andra säsong och genom att våga visa sig sårbar och uppvisa såväl lojalitet som ett gott hjärta förvandlades hon från seriens onda drottning till en god prinsessa. Nu hoppas man bara på att hennes framtid är så fantastisk att hennes vidriga ex och falska före detta bästa vän får ångra exakt allt de utsatt henne för.

 

 

 

Elliot är charmig, gullig och vill i grunden alla väl. Precis som Lexi är hans lugn och balans en frisk fläkt bland alla karaktärers instabila självbilder. Kanske är han såpass ny i serien att man bara inte har fått se hans dåliga sidor än, kanske är han verkligen en good guy. Att han räddade en (då) okänd tjej från en heroinöverdos pekar på det andra. 

 

 

 

Kat är en av få karaktärer i "Euphoria" som hade sina glansdagar i säsong ett när hon tog makten över sin egna sexighet som tjock kvinna och levde ut sina dagar som en bad bitch. I säsong två ser man tyvärr något av hennes charm gå förlorad när hon beter sig egoistiskt och småaktigt mot sin dumsnälla pojkvän.

 

Samtidigt förstår man henne: för vem har inte fått precis vad man tror man vill ha för att sen inse att fantasin om det var bättre? 

 

 

 

Det är svårt att lista Rues positiva egenskaper som karaktär då man mest ser henne bete sig manipulativt, ljuga eller vara lika hög som Kleerup i Nyhetsmorgon.

 

Trots att hon uppvisar mer sämre sidor än goda och har en storyline som ibland blir rentav tråkig går det ändå inte att avsky henne: hon är sjuk i ett kraftigt missbruk. Och stunderna hon vågar inse och erkänna det, den sköra sårbarhet hon visar upp då, gör att man känner med henne för mycket för att kunna hata henne.

 

Vill man va i hennes närhet? Absolut inte. Önskar man fortfarande henne tillfrisknande och välmående? Absolut. 

 

 

 

Jules är ännu en karaktär som gjort en stor förändring i andra säsongen. I första var hon en försiktigt positiv och varmhjärtad person som man höll tummarna för. I andra säsongen är hon gnällig, tycker mest synd om sig själv och agerar på egoistiska impulser i varannan scen.

 

Visst, hon är ung och dum men man måste vara väldigt ung och dum för att tro att man kan dricka alkohol vid en missbrukare utan att göra dem sugna. Dessutom skvallrade hon om Rue för Rues mamma, något som kanske var för det bästa i slutändan men som ändå automatiskt ger henne en högre plats bland mest ogillade i serien. 

 

 

 

På tal om att tycka synd om sig själv: här har vi drottningen av det. Cassies tårar har en biroll i varje avsnitt och de rinner alltid för att hon har det sååå jobbigt som har betett sig illa mot sin bästa vän. Den gulliga, älskvärda karaktären från säsong ett blev en lögnaktig bedragerska vars enda mål nu är att bli älskad av Nate. Även om det kostar henne livet.

 

Att hon är illojal och dessutom försvarar det till slutet är illa nog men ärligt talat är det att hon tycker synd om sig själv som gör henne mest svår att tycka om. Sluta gråta, förfan.

 

 

 

Cal förtjänar sin andraplats som mest ogillad för att han är allt man inte vill ha i en fadersfigur. Han har traumatiserat sin yngsta son Nate sen barnsben, ligger med minderåriga och är hotfull som få.

 

Det som gör att han (och Cassie med för den delen) undviker förstaplatsen är att det ändå finns någon slags mänsklighet att finna bland allt mörker. Genom flashbacken till hans yngre dagar som man fick se i säsong två upptäcktes en varm och godhjärtad Cal en gång i tiden, som själv formats till den han är av att behöva ljuga om sin identitet ett helt liv och på grund av sin egna uppväxt med en iskall pappa.

 

 

 

Nate är nästan för självklar att välja som mest avskydd i "Euphoria". Som min vän sa ”det är som att hata Lord Voldermort i Harry Potter”. Han är liksom den ultimata antagonisten: extremt manipulativ, våldsam och narcissistisk.

 

Inte ens hans svåra uppväxt med Cal får oss att förlåta honom för hans pappa kan åtminstone behålla kontrollen i många fall, något hans son inte ärvt utan Nate gör istället ett namn för sig själv genom att ge sig på totalt oskyldiga.

 

Vem minns inte killen han misshandlade och tvingade att erkänna en falsk våldtäkt? När han manipulerade Jules i månader för att sedan hota henne? Eller kanske hans absolut lägsta stund: när han ströp sin dåvarande flickvän Maddy så att hon gick runt med en mörkblå nacke och hals.

 

Nate ljuger så fort han kan vinna på det och tar noll hänsyn till omgivningen. Det enda man önskar inför tredje säsongen är nu att Megan Fox karaktär från ”Jennifer’s Body” dyker upp i "Euphoria" så att Nate äntligen möter någon likvärdig att bråka med: en demon.