Därför pratar alla om ”Tiger King”: 11 bisarra anledningar

Netflix-snackisen ”Tiger King” är en fullständigt otrolig historia om mord, mani och mängder av tigrar. De senaste veckorna har denna freakshow fått människor överallt att gapa förundrat.

 

Det här är en dokumentärserie om tigrar, som egentligen inte alls handlar om tigrar. Istället kretsar de halsbrytande intrigerna kring excentriska narcissister som utnyttjar andra människor, och framförallt djuren de säger sig värna om.

Dokumentärserien i sju delar handlar i huvudsak om de två rivaliserande zoo-ägarna Joe Exotic i Oklahoma och Carole Baskin i Florida. Båda har de en fetisch för stora katter och äger några hundra stycken av dem var. De två ”djurälskarna” är i luven på varandra sedan en tid tillbaka och de gör allt för att krossa den andre.

 

Läs också: Ett extra avsnitt av "Tiger King" på väg?

Nedan listar jag elva orsaker (av många fler) till varför detta är det galnaste jag sett på länge.

 

 

Hur är det möjligt att en sådan här person ens existerar? Han är en vandrande parodi, en tragisk karikatyr av sig själv och allt som gått snett i USA. Joes förkärlek till vapen, krutpulver och tigrar är inte en helt sund kombination. Och jag känner hela tiden att den här mannen måste vara rejält galen, eller möjligen ett skämt som för länge sedan slutade vara roligt. Ändå väcker han någonstans en gnutta empati hos mig med sitt hamsterlika, småfrustande ansikte.

 

 

 

Sex säljer, det vet vi. Och tigrar säljer tydligen sex. Det visste vi inte innan vi såg detta. Joe Exotic hade för vana att förföra straighta unga män med sina tigrar och löften om ohemula mängder metamfetamin. Han gifte sig med två av dessa män samtidigt, under en vacker ceremoni, och de tre levde sedan… ett tag.

 

 

 

Carole är enligt henne själv, den goda. Hon har mängder av gratisarbetare som vill hjälpa till med hennes arbete att rädda de stora kattdjuren. Carol vill få bort Joe, eftersom hon inte tycker att vilda djur ska vara i burar. ”De förtjänar att vara fria”, säger hon när hon poserar framför ett av sina egna lejon som står och trängs i en extremt trång bur.

 

 

 

Ett potentiellt mordmysterium som inledningsvis är lite i periferin blir central när vi lär känna de olika karaktärerna mer. Carole Baskins miljardärmake försvann spårlöst 1997 och ryktet gör gällande att hon mördat honom och senare matat kroppen till sina tigrar. Så kan det ju inte vara, tänker jag först. Sedan hör jag henne i en senare sekvens fnittra förtjust när hon redogör för hur man ska få en tiger att äta upp en människa. Man måste tydligen smörja in kroppen i sardinolja först. Say what?

 

 

 

Carole har numera en ny make. Han heter Howard. På ett foto från deras bröllop ser vi honom sitta på huk, klädd endast i Tarzans gamla trasor, med ett koppel runt halsen. Det kanske är en petitess i sammanhanget, men jag kan inte få bilden ur mitt huvud.

 

 

 

Denna mycket obehagliga man och självutnämnde sexguru har ett helt harem av kvinnor, vars sexuella tjänster belönas med tigergos. Han gillar särskilt oskulder får vi veta. Hur Doc lyckas upprätthålla sin position som ohöljd sektledare är ett av många mysterier i detta.

 

 

 

Några avsnitt in i serien möter vi Jeff, en very bad good guy. Han lovar hjälpa Joe i kampen mot Carole, men gör i slutändan något helt annat. Jeff brukade tillsammans med sin fru åka runt Las Vegas med tigerungar i bilen. De plockade upp kattälskande unga kvinnor och tjejer att själva busa med.

 

 

 

Man ska inte vara ytlig och jag försöker låta bli. Men någon måste ryta ifrån på skarpen. Vad är det med dessa tigersnubbar och deras kassa smak? Alla fransar som fladdrar förbi och den blonderade och illa klippta hillbilly-hockeyfrillan som Joe stolt visar upp. Mina ögon blöder av åsynen!

Doc Antle i sin tur verkar tro att han är Indiana Jones och väljer en mer klassisk kakistil. Med grådaskig hästsvans under hatten och en blekt porrtofs på hakan, retar inte heller hans uppenbarelse direkt min aptit.

Sedan har vi då Jeff, som ser ut som ett vilsen, övervuxen sjätte medlem i New Kids On The Block. Slutet av 80-talet ringer honom tydligen frekvent och vill ha sitt mode tillbaka. Jeff svarar inte för han är upptagen med att försöka matcha sin balla klädstil med fruns unga ålder.

Man ska inte kommentera andras utseende, nej jag vet. Och förlåt. Men om man nu ändå gör det, får man väl göra det diskret i armvecket.

 

 

 

Jag förlåter alla hans andra piercingar som dinglar längs med örsnibben, jag gör det. Men den sorgliga och ensamma ringen som hänger i en tunn liten skinnflik i ögonbrynet… jag kan inte sluta se den och antagligen inte Joe heller. Den verkar mest vilja rymma sin kos, och jag förstår den verkligen.

 

 

 

Vi får den smått tvivelaktiga äran att se Joe Exotic sjunga låtar. Se, men inte höra. För givetvis är det inte han själv som sjunger. Han skriver heller inga låtar, utan beställer dem av andra efter önskat tema. Mästerverket ”I saw a tiger, a tiger saw a man…”, är således liksom de andra trudelutterna på hans repertoar, skrivna och sjungna av någon annan.

 

Han är inte den enda i stora-katt-älskar-klubben med fäbless för musikvideos. Också Carole envisas tyvärr med att producera sådana, och nej, mina ögon kommer aldrig förlåta henne heller.

 

 

 

Vi pratar om en man med många trasiga strängar på sin lyra. Joe blev aldrig president, och kandiderade istället till guvernör i Oklahoma. I det valet gick det lite bättre, även om han tack och lov inte vann den gången heller. Hur är det möjligt att någon överhuvudtaget röstade på honom, tänker jag förfärat. Sedan minns jag en annan blekt blondin som fortfarande har en hyfsat hög politisk position i landet USA.