10 sköna filmer om svenska småstäder

Den 7 mars är det premiär för humorduon Filip Hammar och Fredrik Wikingssons spelfilmsdebut ”Tårtgeneralen”, en filmatisering av deras roman med samma namn från 2009 som handlar om Hans Pettersson, mannen som bestämmer sig för att motbevisa ”Stockholmsjävlarna” genom att baka världens längsta smörgåstårta, efter att hans Köping blivit utsett till Sveriges tråkigaste stad.

 

En dryg vecka senare går Gabriela Pichlers nya film ”Amatörer” upp på bio. Den utspelar sig i den fiktiva kommunen Lafors, där stämningen är upptrissad sedan ett tyskt lågprisvaruhus meddelat att de eventuellt vill etablera sig på orten. För att övertyga dem ska en snygg reklamfilm för Lafors spelas in och uppdraget går till två kreativa skoltjejer.

 

Småstaden tycks vara en tacksam miljö för komiska filmer. Nedan listar vi 10 svenska filmer som har placerat sin handling i mindre orter, med skrattframkallande underhållning som resultat.

 

 

 

Lukas Moodyssons ”Fucking Åmål” gjorde succé hösten 1998, med sin berättelse om tonårstjejerna Agnes och Elin, och hålls av många fortfarande som en av de bästa svenska filmerna någonsin. Elin är den populära tjejen som vantrivs bland sina högstadiekompisar, och Agnes är den nyinflyttade tjejen (från den än mindre staden Mariefred) som inte har några. Båda drömmer de om att dra från fucking Åmål, eller i alla fall att något utöver det vanliga ska hända. Elin försöker bland annat fly tristessen genom att knarka novalucol – tuggtabletter mot sura uppstötningar.

 

 

 

Gabriela Pichlers ”Äta, sova, dö” blev Sveriges Oscarsbidrag 2013. Det realistiska dramat som utspelar sig i ett litet, gråmulet samhälle i Skåne är stundtals väldigt roligt, mycket tack vare den charmiga huvudkaraktären Raša som spelas trovärdigt av Nermina Lukac. Redan med taglinen, ”Du har inte en chans – ta den!”, hånar filmen med svart humor jobbcoachingmentaliteten som förnekar verklighetens förutsättningar, till förmån för peppig och förnedrande uppmuntran till personlig utveckling – som faller platt hos Raša och de andra i Arbetsförmedlingengruppen.

 

 

 

Maria Bloms ”Masjävlar” fick ganska ljumma recensioner 2004, men uppskattades av publiken. Filmen handlar om 30-åriga Mia, spelad av Sofia Helin, som har bott i Stockholm i flera år men åker tillbaka till den lilla staden Rättvik i Dalarna när hennes pappa ska fylla 70 år. Under besöket uppstår klyshiga kulturkrockar och Mia får ta emot en gåva: en värdefull sjötomt. Kommer hon att flytta hem igen?

 

 

 

Jenny Bergman och Malin Skjölds ”Plötsligt i Vinslöv” har med åren blivit en kultfilm. Deras tanke var från början att göra en mindre dokumentär om en pizzeria i den lilla skånska orten, som bråkade med myndigheterna. Resultatet blev istället en stillsam och underfundig folklivshistoria. Den har fått kritik för att exploatera de medverkande, men älskas också av många fans. Flera klipp ur filmen har fått enorm spridning, som det i vilket Anders Svensson funderar kring en bränd flintastek. 2009 kom uppföljaren, ”Plötsligt igen”.

 

 

 

Fyra år efter att Mikael Niemi gett ut sin succéroman ”Populärmusik från Vittula”, baserad på hans egen uppväxt i norrbottniska Pajala, kom den som trevlig film regisserad av Reza Bagher. I centrum för den fragmentariska och händelserika skrönan står pojkarna Matti och Niila, vars liv förändras av populärmusiken. Närmare bestämt rock'n'rollen. De startar ett band och drömmer om att lämna Tornedalen, som de får lära sig inte tillhör ”det riktiga Sverige”.

 

 

Den värmländska filmmakaren Ulf Malmros återvände till sina hemtrakter med filmen ”Smala Sussie”, en skruvad och tempofylld gangsterkomedi som utspelar sig i den fiktiva småstaden Bruket. Återvände till Värmland gjorde även huvudkaraktären Erik, motvilligt, för att leta efter sin försvunna syster, den pillerthrillande Sussie – spelad med bred dialekt av Tuva Novotny. Björn A. Ling debuterade som filmens mest komiska karaktär, Pölsa. ”Smala Sussie” var även den första filmen för begåvade Lotta Tejle.

 

 

 

Josef Fares långfilmsdebut ”Jalla! Jalla!” utspelade sig, precis som hans efterföljande ”Kopps” (2003) och ”Farsan” (2010), i svensk småstadsmiljö. Den romantiska komedin, som gjorde succé både hos publik och kritiker, handlar om kompisarna Roro (spelad av Fares Fares) och Måns (Torkel Petersson) och konflikterna de har med sina familjer och flickvänner. Roro är tillsammans med Lisa (som spelas av Tuva Novotny), men hans libanesiska familj vill att han ska gifta sig med Yasmin (som spelas av sångerskan Laleh).

 

 

 

Krimbuskisen ”Becker – kungen av Tingsryd” hade premiär förra året, men blev något av en flopp. Även om Martin Larssons komedi sågades för att vara slapp och tunn (och som smålänning kan jag lägga till att dialekterna suger!), har den sina roliga stunder och bjuder på en del skratt. Filmen handlar om Johan Becker, som är självutnämnd kung över det lilla småländska samhället och tillsammans med en kompis tjänar pengar på fiffel- och smuggelverksamhet. Han handlar dock inte med knark. Aldrig! När två danska konkurrenter utmanar honom om makten uppstår drama.

 

 

 

Medan ”Becker” sågades i fjol blev Johan Löfstedts debutfilm ”Småstad” hyllad av en enig kritikerkår. Den är knappast någon hysterisk komedi, snarare ett drama som drar åt det dokumentära. Men den finstämda, realistiska släktkrönikan från Vadstena har en feel good-kvalitet som ibland lockar till skratt. I centrum för berättelsen står, trots att han helst håller sig utanför rampljuset, den medelålders mannen Björn, som lider av en fobi för att prata offentligt. Han spelas av Löfstedts riktiga morbror Björn, och många av filmens påhittade scenarion tar avstamp i verkliga händelser.

 

 

 

”Frostbiten” är Sveriges första vampyrfilm, och utspelar sig i en norrländsk småstad. Inspirerad av skräckkomedier som ”The Lost Boys” (1987) och ”Vampyrernas natt” (1967) är den samtidigt ett slags mörk parodi på ”Fucking Åmål”, och ”Välkomna till festen” (1997) och ”Hip hip hora!” (2004), filmer i vilka uttråkade småstadsungdomar vill göra revolt och berusade tonårsfester ballar ur. I fallet ”Frostbiten” ordentligt. Samtidigt som filmen är väldigt rolig (roligast av allt är kanske den talande petit brabanconen), är den rejält blodig och stundtals riktigt läskig. Internationellt sett blev ”Frostbiten” den mest framgångsrika svenska filmen 2006.