Denna svenska uppstickare har varit vinterns stora tv-snackis och har till och med blivit större än ”Game of Thrones” hos C Mores abonnenter. Vi ger dig fem anledningar till varför ”Gåsmamman” är värd din tid!
1. Humorn
”Gåsmamman” är en udda fågel som lyckas blanda drama och thriller med absurd humor. Trots att manuset är skrivet av samma person som till ”Bron” är ”Gåsmamman” mycket mysigare och mer lättviktig, även om historien är mörk och består av flera riktigt obehagliga scener. Det är tydligt att skaparna vill att serien ska vara skön och avkopplande, därför ska dråplig och igenkännande humor få en lika stor plats som spänningen. Det är en svår balansgång att kombinera största mörker med humor men ”Gåsmamman” lyckas nästan perfekt.
2. Medproducent Alexandra Rapaport
Alexandra Rapaport spelar inte bara huvudrollen som Sonja, hon är också medproducent och har varit delaktig från idé till slutresultat. Reese Witherspoon har varit med i både högt och lågt sedan hon slog igenom som tonåring men har på senare år haft mer att säga till om eftersom hon har börjat producera filmerna som hon själv spelar i. Detta ger henne möjligheten att påverka historien som berättas och inte minst hur karaktären ska porträtteras. Samma sak gäller ”Gåsmamman”, det märks på Sonja att Rapaport har varit involverad från ax till limpa i hur denna karaktär ska målas upp för det är en komplex, svårtydd och typisk drömroll för vilken skådespelare som helst.
3. Gustaf Hammarsten
Även om serien innehåller en stark och ganska oförutsägbar ensemble så är det Gustaf Hammarsten, i rollen som gangsterkrogkungen Broman, som stjäl showen. Hammarsten gör en helt annan roll än vad han brukar göra. Han är iskall och oberäknelig samtidigt som han är karismatisk och vänlig, det är en otroligt bra roll som Hammarsten förvaltar med den äran. Han har tidigare visat upp bredd, han har spelat sarkastisk och egoistisk i serien ”Våra vänners liv” och en riktig otäcking i Henning Mankells ”Steget efter” men det har mest varit hans humoristiska och mysiga sida vi har fått ta del av. Utan Broman och Hammarstens prestation hade serien varit något helt annat och inte alls detta ”måste”. Perfekt casting!
4. Sopranos-liknelse
På förhand har det snackats om att serien påminner om ”Breaking Bad” men utan de uppenbara liknelserna (en helt vanlig människa drivs in i den kriminella världen efter att livet drastiskt förändrats) är ”Gåsmamman” inte särskilt lik detta überhyllade knarkdrama. Däremot påminner den mycket om ”Sopranos” eftersom en stor del av båda serierna handlar om hur familjefädernas kriminalitet påverkar frun och inte minst barnen. Skildringen av barns utsatthet är realistisk och stundtals väldigt obehaglig för det är lätt att sätta sig in i deras situation.
5. Beroendeframkallande
Det bästa med serien är att den precis som andra bra tv-serier är beroendeframkallande. Den blir bara starkare och mer spännande för varje avsnitt som går. Kvalitén sviktar stundtals men behovet av att se mer och mer är konstant. Trots en miljö som för de flesta av oss är obekant finns det många igenkänningsbara situationer och personer vilket jag tror, i kombination med en stor dos nagelbitarspänning, är ett vinnande koncept för en ”plöjvänlig” serie.
