Terror Train (1980)
Collegestudenten Alana Maxwell och hennes vänner ser fram emot den kommande nyårs-maskeraden, som ska hållas på ett rullande tåg. Festen får emellertid litet extra krydda då en maskerad galning sätter siktet på Alana och hennes vänner. ”Terror Train” släpptes bara månader efter klassikern ”Prom Night” (1980) och även här satte skrikets drottning Jamie Lee Curtis stämbanden i svängning igen. En tyvärr ganska förbisedd 80-tals pärla som utan tvekan är värd att kasta en blick på.
Noroi (2005)
Brukar även kallas Japans svar på ”Blair Witch Project”. Vi får följa journalisten Masafumi Kobayashi när han ger sig ut för att undersöka en rad till synes orelaterade, övernaturliga incidenter som alla visar sig ha en koppling till en forntida japansk demon. Att japanerna kan sina skräckfilmer är något som tål att upprepas, vilket de bevisat med titlar som ”Ju-on” och framför allt ”Ringu”. Men det finns så otroligt mycket mer att upptäcka inom japansk skräckfilm och gräver man sig ner bland de mindre kända filmerna, vadar man snart i en ocean av skräckfilmsguld där ”Noroi” är ett av de mest glänsande kornen.
Kairo (2001)
En grupp japanska ungdomar börjar gräva i en serie självmord kopplade till en mystisk webbsida som utlovar besökaren att interagera med de döda. Kyoshi Kurosava, mannen bakom den utsökta skräckthrillern ”Cure” (1997), bjuder återigen på laddad spänning och en riktigt kylig, obekväm och nervkittlande spökhistoria.
Suicide Club (2001)
Tokyo skakas av ett chockerande massjälvmord när 54 unga tjejer tillsammans kastar sig framför ett tåg på centralstationen. Det visar sig bara vara början till en våg av liknande massjälvmord som kommer att skaka staden. När polisen börjar nysta i vad som ligger bakom det hela kommer de över en mystisk hemsida som verkar kunna förutspå varje våg av dödsfall. Ju närmare de kommer sanningen desto mer bisarrt och skrämmande blir det. En skräckfilm utöver det vanliga, där det verkligen krävs att du har huvudet på skaft för att hänga med i den ganska komplexa men väldigt välgjorda storyn. 2005 släpptes även ”Noriko no shokutaku” som fungerar i viss mån som en prequel till händelserna i ”Suicide Club”.
Hämnd ur det förflutna (1980)
George C. Scott spelar en familjefar som förlorar sin fru och sin son i en tragisk olycka och flyttar ut till en stor herrgård på landet för att komma bort och bearbeta sorgen. Det mörka huset visar sig emellertid ruva på en egen tragisk historia som snart börjar yttra sig på alltmer skrämmande sätt. ”The Changeling” är enligt mig en av de allra bästa filmerna inom subgenren ”hemsökta hus”. En riktigt välgjord, mystikfylld och samtidigt väldigt tragisk historia som bjuder på riktigt bra karaktärsregi och högklassigt skådespel.
Blodshunger (1983)
Miriam, en egyptisk vampyr, livnär sig på blodet från sina många älskare och i utbyte befriar hon dem från åldrandets plåga – fram tills hon fått nog av dem. Detta är något som John råkar ut för och snart har han bara strax under 24 timmar kvar att leva. Han söker i desperation upp den berömda Dr. Sarah Roberts, som till en början inte tror på hans historia. Men hon blir alltmer intresserad och bestämmer sig snart för att ta kontakt med Miriam. En något annorlunda, hypnotisk och riktigt spännande vampyrhistoria med bl.a. Catherine Deneuve, Susan Sarandon och David Bowie i rollistan!
Ghostwatch (1992)
En brittisk skräck/mockumentär, med bl.a. Michael Parkinson, som hade premiär på BBC på Halloween 1992. Filmen är en 90 minuter lång skräckhistoria där en grupp BBC-reportrar undersöker ett av Storbritanniens mest hemsökta hus. Filmen lyckades skrämma många tittare till den grad att de faktiskt trodde på vad de såg på TV-skärmen och det hela skapade en mindre kontrovers efter att filmen visats, varefter BBC såg till att den aldrig visades igen. Alla gillar en riktigt bra spökhistoria, och denna är faktiskt nästan lika ruggig att titta på i dag som den var för 22 år sedan.
Re-cycle (2006)
Den berömda och framgångsrika författarinnan Tsui Ting-Yin bestämmer sig för att byta genre i sitt skrivande och ge sig in på att skriva en thriller med titeln Re-Cycle. Samtidigt dyker hennes ex-pojkvän upp igen, åtta år efter att han lämnat henne för en annan kvinna, och vill återförenas med Tsui igen. Inte nog med detta, snart börjar Tsui alltmer glida in på det övernaturliga under skrivandet av sin nya bok. Snart börjar hon tappa greppet om vad som är verklighet respektive fantasi och dras in i en värld där hon konfronteras med ren skräck. Bröderna Pang, som ligger bakom skräcksuccén ”The Eye” (2002), står för denna riktigt välgjorda Hong Kong-rysare. Jag kan inte säga mycket mer än att om den här filmen inte får det att krypa under skinnet på dig, så sitter nog det sistnämnda för spänt.
Infection (2004)
På ett mörkt isolerat sjukhus leder ett misstag som en av läkarna begått till att ett dödligt virus bryter ut och sakta men säkert sprider sig genom sjukhuset. I japanska skräckfilmer är atmosfär, tempo och spänning de tre viktigaste faktorerna och ”Kansen” är ett praktexempel på detta. Trots att många lågbudgetskräckisar från Japan vid första anblick kan uppfattas som billiga B-filmer så lyckas man nästan alltid övertyga sina tittare och bjuda på en skräckshow utöver det vanliga. Bland skräckfantaster är ”Kansen” förmodligen inte helt okänd men i övrigt missas den av många. Så släck belysningen, skruva upp ljudet och bered dig på en sömnlös natt!
Coldfish (2010)
Nobuyuki Syamoto lever ett olyckligt liv tillsammans med sin andra fru och sin dotter Mitsuko. Syamotos relation till dottern har kollapsat totalt efter att han gifte om sig, eftersom Mitsuko ansåg att han gifte om sig för snart efter hennes mors död. En dag får Syamoto ett telefonsamtal och får reda på att hans dotter har åkt fast för snatteri i en exotisk fiskbutik. Ägaren till butiken, en till synes sympatiskt man, erbjuder Mitsuko att jobba åt honom i butiken för att betala av det hon gjort. Snart får vi emellertid veta vad som egentligen försiggår i den exotiska fiskbutik¬en och det hela utvecklar sig till en mardröm utan like. En riktigt kylig, stämningsfull och skrämmande film som stundtals för tankarna tillbaka till Chan-wook Parks mästerverk ”Oldboy” (2003) och som verkligen är värd att stifta bekantskap med.
Mer läskiga filmtips:
