När stjärnorna radas upp i casten och de respekterade regissörerna anlitas för att ta fram det bästa ur dem så vet man att Netflix satsar på att skapa en produktion som ska svepa med publiken i entusiasm och få kritikerna att utbrista i superlativ.
Detsamma gäller när rättigheterna att filma en bästsäljande bok inhandlas. Ibland lyckas man med målet, men framgångarna kan också utebli. Ofta finns en nyfikenhet i början som sedan övergår i att filmen faller i glömska.
Läs också: 40+ nya serier och filmer på Netflix i mars 2025
Ibland är detta öde välförtjänt för att filmen faktiskt känns som ett misslyckande sett till kvaliteten. I många fall tycker jag dock att de negativa omdömena eller tittarnas frånvaro av engagemang är oförtjänt.
I den här artikeln kommer jag att ta upp tio originalfilmer från Netflix som jag tycker inte förtjänar den dåliga behandling som de har fått, resonera kring varför det kan ha blivit så och sedan lyfta fram dem i ljuset där de hör hemma.
10. The Dirt (2019)
Det skandalomsusade rockbandet Mötley Crües samlade synder i bokform har sålt utgåvor i mängder och Netflix överför dekadensen till film med Jeff Tremaine (”Jackass”) i registolen och grabbarna i bandet som producenter. Det är den skitigaste och råaste produktion som streamingtjänsten har gett oss och ett monster helt olikt allt annat från dem. Med tanke på bokens enorma popularitet så borde publiken rusa till scenen.
Filmen fick uppmärksamhet, men inte den mängd som den är värd och idag pratar ingen om den. Den är en brutalt underhållande upplevelse som öser på som en ångvält med sex, droger och rock ’n’ roll och i sann fuck you-anda inte ber om ursäkt för det den visar upp.
Det öppna sinnet för den livsstilen verkar ha dött och det är självklart att filmen inte kan leva på bara bandets fans och nostalgiker kring 80-talet. Nu riktar jag spotlighten mot den och uppmanar er att höja volymen till max och se den. On with the show!
9. You People (2023)
Ikonen Eddie Murphy är främsta affischnamnet i den här komedin som kopplar greppet om ämnena rasism och religion. Jonah Hill, David Duchovny och Julia Louis – Dreyfuss gör honom sällskap framför kameran. Bara dessa skådespelare samlade ska logiskt sett skapa snack kring en film, men den är redan försvunnen ur folks medvetande och de som har sett den har sällan något positivt att säga om den.
En förklaring till misslyckandet kan vara att stjärnorna mestadels tilltalar nostalgiker kring 80- och 90-talen och det är en begränsad målgrupp. Dessutom så märks det att en stor del av dagens publik skyr filmberättelser med viktiga budskap för att de klassar dem som woke.
Jag personligen tycker att det här är en vass, intelligent och tänkvärd kommentar kring fördomar samtidigt som den är väldigt rolig.
8. Kvinnan i fönstret (2021)
Den här filmen har alla förutsättningar för att bli en snackisrulle från första stund och vidare lång tid efter det. Den har skådespelare som Amy Adams, Julianne Moore och Gary Oldman framför kameran och alltid kreativa Joe Wright som regissör. Dessutom bygger den på en bästsäljande roman som har lånat grundidén från Alfred Hitchcocks klassiker ”Fönstret åt gården”.
Vad kan gå så fel med ett sådant här projekt att till och med Razzienomineringar ges?
Om jag ska gissa fritt så kan det bero på att upplägget kan upplevas som utslitet och att det satsas på psykologisk spänning som får ta tid att utvecklas. En stor del av dagens publik verkar helt sakna tålamod för sådant.
Enligt min åsikt så gör Wright maximalt med minimalt utrymme när fotot ser till att vi aldrig tröttnar på miljöerna trots att de begränsas till en enda lägenhet. Klaustrofobin tätnar och intrigen är oförutsägbar. Det här är en knivskarp mindfuck som till och med Alfred själv skulle ha blivit underhållen av.
7. Velvet Buzzsaw (2019)
Hyllad efter genombrottet med den mörka thrillern ”Nightcrawler” regisserar Dan Gilroy den här originella blandningen av satirisk kommentar kring konstvärlden och suggestiv rysare. Med sig får han Jake Gyllenhaal och Rene Russo från sin föregående film och Toni Collette och John Malkovich förgyller casten ytterligare. Man kan tycka att det borde göra det här till en självklar snackis och att den skulle ha varit det än idag.
Det verkar som att få av Netflix produktioner av arthouse-karaktär hittar sin publik där och det kan nog bero på att entusiaster av sådant förmodligen söker sina verk att se främst utanför streamingvärlden. När väl mainstreampubliken sett ett sådant här surrealistisk konstverk och snacket går om hur ”seg” eller ”konstig” den är så får jag intrycket av att intresset snabbt blir iskallt.
Jag får inte det att gå ihop med att det klagas på att tjänstens originalfilmer är för generiska. Det här är briljant filmkonst om konst och ett mästerverk.
6. Day Shift (2022)
Vampyrer är ett tema lika odödligt som varelserna själva och så lär det förbli. Jamie Foxx är inte en megastjärna, men han har ändå potential nog att dra mycket publik.
Det märks att Netflix har haft mycket hopp om publikens förtjusning, men den här blandningen av skräck, action och komedi gör inte mycket väsen av sig innan den blir helt osynlig i publikens ögon. Inte ens en smooth och cool Snoop Dogg klarar att rädda den.
Det är en trend de senaste åren från Netflix att jobba med retrokänsla speciellt inom actiongenren. Främst får vi se inspiration från 80- och 90-talen och trots att många har stort hjärta för de årtiondena så begränsar det målgruppen. Jag tror att det är det som orsakar magplasket här precis som för fler titlar på den här listan. Jag ser ändå gärna att man fortsätter med nostalgin och jag tycker det här är helskön underhållning.
5. The Highwaymen (2019)
Kevin Costner och Woody Harrelson i huvudrollerna är på pappret en garanti för uppmärksamhet. Med en regissör av John Lee Hancocks kaliber ovanpå det så är risken att kulan missar mitten i succétavlan obefintlig. När nyheten om vilka som ska spela huvudrollerna kommer ut är pratet givet att börja och fortsätta vara hett.
Berättelsen om jakten på Bonnie och Clyde passar bra in i en tid som fascinationeras av skildringar av verkliga brott.
Läs också: Kevin Costner förvånad efter floppen: ”Horizon” bland förra årets största filmer
Det här är en stenhård kriminalfilm som dödar den romantiska myten kring de två mördarna och hedrar de två män som satte stopp för dem. Efter att Arthur Penns film ”Bonnie och Clyde” från 1967 målat upp dessa lagens väktare som svin så är det en rejäl utmaning att lyckas få dem att framstå som hjältar. Det tror jag till stor del la krokben. Dessutom verkar det föredras att kriminella är protagonister på film och i serier. Jag tycker att det här är snudd på mästerligt och ett skarpladdat hantverk.
4. The Pale Blue Eye (2022)
Scott Cooper är utan tvekan en av de mest intressanta nyare regissörerna efter filmer som ”Crazy Heart” och ”Black Mass”. När han gör film för Netflix med den här gotiska skräckthrillern så får han med sig självaste parhästen Christian Bale som innehavare av huvudrollen. Hur det kan bli annat än omedelbar rusning att se den är för mig en gåta lika knivig som den som ska lösas i filmen.
Tempot är långsamt med mer atmosfär än fysiska händelser. För att till fullo uppskatta filmen så krävs kunskap om författaren Edgar Allan Poes litterära verk.
Det är inte helt omöjligt att dessa faktorer bidrar till att folk skräms bort från den bland annat när de läser om filmen i sociala medier. Det är tråkigt för det här är en kuslig, spännande och vackert filmad upplevelse som hade behövt en bioduk.
3. The Devil All the Time (2020)
Nu kommer vi till en film som jag som älskare av kvalitetsfilm känner mig provocerad av att den inte har blivit en modern klassiker.
Det här skoningslöst starka thrillerdramat exploderar med obeskrivligt bra skådespel. Robert Pattinson är redan ett respekterat namn bland finsmakare av filmkonst. Bill Skarsgård har etablerat sig rejält med sin prestation i ”Det”. MCU-stjärnan Tom Hollands medverkan borde väcka intresse från publik med smak för blockbusters.
Läs också: Bill Skarsgård hyllas för nya thrillern: ”En oförglömlig prestation”
Holland står för en tung dramaprestation, men den här filmen är med sitt långsamma tempo med psykologiskt fokus på våld, död och religion är inte riktad till fans av Marvel så det är förståeligt om dessa överger den. Precis som i andra filmer bygda mest på atmosfär så är streaming inte rätt plats för premiär och det gäller extra mycket när mörkret är så massivt som här.
Ett bild- och manusmässigt mäktigt mästerverk som det här vill konstälskare samlas i en biosalong för att uppslukas av.
2. Mr. Harrigans telefon (2022)
En novell av Stephen King är förlaga. John Lee Hancock regisserar filmatiseringen. Veteranen Donald Sutherland är det tunga namnet bland skådespelarna, men efter sin fantastiska insats i ”Det” så är även Jaeden Martell en aktör att lita på när det gäller trovärdiga människoportätt. Fansens okuvliga kärlek till King är något som en filmskapare kan lita på ser till att filmen får uppmärksamhet och dessa namn framför och bakom kameran imponerar.
King håller sig aldrig till enbart skräckgenren ens i sina skräckberättelser, men ändå verkar många förvänta sig enbart fasa när han skriver om det övernaturliga. Framför allt gäller det publiken till filmversionerna.
Läs också: Nya Stephen King-filmen är redan 2025 års största skräckfilm
Här står en djupt mänsklig relation i förgrunden i manuset. Det otäcka finns där, men i svårgreppbar mystisk form. Långsamt tempo får tålamod från de som tycker att en skräckfilm bara är en sådan om den är en jump scarefest att tryta. Allt detta verkar ha dödat den succé som den här intelligenta filmen förtjänar.
1. Unfrosted (2024)
Jerry Seinfeld är på 90-talet en oslagbar komiker. Han är stjärna såväl i en av tidernas mest älskade sitcomserier som i fullsatta arenor och givetvis tänker Netflix att de gjort ett kap när han här regisserar, skriver och spelar i en film för dem.
Humor förändras oundvikligen genom åren, men man vill gärna tro att en ikon alltid kommer respekteras. Snart blir man varse om att så inte är fallet och den här filmen har förmodligen rekord i snabb intressedöd från publiken. Kritikerna slipar yxan. Razzienomineringarna kommer. Inga av stjärnorna i biroller eller cameos kan hindra fallet.
Kommentarer om att den här typen av humor är förlegad haglar. Närapå ingen verkar drabbas av skrattkramp under filmen och få bryr sig ens om dess existens. Här handlar det helt säkert om generationsklyftor. Att även Jerrys fans från hans storhetstid sviker filmen trots att han här är trogen sin etablerade stil med betraktelser kring vardagen beror nog åter igen på att den åldersgruppen inte använder streaming så mycket.
Jag tycker ”Unfrosted” är en läcker pastelldröm där varenda sekund är vansinnigt underhållande och sanslöst rolig.
Varför blir så många bra originalfilmer från Netflix snabbt bortglömda? Min teori är följande. Materialet är gjort med en konstnärlig ambition och ett djup som inte passar en publik som konsumerar film som enkel förströelse för stunden som ofta görs med streamingcontent. Den målgrupp sett till exempelvis ålder som filmen riktar sig till är inte tillräckligt aktiv med just streaming. Det känns tydligt att filmen är skapad för att ses på biograf.
Om man lägger till allt prat om att allt från Netflix har kass kvalitet så är jag övertygad om att jag har målat upp en trovärdig helhetsbild av läget. Med det sagt så rekommenderar jag helhjärtat att ni ger de filmer som jag har nämnt en ärlig chans.
Läs också: De 49 bästa filmerna på Netflix – våren 2025
Läs också: Filmerna sågades av kritiker – blev två av Netflix mest sedda under 2024