Inte kunde jag tro som liten pojkvasker, att samma herre som låg bakom en kär favorit som “Babe – En gris kommer till stan”, 17 år senare skulle leverera min absoluta mest kompletta åktur inom actiongenren.
Det är än idag ganska ofattbart. Ösiga ”Mad Max: Fury Road” firar 10 år i vår och jag vill i och med detta hylla denna action-pärla till skyarna. För det avtryck som den gjort för mig som åskådare, men också främst för vad den gjort med actiongenren och filmindustrin som helhet.
Nu kör vi!
10. En kioskvältare utav rang
Begreppet “fullt ös medvetslös” fick för mig ett nytt ansikte när jag klev ut från biosalongen efter två timmar som kändes som ungefär 30 minuter. Pärlor i pannan och hakan i golvet. Det ska nämnas att jag inte är någon fanatisk dyrkare av actionfilm rent historiskt, men här visste jag att en ny värld hade öppnats.
Att kunna leverera ett ständigt stigande intresse och behålla sin åskådare i ett järngrepp på detta vis har nog aldrig skådats.
Läs också: Rykte: George Miller intresserad av att regissera ”World War Hulk” åt Marvel
Läs också: Tom Hardy tror inte på fler ”Mad Max”-filmer
Ofta krävs det en längre uppbyggnad av tråkig dialog och fram- och tillbaka sekvenser för att sedan hamna i ett klimax av stora explosiva scener dränkta i CGI. Här har man istället fokuserat på att spänna fast åskådaren från minut ett (det är faktiskt från nästan exakt minut ett som det kör igång) mot en evig lång och kaosartat katt- och råtta-lek som aldrig tar slut och får en att dregla av fascination.
9. Perfekt balans mellan mörker och galenskap
”Mad Max: Fury Road” skiljer sig från den ganska typiska actionfilmen, med sin otroliga balans av smuts, mörker, råhet, komik och galenskap. Vi får hela paketet helt enkelt. Man går från fascination till avsky för att sedan skratta högt. Likväl som den är stundvis hemsk och brutal, är den minst lika rolig, vacker och spännande. Allt detta finner man i ett otroligt välarbetat tempo, med intressanta karaktärer och slående scenografi.
Man når en väldigt bred publik i och med denna balans och jag törs nästan lova att det finns delar och sekvenser i filmen som varenda typ av filmintresserad individ kan uppskatta.
8. Minimalistisk men djup storytelling
Det är ett väldigt fint hantverk i hur man lyckas berätta så pass mycket, med så lite. En av huvudkaraktärerna och till en början den centrala spelaren i franchisen – Max Rockatansky (fenomenalt gestaltad av Tom Hardy), håller till största del käften genom hela filmen och det är en detalj jag älskar.
I övrigt är dialoger väldigt enkla och konkreta. Inga onödiga flashbacks eller alldeles för många karaktärer involverade i en följetong av handlingar som berättar varför vi hamnat här.
Man fokuserar på ett ganska minimalistiskt berättande och låter det visuella och kaotiska driva filmen framåt. I detta så skapas det ändå djupa relationer och starka karaktärer som gör sin egen resa och växer på ett sätt som bara fungerar otroligt bra.
7. Absurda karaktärer och scenografi
Filmen sticker ut hakan genom sina groteskt minnesvärda karaktärer och den överdrivna men genomtänkta scenografin. Från den sjukligt svullna diktatorn “Immortan Joe”, som skulle höra hemma som frontfigur i ett Lordi-liknande metalband, med sina bleka krigare “War Boys” till den flammande elgitarristen, allt är som hämtat ur en febrig mardröm. Filmen lyckas blanda brutalitet med absurditet på ett sätt få andra actionfilmer vågar.
Scenografin förstärker detta ytterligare. “Citadellet”, en fästning som styrs av en tyrann med vatten som valuta, “Bullet Farm” där ammunition är makt, och “Gas Town”, en bränsleproducerande mardröm, känns som fullfjädrade platser trots att vi knappt får se dem i detalj.
Grupperingarna har en rolig jargong med sina egna slagord och krigsrop (Witness meeee! Mediocre!). Varje fordon är en hotfull skapelse av rost, taggar och mekanisk kreativitet, vilket gör att ”Fury Road” känns som en levande, helgjuten värld med alla element för att skapa ett evigt kaos.
6. Praktiska effekter och stunts som skapar adrenalin
I en era där CGI dominerar actiongenren, valde George Miller att hålla sig till så mycket praktiska effekter som möjligt. Av filmens 2700 klipp innehåller endast 200 CGI-förbättringar och resten är riktiga stunt, explosioner och praktiska effekter.
De våldsamma biljakts-scenerna, där stuntmän svingar sig mellan fordon i full fart, är en hyllning till gammaldags filmteknik, där man ofta utsatte den s.k “stuntmannen” för fullkomligt livsfarliga förhållanden för att fånga den tvättäkta känslan på film. Exempelvis scenen där “Polecats” svingar sig på böjliga stolpar medan bilar kör i 100 km/h är helt och skapat på plats.
Effekten av detta skapar det adrenalin som susar genom kroppen och placerar oss åskådare på plats i stormen av metall och eld.
5. Varje bildruta känns som ett konstverk
Till skillnad från den generiska grå-bruna färgpaletten i många postapokalyptiska filmer, valde Miller att gå motsatt väg och låter Fury Road bada i starka, mättade färger. Himlen är lysande blå, sanden glöder orange och nattscenerna är en nästan neonliknande blå dröm. Det är cinematisk briljans i sitt esse och det förstärker helhetsbilden av detta mästerverk till nya nivåer.
John Seales Oscarsbelönade foto använder sig av en teknik där ögonen alltid dras till rörelsens mittpunkt, vilket gör även de snabbaste klippen begripliga. Resultatet är en film där varje bildruta känns som ett konstverk och där actionscenerna är lättlästa, trots det oändliga kaoset som utspelar sig.
4. ”Fury Road” fick branschen att ta action på allvar
Lite kort men värdefull kuriosa: Fury Road vann sex Oscars, inklusive för klippning och produktionsdesign, vilket är ovanligt för actionfilmer.
Oscarsvinsten för bästa klippning, bästa produktionsdesign och bästa ljudmix visade att actionfilmer kan vara lika konstnärligt respekterade som mer ”seriösa” dramafilmer och satte en ny standard för kommande generationer.
3. Tematiken och det politiska budskapet
Under all action och explosioner finns en oväntat djup berättelse om makt, frihet och överlevnad. Mansgrisen Immortan Joe styr genom att kontrollera resurser, vatten, bensin och kvinnor. Hans War Boys är fullkomligt hjärntvättade till att dö för honom från barnsben och befolkningen har ingen ork eller annan väg att gå i livet.
Furiosa och kvinnorna som flyr till sist lyckas fly denna förpestade miljö, representerar en kamp för frihet och visar att de söker en bättre värld, inte bara en annan härskare.
Filmen har ofta tolkats som feministisk, men dess budskap om maktförtryck, revolution och hopp är universella.
Detta gör att Fury Road inte bara är en actionfest, utan också en film med substans för den som orkar tänka snäppet längre.
2. Mad Max-universumets expansion
Trots att detta är den fjärde filmen i serien, fungerar Fury Road lika bra som en fristående berättelse. Den bygger vidare på mytologin från de tidigare filmerna men kräver ingen förkunskap och blir sin alldeles egna självstående guldklimp.
Istället för att bara kopiera tidigare filmer, introducerar ”Fury Road” en ny vinkel, där Furiosas historia blir filmens mittpunkt, snarare än att följa tidigare spår och fokusera kring Max.
George Miller har antytt att han har fler idéer för Mad Max, vilket visar att världen han skapat har mycket kvar att ge.
1. Furiosa – en modern actionikon
Charlize Therons Imperator Furiosa är filmens verkliga hjärta. Hon är en karaktär som inte behöver överdriven exposition för att förstås. Hennes handlingar berättar hela hennes historia och hon är precis sådär lagom cool, men ändå genuin och barmhärtig för att nå sitt och kvinnosläktets mål.
Hennes karaktär behövs verkligen i denna mix av absurda, smutsiga och stekheta karaktärer. Hon skapar balans och känns given. Hon är en överlevare men också en rebell, en krigare men också en beskyddare.
Hennes karaktärsresa, från lojal krigare till frihetskämpe, är i det starkare laget och kan jämföras med välkända kvinnliga hjältar i film som exempelvis Ripley från Alien-franschisen.
Med det sagt är det ingen slump att man valde göra hennes alldeles egna prequel.
”Mad Max: Fury Road” finns nu att streama på Viaplay.
Läs också: Osäker framtid för ”Mad Max: The Wasteland” efter ”Furiosa”-floppen
Läs också: Från ”Furiosa” till ”The Crow” – här är sommarens 5 största biofloppar