10 märkliga filmklyschor som vägrar att dö

Jag har en stark misstanke om att manusförfattare i Hollywood kläcks fram ur ägg. Fullvuxna vid födseln och redo att börja skriva om mänskligt beteende enbart med gamla filmer som referensram. Det är svårt att tro att de satt sin fot i samhället då filmkaraktärers ofta märkliga beteende om och om igen upprepas på vita duken. Man får ha förståelse för att manus måste ta en del genvägar för att föra filmen framåt men snälla.... går det inte att göra på något annat sätt än enligt nedan?

 

 

 

Det måste vara skönt att leva i en värld där man tror gott om alla. Jag ser annars ingen orsak till att så få film/TV-karaktärer låser dörren efter att de lämnat hemmet. Sjukt jobbigt att se för oss med moderat OCD. Ovanstående oförmåga att skydda det som är ditt gäller såklart också för ALLA bilar på vita duken. Må vara att du skiter i att låsa din Opel Kadett från 89 som går att tjuvkoppla med en glasspinne men modernare bilar har ändå lite bättre säkerhetssystem. Varför inte utnyttja detta?

 

Låt oss också nämna den värsta förövaren i sammanhanget; extranyckeln under solskyddet. Perfekt om man betraktar hela världen som ett Bamse-kollektiv; annars mindre lyckat.

 

 

 

Ni vet upplägget - två personer skär sig i handen eller fingret för att sedan blanda blod. Dramatiskt på film; äckligt och opraktiskt i verkligheten. Smittskyddsinstitutet sätter ingen ok-stämpel på sådant beteende. En annan sak; varför envisas alla som skall avge en blodsed med att skära sig djupt i handflatan av alla ställen? Det måste vara att välja ett av de absolut sämsta ställena på kroppen. Det kommer att ta aplång tid att läka plus att handen blir obrukbar. Grymt om du skall ut i strid!

 

 

 

Det är alltid lika kul att se en filmkaraktär glida in på gatan för att hitta en p-plats mittemot huset denne skall besöka. Oftast i städer som New York, Los Angeles eller liknande. Kanske funkar det i Lilla Edet men tyvärr (?) utspelas få filmer just där. Jag förstår att det är svårt att få till på annat sätt på grund av temposkäl men icke desto mindre störande.

 

Jag väntar med spänning på den regissör som vågar döda denna kliché genom en mer dokumentär approach. Gärna i samklang med vår tid för den delen. Tror alla hade mått bra av att se Vin Diesel jaga p-plats genom att köra tjugo varv runt kvarteret i sin Nissan Leaf.

 

 

 

Världen hade varit betydligt säkrare om terrorister agerade lika puckat som filmskurkar. Har du en chans att döda filmens protagonist; skjut inte denne i huvudet. Berätta om din grandiosa plan och lämna sedan rummet så att dina underbetalda hejdukar kan misslyckas med att döda hjälten. Uppstår det en tio mot en-situation väntar alla på sin tur och attackerar en i taget. Resten står och chillar alternativt värmer upp lite lätt. Omtänksamt!

 

En annan sak är det ohyggligt uttjatade “kasta runt men inte döda-syndromet”. Skurken/monstret med endast en agenda (att döda) får tag i hjälten och kan med lätthet knäcka dennes nacke. Weee! så får hjälten sig en flygtur istället. Oerhört störande.

 

 

 

Rättegångsfilmer är väl härliga? Dramatiska utlägg, grandiosa pläderingar och även fritt fram att göra lite vad man vill som advokat. Vem gillar inte en kreativ jurist liksom?

 

“Försvaret vill lägga fram ny bevisning” under rättegångens sista timma är dramatisk perfektion. På en sekund vänds allt upp och ned. I verkligheten skulle denna nya bevisning sannolikt varit inlämnad och granskad för en månad sedan för att ens vara giltig men det blir ju inte sköj på vita duken.

 

Det görs för få rättegångsfilmer nuförtiden; kanske är dags för John Grisham att få en revival à la Stephen King? Filmatisera skiten ur allt han skrivit bara, det blir säkert spännande.

 

 

 

Erbjuder alla begravningsentreprenörer svarta paraplyer till deltagarna ifall det skulle börja regna? Jag vill se en begravning på film med ilsket röda Ikea-paraply blandat med lite Hello Kitty och "Frost".

 

 

 

Är du redlöst berusad blir du inte mer nykter av starkt kaffe. Du förbränner ca två centiliter sprit i timman oavsett om du sover, skriver en filmartikel eller dricker tio liter kaffe. Det funkar tyvärr inte i verkligheten (fråga valfri HR-avdelning) men utnyttjas fortfarande som den gamla bedagade filmkliché det är.

 

 

 

Goda nyheter! En vältränad kropp behöver inte vara kopplad till hård träning eller bra kosthållning. Snarare tvärtom. Ryan Reynolds spenderade orimligt stora delar av “The Amityville Horror” (2005) utan tröja uppvisandes en fysik som kräver daglig träning och strikt diet. Inte illa för en fattig snickare som dessutom är besatt av en demon; det kan inte göra underverk för crossfit-resultaten. Många alkoholiserade actionhjältar uppvisar samma imponerande fysik trots en diet bestående av gamla pizzarester och sprit. Daniel Craigs James Bond vill inte vara sämre; det är imponerande att vara i toppform utan att någonsin besöka gymmet. Rysk kaviar och 50-årig Macallan byggde denna kropp.

 

 

 

Detaljer som att ha en inkomst i paritet med sin boendekostnad verkar inte bekymra många på vita duken. Var och varannan amerikansk film verkar vilja lära mig två saker:

1) Gigantiska våningar i New York är inte alls så dyra som man kan tro.

2) Gigantiska villor för vanliga medelklassfamiljer är inte alls så dyra som man kan tro.

Lägenheten Monica och Rachel delar på i “Vänner” skulle idag kosta runt 45 000 kr i månaden att hyra. När frågan om hur i helvete de hade råd att bo där kom upp förklarade manusförfattarna det med “rent control” - att hyran var satt sedan tidigare och inte fick justeras till marknadsnivå. Bra försök.

Något som också är slående är hur rik medelklassen i USA verkar vara. Varenda Svensson-villa är på 300-400 kvadratmeter. Mycket för pengarna i förorten antar jag. Jag funderade på detta när jag såg “This is 40” för ett tag sen. Förstår att de har svårt med amorteringarna på sitt 600 kvadratmeter stora hus i ett av de finare områdena i Kalifornien.

 

 

 

Jag tror inte jag har sett en enda realistisk messkonversation på film. Alla skriver prydligt och grammatiskt korrekt samtidigt som autocorrect inte verkar vara uppfunnet än. Känns lite som att de som skriver satt sig i ett tyst rum och kan lägga all kraft på sms-skapandet. Detta utan att tusen andra saker pockar på uppmärksamheten. Inga “Vi ses på åsnepenis kl. 21. 000 kr, ha set dra” där inte.