Som notorisk badkruka är jag av åsikten att människan bör hålla sig på land. Folk som plaskar omkring i farliga vatten är dock ett tacksamt upplägg för att skapa en spännande monsterfilm.
Att låta naturen löpa amok var inte ett nytt fenomen 1975, men det var Steven Spielbergs dundersuccé "Hajen" som gjorde att genren exploderade. Förutom att "Hajen" blev symbol för den moderna blockbustern, har den fått tre uppföljare och en mängd efterapningar. Dess plats i filmhistorien är självklar, men håller den för en omtitt hela 45 år senare? Jadå, men inte utan ett och annat frågetecken.
Att låta naturen löpa amok var inte ett nytt fenomen 1975, men det var Steven Spielbergs dundersuccé "Hajen" som gjorde att genren exploderade. Förutom att "Hajen" blev symbol för den moderna blockbustern, har den fått tre uppföljare och en mängd efterapningar. Dess plats i filmhistorien är självklar, men håller den för en omtitt hela 45 år senare? Jadå, men inte utan ett och annat frågetecken.
1. Redan i inledningen slås man av hur mycket John Williams musik bidrar till att bygga stämningen av ett rovdjur som närmar sig sitt byte. Det lysande greppet att återkommande filma ur hajens synvinkel, ger en minst lika skrämmande effekt som när den syns i bild.
2. Att filmen har demoniserat ett djur och dess betydelse för havets ekosystem, lär ha irriterat biologer, men vetenskap och yrkesstolthet är sekundärt här. Den som vill ha realism får se en naturfilm. Desto mer verklighetstrogen, är i så fall den skakande skildringen av människans aningslösa flockbeteende, vilket leder oss till nästkommande punkter.
3. Det första dödsoffret är en tjej som avviker från en strandfest för att bada. Vi förväntas sedan tro på att ynglingen som lubbar efter henne – han är plötsligt så full att han måste vila istället för att bada – varken ser eller hör när hon på relativt nära avstånd skriker för sitt liv? Kom igen.
4. På fiktiva Amity Island har all sans och vett försvunnit med vinden. En ung kvinna har slitits i stycken och den cyniska borgmästaren, spelad av Murray Hamilton, skyller på en båtkrasch för att fjärde juli ska kunna firas som planerat – “We need summer dollars”. Experternas råd är vatten värt, för i sommarstaden går turismnäringen före människoliv. Inte ens när ett andra offer skördas och folk ser det med egna ögon, vidtas nödvändiga åtgärder.
3. Det första dödsoffret är en tjej som avviker från en strandfest för att bada. Vi förväntas sedan tro på att ynglingen som lubbar efter henne – han är plötsligt så full att han måste vila istället för att bada – varken ser eller hör när hon på relativt nära avstånd skriker för sitt liv? Kom igen.
4. På fiktiva Amity Island har all sans och vett försvunnit med vinden. En ung kvinna har slitits i stycken och den cyniska borgmästaren, spelad av Murray Hamilton, skyller på en båtkrasch för att fjärde juli ska kunna firas som planerat – “We need summer dollars”. Experternas råd är vatten värt, för i sommarstaden går turismnäringen före människoliv. Inte ens när ett andra offer skördas och folk ser det med egna ögon, vidtas nödvändiga åtgärder.
5. Ingen levande själ borde vilja sätta sin fot på en badstrand terroriserad av mördarhajar, men när en tigerhaj fångas in, vaggas folk in i falsk trygghet och solbadandet kan fortgå. Upplägget stavas tidernas popcornrulle, men det är också en av de (medvetet) dummaste intriger som någonsin skrivits. Något gjorde manusförfattarna Peter Benchley och Carl Gottlieb rätt ändå; 2001 blev filmen invald i USA:s nationella filmarkiv för dess “kulturella, historiska och estetiska relevans”.
6. Folk vallfärdar till stranden, men istället för lockdown tillämpar staden en business as usual-strategi, som visar sig vara livsfarlig. Medan polischefen Martin Brody (Roy Scheider) och marinbiologen Matt Hooper (Richard Dreyfuss) kämpar för att skydda medborgarna mot en förmodad vithaj, stryker borgmästaren omkring på stranden och hetsar (!) folk att bada.
6. Folk vallfärdar till stranden, men istället för lockdown tillämpar staden en business as usual-strategi, som visar sig vara livsfarlig. Medan polischefen Martin Brody (Roy Scheider) och marinbiologen Matt Hooper (Richard Dreyfuss) kämpar för att skydda medborgarna mot en förmodad vithaj, stryker borgmästaren omkring på stranden och hetsar (!) folk att bada.
7. Solen steker och livet leker, tills ett par snorungar börjar snorkla och skrämmas med en fejkad fena. Grattis, det blir masspanik bland badgästerna. När den riktiga hajen väl dyker upp, blir Brodys curlade son, som tjatat sig till att få leka vid dödens epicentrum, traumatiserad. En förmildrande omständighet i vansinnet, är att barnet föredrar kaffesmak på glass när han blir tillfrågad, kanske det vettigaste beslut som tas i hela filmen.
8. När borgmästaren äntligen inser att krishanteringen varit katastrofal, inleds en 50 min lång jakt på vithajen. Även om det är meningen att man ska sitta som på nålar i denna andra del, som upptar nästan halva filmen, distraheras jag av all kuriosa som ploppar upp i tanken. Det popkulturella arvet är nästan mer intressant än själva filmen.
9. På hajfångarbåten, som passande nog heter Orca (späckhuggare), bryts arm, dricks öl och byggs myter. På så vis är det en viktig scen, för nog fick filmens mytologiserande fart på drömfabriken. Förutom oblyga kloner som "Deep Blue Sea", är de vattenlevande djur som Hollywood kapitaliserat på många ("Piranha", "Alligator", "Lake Placid" med fler). När havet är dränerat på odjur, finns det alltid någon insjö att dyka ned i för att vattna ur genren.
10. Tillbaka på Orca. Hooper och hajfångaren Quint (Robert Shaw) ägnar sig åt en metaforisk och tröttsam snoppmätartävling. Orka liksom. Istället för att fokusera på den macho dialogen, börjar jag att tänka på hur 2010-talet svämmade över av marina titlar. Detta mycket tack vare The Asylum, b-filmsbolaget som har producerat rullar som "2-Headed Shark Attack", "Mega Shark vs Crocosaurus" och inte minst den virala "Sharknado"-franchisen.
11. Hajen lever än. Jag hinner därför ställa mig frågan: varför äger jag inte brädspelet Jaws som släpptes förra året? Och varför har jag inte sett rip-offen "Orca" från 1977, skamlöst marknadsförd som “Hajen möter Moby Dick”? Då den ska ha “ekologiska övertoner”, finns där kanske någon slags samhällskritik, likt den som går att läsa in i "Hajen".
12. Grabbarna grus har fortfarande inte dödat hajhelvetet. Tiden hade kanske gått fortare om jag hade sett filmen till havs. En populär aktivitet i södra USA är nämligen att hänga i en hamn och kolla "Hajen" på storbildskärm. Vore det inte för min hydrofobi (vattenrädsla), skulle jag förmodligen lockas av event med annonser som: “Imagine watching Jaws on a tube in open water! Be ready for fun surprises while enjoying this classic thriller.”
10. Tillbaka på Orca. Hooper och hajfångaren Quint (Robert Shaw) ägnar sig åt en metaforisk och tröttsam snoppmätartävling. Orka liksom. Istället för att fokusera på den macho dialogen, börjar jag att tänka på hur 2010-talet svämmade över av marina titlar. Detta mycket tack vare The Asylum, b-filmsbolaget som har producerat rullar som "2-Headed Shark Attack", "Mega Shark vs Crocosaurus" och inte minst den virala "Sharknado"-franchisen.
11. Hajen lever än. Jag hinner därför ställa mig frågan: varför äger jag inte brädspelet Jaws som släpptes förra året? Och varför har jag inte sett rip-offen "Orca" från 1977, skamlöst marknadsförd som “Hajen möter Moby Dick”? Då den ska ha “ekologiska övertoner”, finns där kanske någon slags samhällskritik, likt den som går att läsa in i "Hajen".
12. Grabbarna grus har fortfarande inte dödat hajhelvetet. Tiden hade kanske gått fortare om jag hade sett filmen till havs. En populär aktivitet i södra USA är nämligen att hänga i en hamn och kolla "Hajen" på storbildskärm. Vore det inte för min hydrofobi (vattenrädsla), skulle jag förmodligen lockas av event med annonser som: “Imagine watching Jaws on a tube in open water! Be ready for fun surprises while enjoying this classic thriller.”
13. Boom. Det ska alltid sprängas förr eller senare. Hatten av för de spektakulära slutscenerna; dessa minuter av perfekt djurskräck är värda all väntan. Om specialeffekterna är någorlunda trovärdiga, som här, brukar en osannolik handling spela mindre roll. Den mekaniska hajens rörelseschema, samt att man filmade on location till havs, lär ha bidragit till att det såg tillräckligt äkta ut för biobesökarna.
14. Avrundningen är uppfriskande abrupt, utan det sedvanliga homecoming hero-slutet. Hjältarna Brody och Hooper har haft ihjäl hajen och sedan är det inget mer med det. The end. Sagan hade gott kunnat stanna där, utan att bli en filmserie. När det blev tal om uppföljare hade Steven Spielberg den goda smaken att istället prioritera "Närkontakt av tredje graden". Även den rodde han iland med bravur.
15. Precis när jag har bestämt mig för att släppa taget om denna 1970-talsklassiker, nås jag av att Universal lockar fansen med en mustig “45th Anniversary Limited Edition 4K Ultra HD”-version. Jaja. Det kanske blir ett sista dopp ändå.
14. Avrundningen är uppfriskande abrupt, utan det sedvanliga homecoming hero-slutet. Hjältarna Brody och Hooper har haft ihjäl hajen och sedan är det inget mer med det. The end. Sagan hade gott kunnat stanna där, utan att bli en filmserie. När det blev tal om uppföljare hade Steven Spielberg den goda smaken att istället prioritera "Närkontakt av tredje graden". Även den rodde han iland med bravur.
15. Precis när jag har bestämt mig för att släppa taget om denna 1970-talsklassiker, nås jag av att Universal lockar fansen med en mustig “45th Anniversary Limited Edition 4K Ultra HD”-version. Jaja. Det kanske blir ett sista dopp ändå.
När såg du "Hajen" för första gången? Kommentera nedan.
