För några veckor sen hade Bong Joon-Hos färgstarka sci-fi-komedi “Mickey 17” biopremiär i hela världen. En originell och underhållande storfilm, som inte är del i en redan etablerad franchise. Filmen har dock floppat rejält och kommer innebära en brakförlust för filmbolaget.
Vi pratar mycket om filmbranschens, och i synnerhet Hollywoods brist på originalitet. Men vem bär egentligen skulden? Är det de stora filmstudiorna som inte vågar ta risker, eller är det vi, filmpubliken? Förtjänar vi ens originella storfilmer om vi inte steppar upp och går och ser dem som faktiskt görs?
Här är bara några exempel på grymma, originella storfilmer som, av en eller annan anledning, inte nådde den publik de förtjänade.
10. Hugo Cabret (Martin Scorsese, 2011)
Martin Scorseses kärleksförklaring till filmhistorien vann 5 Oscars på 11 nomineringar och hyllades unisont av kritiker. Men publiken svek.
“Hugo” är något av en trojansk häst till film som ser ut att vara ett fartfyllt 3D-äventyr för barnfamiljer, men som under ytan är en nördig hyllning till filmens tidiga historia. Kanske lyckades marknadsföringen inte kommunicera till all världens filmnördar att de egentligen var filmens primära målgrupp!
9. Cloud Atlas (Systrarna Wachowski & Tom Tykwer, 2012)
Denna ultraambitiösa och egensinniga storfilm, länge historiens dyraste independentfilm, väver samman sex olika berättelser i ett tidsspann över 500 år där samma skådespelare spelar ett antal olika roller.
“Cloud Atlas” splittrade både kritiker och övrig publik och hamnade på både års-bästa och års-sämsta listor. Ett fascinerande filmexperiment i stor skala som tycks ha varit lite för svårtolkat för att locka folk till biograferna.
8. Mickey 17 (Bong Joon-Ho, 2025)
Robert Pattinson briljerar i “Parasit”-regissören Bong Joon-Hos bioaktuella science-fiction-komedi, som MovieZines Anna Hedlin ger 4 av 5 stjärnor.
Läs också: Hajpade “Mickey 17” ser ut att gå 80 miljoner dollar back på bio
Det är ingen lätt uppgift att följa upp 2010-talets mest sensationella filmexport. Men det är dock oklart vad som gått snett i kontakten med biopubliken, som svikit filmen. Ett bakslag för Warner Bros satsning på respekterade auteurer och för originella storfilmer i största allmänhet.
7. Furiosa: A Mad Max Saga (George Miller, 2024)
Ytterligare ett nyligt exempel är det galna geniet George Millers efterlängtade prequel till det genredefinierande mästerverket “Mad Max: Fury Road”.
“Furiosa” är den femte delen i en filmserie som inleddes redan 1979, och som en direkt prequel till “Fury Road” är “Furiosa” kanske den minst originella filmen i serien. Men det är fortfarande en kompromisslös, galen storfilm som inte liknar mycket annat där ute. Men biopubliken kände sig inte lockad och filmen spelade knappt in 175 miljoner dollar på bio.
6. Fight Club (David Fincher, 1999)
“Fight Club” är ett klassiskt exempel på en film som floppade på bio för att senare bli en kultklassiker och mer därtill. Filmen är för närvarande rankad som den 13:e bästa filmen någonsin på IMDb (och den 179:e bästa på Letterboxd). Men dess rykte har också gått hela varvet runt och ses i vissa cineastkretsar som ett ökänt exempel på en arketypisk filmbro-rulle – alltså en överskattad mörk och “gritty” film fylld av toxisk maskulinitet och tvetydig moral.
Läs också: ”Fight Club” 25 år senare – den perfekta nyårsfilmen
Oavsett vad man tycker om filmen så har den gjort en resa som få andra och är ett bevis på att en films ursprungliga dåliga mottagande inte på långa vägar behöver vara en dödsstöt för dess fortsatta livskraft.
5. The Fall (Tarsem Singh, 2006)
“The Fall” är en av den moderna filmhistoriens märkligaste bedrifter. En episk storfilm inspelad i 24 länder över fyra års tid och nästan helt egenfinansierad av filmens regissör. En unik blandning av småskaligt drama och storslagen fantasy. Men filmen hade inte mycket distribution att tala om och publiken hade därför svårt att hitta till filmen.
En rykande färsk 4K-restaurering släpptes nyligen på streamingtjänsten MUBI i större delen av världen, men dock inte i Sverige… Låt oss hoppas att filmen når våra breddgrader så snart som möjligt.
4. Children of Men (Alfonso Cuarón, 2006)
Jag blev själv förvånad när jag insåg att Alfonso Cuaróns nervkittlande, smarta och visuellt banbrytande science-fiction-film, om en nära framtid där alla kvinnor blivit sterila, inte alls var en vidare stor hit när den först släpptes.
Kanske var “Children of Men”, med sin råa realism och närmast förutseende skildring av flyktingar som behandlas som djur av regimen, för mörk och realistisk för den breda publiken.
3. Järnjätten (Brad Bird, 1999)
Brad Birds ”E.T.”-doftande animationspärla är idag en älskad klassiker, men på release nådde den inte alls ut till den stora publik som den förtjänade.
Läs också: ”Järnjätten” började som en storflopp – 25 år senare är den en högaktad klassiker
“Järnjätten” släpptes under en övergångsperiod för animerad film där datoranimationen tog över mer och mer. Warner Bros var ängsliga, trodde inte på den klassiskt 2D-animerade filmens potential och smög ut den på bio snarare än att ge den en ordentlig marknadsföringskampanj.
2. Baron Münchausens äventyr (Terry Gilliam, 1988)
Terry Gilliam har blivit en symbol för egensinniga regissörer som kämpar i motvind, med filmer som “Brazil” och “The Man Who Killed Don Quixote” som haft minst sagt snåriga vägar till vita duken.
Produktionen av det spektakulära fantasyäventyret “Munchausen” var allt annat än enkel. Budgeten nästan dubblerades och barnskådisen Sarah Polley traumatiserades av den kaosartade inspelningen.
När det väl var dags för filmen att släppas så var den nya ledningen på Columbia, som inte var densamma som gav grönt ljus till produktionen, inte så sugna på att punga ut för marknadsföringen och den fantasifulla filmen floppade rejält.
1. Heaven’s Gate (Michael Cimino, 1980)
Regissören Michael Cimino följde upp storsuccén “The Deer Hunter” med vad som skulle bli en av filmhistoriens mest ökända floppar.
Den stjärnspäckade och nästan fyra timmar långa western-rullen “Heaven’s Gate” blev så sågad av kritikerna när den först släpptes att United Artists drog tillbaka den från biograferna efter bara en vecka och tvingade regissören att klippa en betydligt kortare version innan den släpptes igen ett år senare. Men skadan var redan skedd och filmens dåliga rykte garanterade att knappt någon gick och såg den.
Den ödesdigra floppen förändrade Hollywood i grunden. “New Hollywood”-erans kreativa och mer regissörs-styrda filmproduktion var över och de stora filmstudiorna skulle komma att ta tillbaka kontrollen, något som hållit i sig till än idag.
“Heaven’s Gate” anseende har med åren förändrats rejält och 2015 rankade BBC filmen som en av de 100 bästa amerikanska filmerna någonsin.