Nick Frost: Så var är du ifrån - Sverige? Min fru har svenskt påbrå så jag har varit där några gånger. Simon (Nicks oskiljaktige polare och kollega Simon Pegg) var faktiskt precis i Skåne med sin fru. De ska komma hit till festivalen sen. Man blir jordnära med en svensk svärmor. De är väldigt rakt på. Min kan säga saker som "Nick, du ser mycket fet ut idag".
Ni måste ha haft kul under inspelningen med tanke på vilka som var med i filmen?
Jag önskar att jag kunde berätta om egon och knytnävsslagsmål! Men det var inget sådant. Vi satt ner tillsammans, småpratade och hade kul under de tolv veckorna som det hela pågick.
Bästa metodskådespeleriet någonsin. Vi tillbringade fem dagar med att bo på skeppet under repetitionerna. Det var en viktig del av processen att bara hänga tillsammans, lyssna på rock och dricka vin. Det är något av det stora med Richard Curtis, att han för samman tio-tolv personer i en grupp och vet att de kommer att trivas ihop. När man är tillsammans så pass länge är det viktigt att man uppskattar varandras sällskap.
En bunt komiker tillsammans på ett skepp - tävlade ni i vem som var roligast ombord?
Visst men det kändes inte som en tävling, utan vi försökte bara få varandra att skratta. Det gör det hela trevligare - att man inte gör det för att vara bäst utan för att göra folk glada. Jag kände aldrig att jag tävlade, men hade vi det skulle jag ha vunnit!
I dina tidigare filmer är du en hel del smalare än i den här. Var ett medvetet val för dig att gå upp i vikt för den här rollen?
Ja. Jag ville få fram att Dave var ombord på den där båten i tre hela år. Allt de käkade ombord var ju toastbröd och marschoklad typ. Dave är orörlig - han sitter ner och någon matar honom med bullar. Jag ville att det skulle framgå att han bara satt ner, snackade och käkade choklad i tre år. (Nick vänder sig om pekar på den danska filmaffischen och fråga vad taglinen betyder)
Det står "Till lands, till havs och till luften", som radiovågor alltså.
Right. På originalet står det " Ett skepp. Åtta dj:s. Ingen moral" vilket nog sammanfattar det hela bättre.
Blev någon av er sjösjuk?
Det var nog Emma Thompson eftersom hon fick stå i den lilla båten som krängde hårt. Men mest illamående blev vi när vi kom till studion där de hade byggt en hel sektion av skeppet och hade det fastspänt på vinschar så det kunde gunga riktigt ordentligt. Eftersom det inte fanns någon horisont och det var kvavt därinne mådde blev vi rätt sjuka. Inspelningsplatsen var otrolig. Det fanns 5000 skivor där och varje byrålåda var full av sextiotalsgrejer i original! Bukar med mat och choklad... Man tänker - vem i hela friden kommer någonsin att se insidan av de här byrålådorna?
... eller om det försvinner något ur dem..?
Absolut, haha. Men när de började gunga studion för stormen och allting föll ut ur lådorna och spriddes omkring fattade man att det hela var genomtänkt.
Din karaktär är rätt taskig när den stackars hippien lyckas rädda en enda skiva och du bara kastar ner den i vattnet igen.
Ja visst är det hemskt! Det var den första scenen jag filmade. När jag gjorde den visste jag inte om allt det som hände i scenen tidigare, så jag hade ingen aning om att resultatet skulle bli så komiskt.
Det är ju en rätt filosofisk scen också. Människans dödsdömda kamp som är helt förgäves.
Helt förgäves! Någon kommer och slänger din skiva i vattnet!
En annan minnesvärd scen är ju när Philip Seymour Hoffman och Rhys Ifans sätter igång hela den här pittmätningstävlingen uppe i masterna. Har du någonsin gjort något lika dumt för att imponera på dina polare?
Hela tiden. Inte så mycket nu men när jag var yngre. Vad gjorde jag nu igen... Alla sorters grejer. Jag spelade mycket rugby och när man spelar på klubbnivå finns det vissa initiationsriter man måste gå igenom. Jag skulle aldrig göra just det där - hoppa från en hög mast, men jag har nästan drunknat och hoppade ut ur en bil och skadade mig riktigt illa. Jag spelade in ett program och producenten bad mig att göra "något kul". För mig har det samma effekt som att vifta en röd trasa framför en tjur. Det är inte så enkelt (knäpper med fingrarna) att man bara gör något. Jag hoppade ur bilen utan att fatta hur smärtsamt det skulle bli.
Så impulsivitet är ett viktigt element i din komik?
Absolut. Att höra någon kräva att jag är rolig är just den grej som får mig att dra mig tillbaka. Jag tycker att det ska komma naturligt och inte tvingas fram.
I filmen har ju varje discjockey sina egna favoritlåtar de kör under passen. Fick ni välja låtarna själva eller valde regissören Richard Curtis dem åt er?
Man kan säga att Richard satte samman soundtracket först och sen skapade filmen utifrån det. När vi repade så fick vi alla ipods med 400-500 låtar var som våra dj:s skulle kunna tänkas lyssna på. Jag lyssnade inte på någon annan musik under hela tiden jag var med. Det var ganska svårt, även om jag gillar Jimi Hendrix. Men det jag verkligen går igång på är manchesterscenen och hård housemusik och techno. Det var riktigt svårt för mig att bara lyssna på musik från tiden före 1969.
Är du så ipodberoende?
Det är jag. Men det var en bra grej att man fick agera dj eftersom det faktiskt var åratal sen jag spelade en hel skiva! Att ha 5000 album på en ipod är trevligt men jag märker att jag aldrig lyssnar på mer än 40 sekunder från någon låt eftersom man kanske får något bättre om man har den på shuffle. Så det kändes retro att hala fram en skiva, blåsa på den och upptäcka det första svänget.
Så kommer den oundvikliga frågan - tänkte ni på parallellerna till internetpirater och nerladdningsdebatten när ni gjorde filmen?
Jag måste svara nej på den frågan. Vad är internetpirater egentligen - att man snor musik på nätet?
Det handlar i princip om att en ansenlig mängd unga människor vill ha friheten att slippa betala för musik och film.
Jag kan förstå det. På min tid mixade vi kassettband och skickade till våra vänner. Det var förmodligen olagligt vid den tiden också. Jag kan förstå deras ståndpunkt men jag vet inte - är det stöld? Jag är inte säker.
Du behöver inte göra något officiellt ställningstagande i frågan om du inte vill det.
Ja alltså jag har vänner i band som förmodligen kommer vilja döda mig, men en del av mig tycker att det är bra att ungar sprider musik bland sina vänner. Jag gillar det.
Något vi förmodligen gillar mindre är när folk laddar ner film.
Det är trevligt att gå på bio. Om du är regissör vill du att dina filmer ses på biografen, det är så film bör ses. Att det blir en upplevelse som delas av hundratals människor som tittar på en stor vacker duk med otroligt ljud.
Det är väl rätt fair att säga att "Shaun of the Dead" lanserade din och Simons karriärer...
Ja visst.
... och i de filmerna spelar ju ni totala slackers. Hur nära ligger den bilden verkligheten?
Det var ju så vi levde i fem sex år, pårökta och spelandes tv-spel. Nu är det såklart annorlunda även om vi fortfarande spelar - jag gör det mest när frugan är bortrest. Det mesta jag gör har någon koppling till verkligheten för det gör det ärligare och angenämare att titta på.
Hur går det med inspelningen av "Tintin" med mannen själv, Steven Spielberg?
Jag vet inte hur mycket jag får säga...
Förmodligen inte mycket.
Exakt. Jag har förmodligen sagt för mycket i andra intervjuer.
Men hur känns det att jobba med honom?
Jag har bara varit skådis i nio år och ville egentligen aldrig bli det. Så att gå från att vara servitör till att nio år senare spela in en film med Steven Spielberg som är min hjälte, är fantastiskt, helt fantastiskt! Han är otrolig - man är med honom i tio minuter och inser varför han är ett geni och varför han är så framgångsrik som han är. Han är så avslappnad med skådisar. Att han kom ihåg mitt namn var nog, men ibland när man gjorde en bra tagning så slog han i luften och gjorde en liten dans och man tänkte "Fucking hell, det här är Steven Spielberg!"
Så du blev helt starstruck?
Absolut. Det var en sådan enorm ära. Jag har inte många minnen från skoltiden, men jag kommer ihåg att jag tittade på "E.T." och "Närkontakt av tredje graden". Jag kommer ihåg känslan av att allt ändrades för mig efter att ha sett "Närkontakt av tredje graden". Att vara på inspelningsplatsen med honom är otroligt.
Hur väl kände du till Tintin innan du började filma?
En del. Tintin är ett väldigt europeiskt fenomen. Den kördes som tecknat en hel del när jag var ung. Men jag var inte så inne på det. Allt hände så snabbt - jag fick ett telefonsamtal där de sa att jag var potentiell kandidat för en roll i filmen och en månad senare var jag i Los Angeles och fick prova en motion capture-kostym. Det är otroligt. Jag känner som om jag klättrat ett steg i karriären igen.
Du och Simon Pegg ska ju spela de identiska tvillingarna Dupont - hur ska ni egentligen komma undan med det?
Svaret på det blir samma som jag sagt till alla andra: Andy Serkis är inte en tolvmeters gorilla! Det handlar alltså om samma teknologi som fick Andy att bli en gigantisk apa.
En slags kostym alltså?
Ja, absolut. Allt kommer att uppenbaras. Men det är helt otroligt egentligen. Jag tror att både jag och Simon tänker på samma sak. Om vi satt på en restaurang med våra vänner och såg Steven Spielberg gå in, skulle vi faktiskt kunna gå fram och ge honom en kram! Och alla skulle bara "Vad fan, känner den här killen Steven Spielberg?!" Bara att vara i hans, Cathy Kennedys och Peter Jacksons närhet gjorde att man gav sitt yttersta. Att tänka och lära sig snabbt.
Och försöka låta bli att svimma.
Ja precis. Det var en stor upplevelse. Vi har två andra filmer uppradade i en serie. Jag har nog lämnat den stora skräcken bakom mig och kan börja njuta av det nu.
