11 fantastiska kvinnor i "Game of Thrones"

Inför sjätte säsongen är förväntningarna på topp och flera väldigt intressanta nya kvinnofigurer har etablerats och tagit kliv framåt. Jag spår att vi kommer se ögonbedövande feminin bravur skildras i en rätt snar framtid.

Här följer mina 11 kvinnliga favoriter efter de fem gångna säsongerna.

Ellaria Sand är änkan efter Oberon. Hon har kanske inte gjort mycket väsen av sig än, men hon känns som en kvinna att räkna med. Hon och hennes döttrar, vid hennes sida, känns som ett team att försöka undvika i mörka gränder. Framförallt om man varit orsaken till en älskad familjemedlems död. Beware Cersei! 

Osha är en doldis och inte en av de mest framträdande figurerna, men hon känns som en jäkligt skön och medmänsklig underdog. Street-smart och modig. De yngre Stark-brorsorna har henne att tacka en hel del för och jag hoppas framtiden ger henne några välförtjänade stunder av ro, men också mer tv-tid, så hon kan visa vad hon går för.

Sansa Stark har varit provocerande halvmesig rätt länge, men hon har gaskat upp sig på sistone. Inte konstigt med tanke på att hon varit trolovad med Joffrey och sedermera gift med den andra av seriens absolut största äckel, Ramsay Bolton. Erfarenheter som torde få vem som helst att rycka upp sig. Hon har visat prov på känslomässig styrka och intelligens jag ser applåderande fram emot hur hon kan komma att hämnas hennes förgripare.

Hon må vara morsan till ett gäng drakar, en bedrift få kan skryta med, och dessutom i övrigt en alldeles ypperlig individ på många sätt. Dock hamnar hon tyvärr inte högre just nu då det alldeles för länge har varit mycket snack och lite verkstad från hennes sida, trots viss mobilisering och svårfattade beslut. Hon är ändå lika given på listan, som listan är given den 8:e mars, då jag fortfarande har jag svårt att se någon förtjäna en plats på tronen lika mycket som hon. Men kom igen nu morsan. Visa vad du verkligen går för.

Ygritte, denna pricksäkra och modiga unga kvinna som tog några pilar för sin kärleks skull. Ok. Det låter som en sämre roman av Barbara Cartland (googla) men jag gillade henne väldigt mycket. Hade gärna sett hennes och Jon Snows relation utvecklas till något mer än lite kuckilurande i en grotta.

Margaery tar sin strävan efter makt på allvar. Så pass att hon äktar alla soon-to-be-kings så fort hon får syn på dem. Däribland Joffrey, och senare hans lillebror kung Tommen. Hon är bestämd och ger sig inte första taget så även om hon går över lik och från säng till säng för att nå dit hon vill, är hon en karaktär man inte i första taget glömmer. 

Olenna, farmor till Margaery, visar på sällsam grymhet kombinerad med minst lika säregen ömhet för de sina när hon i säsong 4 tar, ja ni vet vilken - sak i egna händer. Olenna är en smart kvinna och tillsammans med barnbarnet Margaery en, på fler än ett sätt, oslagbart grym kombination när det kommer till att styra över kungariket. Bara de någon gång får den chansen.

Cersei är också mor. Inte till drakar utan till demonen Joffrey och därmed en hyfsat påtaglig orsak till hans vidriga uppenbarelse. Hon ställer alltså till det minst sagt, varav incestrelationen med sin tvillingbror Jamie egentligen är det minst besvärande i sig, även om den hade den bittra konsekvensen att Joffrey blev till (Liberalernas Ungdomsförbund, vill ni verkligen riskera sådant? Va va va?). 

Allt hon gör är så iskallt kalkylerande att jag inte kan låta blir att med äckel beundra henne, för samtidigt skymtar jag, någonstans bakom och bortom all den ondska hon ständigt omger sig med, en omtänksam och kärleksfull mamma. Och inte minst en utsatt kvinna, satt på plats i en värld och tid som dikterats av män. Efter hennes walk of shame i senaste avsnittet fick hon dessutom ännu mer av min empati även om jag är nästan helt övertygad om att jag kommer få äta upp känslan när hon levererar sin hämnd som garanterat kommer skvätta blod som jag inte gärna ser spills.

Denna rödhåriga häxa till skönhet har bränt ett barn och mördat några till, helt oskyldiga, individer. Ändå känns hon oroväckande intressant och spännande som individ. Mest för att hon med sådan järnhand och fullständigt övertygande styr den annars så stabile Stannis förehavanden. Jag, mitt ömkliga fanskap, hoppas envist att det trots allt finns något gott i henne, men nöjer mig för nu, med att känna motstridig fascination och samtidig avsky till en av seriens mest obehagliga kvinnor. 

Den absolut tuffaste och muskelmässigt starkaste kvinnan i "Game of Thrones". Hon är i svärdsvingande och på många andra sätt lika manhaftig som alla männen i serien och även om det är coolt, hade jag kanske önskat att man inte hade behövt anstränga sig så för att göra henne till en ”hel karl” för att få henne att framstå som den tuffaste av dem. Ändock är hon just det och därför en urkraft man inte vill vara utan. Är det någon jag skulle gärna vilja ha vid min sida när det börjar blåsa hårt är det Brienne. 

Nummer ett på min lista är tveklöst Arya Stark. Man kan inte annat än gilla henne. Jag kan inte annat och det kan inte du heller. Hon är efter Tyrion den minsta av huvudpersonerna och absolut lika modig som liten, men samtidigt alltså stor på alla andra sätt. Hon är så rakt på sak att en annan känner sig som den krokigaste bergsvägen i jämförelse, för vill Arya ha hämnd tar hon det. Om och om igen. Redan har hon på det mest blodigaste sätt haft ihjäl några som absolut förtjänat det och som vi hejar på henne! Genom allt. Snart hoppas jag dock att hon återser Sansa, bröderna men också tackar och ta emot hjälp från Brienne som redan svurit trohet till deras moder. Tillsammans kunde de bilda den efterlängtade andra generationens Stark-allians för att visa de övriga vart skåpet ska stå.