10 saker som händer i varenda Beckfilm

År 1997 hade den första filmen i serien om Stockholmspolisens stolthet Martin Beck premiär. 48 filmer har det blivit och säsong nio har just släppt sin andra film. Publiken är splittrad mellan de som bara vill att serien läggs ned och de som med stort intresse följer den hängivna utredningsgruppen i film efter film.

 

Det finns en återkommande struktur i hur seriens berättande är uppbyggt och massor av inslag som förväntas vara med i varje film. Här är några moment, händelser och personer som varje "Beck"-entusiast känner igen.

 

 

 

När ett mord skett kallas hela gruppen som sig bör till konferensrummet för att uppdateras på fallet de ska utreda. I "Beck" blir dessa möten till små teaterstycken i sig själva. Konflikter mellan karaktärerna ligger och pyr. Dramatiska blickar utbyts. Det är sammanbitet och laddat. Små verbala gliringar är inte ovanliga. Det är lite mindre teatralt gjort i de nyare filmerna, men ingen briefing är helt utan nerv i en "Beck"-film.

 

 

 

Martin har aldrig haft en bra relation till överordnade och med tanke på vilka personligheter hans chefer haft så är det lätt att förstå. I den första säsongen var det den karriärfixerade och ständigt irriterade Joakim Wersén som ständigt låg i luven på vår hjälte. Sedan var det Margareta Oberg som ville lägga sig i lite för mycket hans sätt att leda sin grupp. Nu är det maktmissbrukaren Klas Fredén som plågar Beck-gruppens nya ledare Alex Beier. Översittare i chefsposition är ett måste för dynamiken i serien.

 

 

Ikoniska hårdingen Gunvald Larsson brukade stå med armarna i kors bakom en brottsling i ett sterilt förhörsrum för att sedan med stirrande blick ha sitt ansikte en decimeter från den förhördes. Minnesvärt är när han knäckte näsbenet på en man med en skallning under förhör. Josef är i de senare filmerna mer den verbalt hotfulla typen som använder sådant som antydningar om vad för obehagligheter som sker i fängelser. Vilka metoder som än gäller så hör minst ett stenhårt förhör hemma i varje del i "Beck"-serien.

 

 

 

Det här gäller de filmer som hade Gunvald med i storyn. Det förväntades då att denne välklädde polisman skulle hota eller helst spöa upp någon misstänkt i alla filmer. De grövsta av hans av folket påhejade misshandelsscener har blivit klassiker. Den första som fick smaka på hans övervåld var sunkiga spelhåleägaren Keith som kaxigt hävdade att han gillade småflickor och mazariner. Polisbrickan skulle i verkligheten ha rykt redan efter första filmen, men i "Beck" så var övervåldet ofta rentav romantiserat.

 

 

 

När folk mördas hamnar de som bekant på bårhuset. Där besöker poliserna obducenten som berättar vad han eller hon hittat. Det här är det ständiga inslag som känns som hämtat ur amerikanska kriminalserier i "Beck". I de tidigare filmerna får vi den cyniska och lättirriterade Oljelund. Senare dök en kvinnlig obducent som fick Martins hjärta att slå hårdare upp. Publiken kan aldrig få nog av prat om hur kulan träffat torson eller andra beskrivningar av skador levererade av karismatiska karaktärer i vita rockar.

 

 

Martins dotter Ingrid är inte att leka med när det kommer till starka känslor av alla sorter. I de första säsongerna urartar möten mellan far och dotter med att hon skriker på honom eller på annat sätt visar sin ilska. Nu när hon är mamma så har hon lugnat ner sig, men hennes missnöje med sin fars yrkesval går inte att ta miste på. Alla filmer måste ha minst en känslosam scen mellan Martin och Ingrid.

 

 

 

Martin Beck har få vänner utanför sitt jobb, men den han mest umgås med är lika omtyckt av svenska folket som av kommissarien själv. Valdemar som han egentligen heter introducerades i tidigare filmer som ett sätt att representera vanliga människors syn på de samhällsproblem som filmerna skildrade. Sedan blev han mest ett roligt inslag. Nu är han naturligt invävd och en riktig karaktär. Oavsett så är en scen med Valdemar ett måste i varje film.

 

 

Vår favoritkommissarie är en riktig gourmand. Från de tidigare säsongernas besök på samma restaurang i varje film i sällskap med dottern till de senare filmernas finmiddagar i Martins hem så hålls det inte tillbaka på godbitarna på tallrikarna. Givetvis blir ingen film i serien komplett utan att vi även får se Beck njuta ett glas god Calvados.

 

 

 

Det här är ännu ett inslag som känns väldigt amerikanskt i de senare filmerna i serien. Beck-gruppens dataexpert Aida har en närmast magisk förmåga att hitta den där avgörande ledtråden på nolltid på sin skärm. Vips har man ett nytt namn komplett med adress att sätta span på eller slå till mot och utredningen tar ett avgörande steg framåt. "Du kan lita på teknikens under" som texten i Wilmer X gamla låt löd.

 

 

När större delen av filmen gått har gruppen oftast en svår och stillastående utredning med inte många spår kvar att följa. Privatdramatik samsas med kriminalintrig enligt traditionell formel. Sedan händer det. Beck hör något nämnas någonstans. Hans dotter pratar om någonting. Martin får en uppenbarelse och måste till jobbet. En ny ledtråd finns och den löser allt. Nu går det fort mot slutjakten.

 

 

Det är lätt att göra sig lustig över de här förutsägbara inslagen i serien, men jag vill hävda att det är just det i varje film välbekanta som gjort serien så populär som den är. Lika lite som man ser amerikanska polisserier för att se något annorlunda eller oförutsägbart så ser man "Beck" av den anledningen.

 

De senare säsongerna har försökt jobba bort det spektakulära med polisvåldet som bra exempel. Seriöst drama tar över mer och mer. Grannen har fått en allt mindre framstående roll. Det återstår att se hur mycket av det gamla upplägget som finns kvar vid säsongens slut. De flesta av punkterna på listan ovan lär dock vara kvar och när man prickat av dem så vet man att man sett en riktig "Beck"-film.