10 av de bästa filmerna om seriemördare - se dem inte ensam!

Seriemördare är verklighetens mänskliga monster, som sedan Jack the Ripper gäckat polis, press men också våra fantasier. Genom otaliga filmer på området har vi fått möta mordsugna och ofta svårfångade psykopater, som utan större ansträngning lyckats störa vår nattro. Här har ni tolv filmer om skrämmande seriemördare med fokus på jakten efter dem. Vilka har du sett? 

 

 

 

"I samlarens spår" kanske inte en kritikerfavorit, men ändå en skön och rätt klassisk seriemördarfilm av 90-talssnitt, som faktiskt är ovanligt underhållande även så här 25 år senare. Denzel Washington spelar en kriminaltekniker, som tillsammans med en detektivkollega (Angelina Jolie) ska försöka tyda kryptiska ledtrådar lämnade efter en serie våldsamma mord i New York.

 

Filmens slut är inte helt tillfredställande, men regissören Phillip Noyce lyckas fram tills dess skapa en skönt olycksbådande stämning och leverera flera skrämmande överraskningar som ändå i slutändan är värda min tid.

 

 

 

Filmen är baserad på verkliga händelser, och handlar om den kallsinniga seriemördaren som mördade 13 kvinnor i Boston på 1960-talet.Filmen lyfter fram kvinnorna som till sist fick fast mördaren snarare än honom själv, vilket piggar upp. Historien kretsar kring journalisten Loretta McLaughlin som var den första att skriva om Bostonstryparen. Tillsammans med sin kollega Jean Cole utsatte de sig själva för livsfara i jakten på sanningen.

 

”The Boston Strangler” är en ganska pratig film som handlar om en av de läskigaste fallen i Boston. Den blir sällan direkt läskig men är desto mer tänkvärd och bjuder på kritik mot både den haltande polisutredningen som samhället som tillät sådant slarv.

 

 

 

När en våldsam seriemördare bryter sig in hos en familj och ritualmördar dem tar FBI kontakt med den före detta profileraren Will Graham för att få hjälp. Han i sin tur tar hjälp av en gammal nemesis, och den enda person som han tror förstår seriemördaren de jagar: Dr. Hannibal Lecter.

 

Filmen är en lyckad remake av Michael Manns ”Manhunter” från 1986 (också riktigt bra) och utspelas i samma mörka verklighet som ”När lammen tystnar” (båda är baserade på böcker skrivna av Thomas Harris). Ralph Fiennes gör en mycket bra insats som den tatuerade och obehagliga seriemördaren utan skrupler. Att vi dessutom får äran att se fantastiske Philip Seymour Hoffman och suveräne Edward Norton i samma film gör ju inte saken sämre. 

 

 

 

Polisen i Alaska utreder ett flertal kvinnomord när plötsligt den kidnappade Cindy dyker upp och berättar att hon har hållits fången och blivit våldtagen av en okänd man.Denna obehagliga historia har verklighetsbakgrund och baseras på seriemördaren Robert Hansen och hans förehavanden på 70- och 80-talet. Hansen våldtog, torterade och körde därefter ut sina offer ut i ingenstans för att släppa dem ”fria” och sen jaga ikapp dem för att fullfölja sina mordiska planer.

 

I filmen gestaltas mördaren av John Cusack och polisen Jack Halcombe, som leder utredningen, spelas av Nicolas Cage. En välspelad och mycket kuslig film med väldigt obehaglig premiss som länge oroar.

 

 

 

Det här är en otäck psykologisk rysare av Michael Powell, som vrider in och ut på begreppet rädsla på ett innovativt sätt. Filmen skrämde slag på mig när jag som liten såg den i smyg, och lyckas fortfarande stryka mig mothårs. 

 

”Peeping Tom” berättar historien om en man och seriemördare med förkärlek till att tortera kvinnor till döds medan han filmar deras sista förskräckta stund i livet. Filmen (och Powel) fick emotta mycket kritik när den kom, på grund av att den visade upp en ganska trevlig mördare snarare än ett monster. Men antagligen också för att den provocerande genom att likställa de voyeristiska böjelserna i filmen med biopublikens visuella blodtörst. 

 

 

 

Filmen är inspirerad av Agatha Christies ”Och så var de bara en” och är en pusselthriller med en twist, eller egentligen flera. När ett skyfall får vägarna att svämma över blir tio personer strandade på ett motell i ödemarken. En efter en börjar de dö under mystiska omständigheter.

 

"Identity" är en väldigt spännande thriller som överraskar hela vägen mot slutet. Jag fann den vara smått förutsägbar, men njöt ändå hela vägen till den mycket obehagliga klimaxen. James Mangold regisserar och i rollistan ser vi bland andra John Cusack, Ray Liotta och Amanda Peet.

 

 

 

Zodiac Killer var en verklig och extremt svårfångad seriemördare som härjade i 1960- och 70-talets San Francisco. I filmen får vi följa när göra besatta reportrar och utredare i jakten efter galningen som kommunicerade med tidningar och polis via brev. 

 

En ganska lång och stillsam thriller som fascinerar med pusselbitarna den lägger fram och som vi får vara med och lägga. Skådespelare som Jake Gyllenhaal, Mark Ruffalo och Robert Downey Jr. lyfter historien ytterligare.

 

 

 

The Grabber är seriemördaren som terroriserar barn i rysaren ”The Black Phone”. Hans modus operandi är att kidnappa unga pojkar med sin skåpbil för att sedan låsa in de unga offren i källaren, kallsinnigt retas med dem, och till sist döda dem. 

 

I filmen får vi följa mördarens senaste offer, 13-åriga Finney, som använder en frånkopplad telefon i källarcellen för att kontakta spökena från hans tidigare offer. Men kommer han hinna komma på en flyktväg innan det är försent?

Väldigt kuslig thriller med skön retro-känsla. Filmen skrämmer med beprövade medel, som ändå andas visst nytänkande. 

 

 

 

Detektiverna Somerset ska utreda en serie fruktansvärda mord i LA och blir snart varse om att de har att göra med en sadistisk misantrop. John Doe är en av filmhistoriens mest bestialiska seriemördarmonster som skrämmer slag på mig än. På ett utstuderat och synnerligen innovativt men också fruktansvärt sätt dödade han sina offer enligt katolicismens sju dödssynder. 

 

David Fincher har gjort en mörk och mycket olustig film som effektivt kittlar igång ångesten. Mot slutet galopperar allt rakt ner i helvetet och den obehagliga känslan som uppstår efter filmens klimax, släppte inte taget om mig på ett bra tag.

 

 

 

Jag har redan i en tidigare artikel benämnt ”Black Christmas” eller som den på svenska heter ”Stilla natt, blodiga natt” till den ultimata julfilmen. Nu får jag äntligen chansen att även lyfta den som den ultimata seriemördarfilmen.

 

I ”Black Christmas” mördas unga studenttjejer systematiskt av en mystisk och ondsint mördare. Filmen är föregångare till mången annan slakt-slasher som kommit senare, varav kanske ”Halloween” från 1980 är den mest kända. Intrigen i ”Black Christmas” är väldigt typisk, men också, sin ålder till trots, rätt nytänkande. Fortfarande ger den mig ett krypande obehag, i all sin enkelhet.