Vid sidan av fantastiska skräckklassiker som ”Psycho”, ”Hajen” och ”Alien” så finns tyvärr gott om dåliga titlar inom genren. B- eller C-rullar som misslyckats att skrämmas och ofta istället blir skrattretande på grund av manus, effekter eller annat av låg kvalitet.
Detta kan ibland - i viss mån - räddas av proffsiga skådespelare som med talang gör sitt bästa för att lyfta mediokert material. Här är tio skådespelare vars insatser gjorde dåliga skräckfilmer aningen mer sevärda.
1. Aaliyah - ”De fördömdas drottning” (2002)
När populära ”En vampyrs bekännelse” skulle få en prequel var förväntningarna höga. Men att Tom Cruise ersattes av bleka Stuart Townsend i rollen som blodsugaren Lestat var ett tidigt varningstecken. Filmen om hur den tidigare sexiga, farliga vampyren blir rockstjärna var en blodfattig, skrattretande besvikelse. Lyckligtvis dyker karismatiska R&B-stjärnan Aaliyah upp i titelrollen som sluga vampyrdrottningen Akasha - tyvärr gör hon inte entré förrän efter halva filmen och det blev sorgligt nog hennes sista roll då hon avled i en tragisk olycka efter att ha filmat färdigt sina scener.
2. Dakota Fanning - ”Hide and Seek” (2005)
Hon slog igenom som barnstjärna i ”I Am Sam” och är idag en etablerad vuxenskådespelare som senast spelade huvudrollen i rysaren ”The Watchers”. Men hon gjorde en tidig debut i genren redan som tioåring i den här psykologiska skräckisen med Robert De Niro. Tyvärr var Fannings kusliga insats som en flicka med en hotfull, osynlig vän det enda sevärda i den här sega dussinfilmen där De Niro går på tomgång och twisten i slutet är löjligt uppenbar.
3. Michael Fassbender - ”Alien: Covenant” (2017)
”Prometheus”, Ridley Scotts egna prequel till ”Alien”-filmerna, var en intressant sci-fi som utvecklade franchisens ursprung. Men medan Fassbender i den filmen fick sticka ut i en stjärnspäckad ensemble så var han desto mer ensam i Scotts nästa installation, en monsterskräckis av standardtyp. Där Katherine Waterston var en blek hjältinna och resten fick agera endimensionella bikaraktärer så var Fassbender självsäkert suverän i dubbelrollen som androiden David och dennes klon.
4. Matthew McConaughey & Renée Zellweger - ”Texas Chainsaw Massacre: The Next Generation” (1995)
Innan de blev Oscarsbelönade filmstjärnor spelade den här duon psykopat respektive hjältinna i den fjärde ”Motorsågsmassakern”-filmen. Här var det dock inte tal om några Oscars utan snarare hånskratt och generell huvudbry om vad som egentligen försiggår i den röriga handlingen med Leatherface i drag och ett hemligt sällskap som kontrollerar kannibalfamiljen. Men Zellweger och inte minst McConaughey, med benprotes och bisarra tatueringar, lyckas komma undan med äran i behåll.
5. Leslie Odom Jr. - ”The Exorcist: Believer” (2023)
”Hamilton”-stjärnan Odom Jr. har de senaste åren fått ett välförtjänt genombrott på vita duken, inte minst med sin Oscarsnominerade insats i ”One Night in Miami”. Det var därför extra kul att han fick huvudrollen i rebooten/uppföljaren till en av filmhistoriens mest klassiska rysare. Tyvärr var David Gordon Greens sjätte installation i franchisen ett magplask som varken lyckades uppdatera demontemat eller återskapa originalets stämning. Medan Ellen Burstyn kastades bort i en poänglös biroll fick Odom göra sitt bästa för att bära filmen med lite välbehövd mänsklighet och sympati.
6. Michael Parks - ”Tusk” (2014)
Få regissörer har sådan ojämn berg-och-dalbana till karriär som Kevin Smith. Vid sidan av kultfilmer som "Clerks" och ”Dogma” har han tyvärr gjort bottennapp som denna bisarra body horror-rulle. Justin Long spelar en otursam podcastare som på uppdrag kidnappas och stegvis förvandlas till - spoiler - en valross! I en film som är mer knasig än skrämmande är framlidne veteranen Parks den enda behållningen i rollen som den knäppe men fascinerande galningen som utför experimentet.
7. Florence Pugh - ”Don’t Worry Darling” (2022)
Produktionen bakom Olivia Wildes andra film bakom kameran blev mest (ö)känd för skandalerna kring den, från Shia LeBeoufs avsked/avhopp till den berömda spottloskan på Venedigs filmfestival. Filmen i sig var en ganska trött, rörig variation på ”Fruarna i Stepford” och liknande rysare som inte riktigt lyckades förmedla det feministiska budskapet med särskilt övertygande former. Tacksamt nog gav Pugh - trots en infekterad relation med Wilde - en pålitligt stark insats som frustrerad hemmafru som misstänker något fuffens med nya grannkvarteret.
8. Geoffrey Rush - ”Ondskans hus” (1999)
1990-talet var början på den envisa trenden med nyinspelningar av klassiska skräckfilmer. En av dem var denna, en modern tolkning av 1959 års ”Skriet vid midnatt”. Medan originalet var en charmig liten bagatell med sarkastisk humor, fyndiga twistar och flygande skelett så var den nya versionen mer av typen våld, blod och tafflig CGI. Den lysande stjärnan var tveklöst alltid sevärda Rush som med glimt i ögat anammade föregångarens Vincent Prices sluga skurk.
9. Lili Taylor - ”The Haunting” (1999)
Apropå dåliga remakes av klassisk skräck - regissören Jan De Bont lyckades ta en av filmhistoriens mest skrämmande rysare, "Det spöker på Hill House", och modernisera den som en platt CGI-fest befriad någon som helst stämning eller atmosfär. Medan Liam Neeson & co springer runt och reagerar på diverse specialeffekter som hämtade ur valfritt TV-spel är den magnifika indiedrottningen Taylor utmärkt som den plågade och hemsökta Eleanor. En ljuvlig rollprestation värdig en betydligt bättre film.
