5 av vårens sämsta tv-serier

Förra veckan tog jag mig an vårens starkaste tv-debutanter, i denna artikel har det blivit dags att summera vidare. Nu vänder vi på myntet och därmed plockar fram det som inte varit så vidare värst bra; besvikelser, medelmåttor och ren dynga.

Som jag nämnde i förra veckans artikel har det faktiskt varit en riktigt stark tv-vår, både sett till återkommande serier och just debutanter. Men inget gott som inte har något ont med sig, för trots många nya härliga serier har våren i sedvanlig ordning även serverat en del oaptitligt skräp.

Som jag ofta brukar säga inför sådana här summeringar så är detta min högst personliga smak. Ni där ute som vet med er att ni brukar tycka och tänka ungefär som mig ska alltså hålla sig undan från nedanstående serier, ni andra? Ni kanske rentav gillar dem? Ni får själva tråckla er fram genom min åsiktslabyrint, med andra ord använda summeringen precis hur ni vill. Håll nu dock för säkerhets skull för era näsor, nu kör vi!

Denna kategoriserar jag väl mer som något av en besvikelse än som rent skräp. Jag tyckte helt enkelt inte att "The X-Files" anno 2016 levde upp till förväntningarna. Visserligen var jag väl hela tiden smått skeptiskt till detta projekt långt innan premiären, men jag tycker ändå de hade kunna våga tagit ut svängarna lite mer. Nu blev det mest bara något fesljummet försök till att sparka liv i något som legat dött sedan många år tillbaka. 

För nostalgikern fanns självklart en hel del att hämta, men för nytillkomna tittare kan jag knappast tänka mig att det fanns mycket att imponeras av? Tiden har liksom sprungit ifrån Mulder och Scully, detta hade man dock kunna ändra på i och med att förnya konceptet lite. Nu vågade man dessvärre inte. "The X-Files" blev mest i nivå med de mer eller mindre misslyckade filmerna, sorgligt nog. Var nu detta sista spiken i kistan för Mulder och Scully? Det skulle man självklart kunna tro, dessutom svek tittarsiffrorna å det grövsta. Då det gäller just Mulders och Scully väljer jag dock att vara tyst. De har nämligen alltid en förmåga att komma tillbaka då man minst anar det.

Se upp alla! Här kommer Jennifer Lopez (zzzz). Lopez har aldrig tillhört mina favoriter, ärligt talat tycker jag att hon är en rätt kass skådespelerska. Hennes roll i ultratrista "Shades of Blue" förändrar knappast detta, snarare spär det på mitt redan befintliga agg. Att man dessutom fullständigt kastar bort en talang som Ray Liotta gör att slaskhinken svämmar över fullständigt. 

Egentligen kan jag inte riktigt förstå vad NBC vill med denna serie? Vi har sett precis allting förut och det har utförts ack så mycket bättre ("The Shield" mina vänner, "The Shield"). "Shades of Blue" är förutsägbar, oengagerad och fullständigt ointressant. Framförallt är den tråkig, så oändligt satans tråkig. Jag menar lyssna bara på synopsisen: "Harlee Santos (Jennifer Lopez) är en NYPD-snut tillika ensamstående mamma som strävar med finansiella problem. När hon hamnar i klorna på FBIs anti-korruptionsstyrka tvingas hon välja på att göra det rätta för sin dotter, eller helt sonika fortsätta att mörka och hålla sin korrupta kollegor bakom ryggen." Var har vi hört och sett detta förut? 

Självklart ska den kvinnliga huvudkaraktären målas upp som något slags offer. Jag är så trött, så trött på detta upplägg. Nä, rakt ned i soptippen med denna "The Shield"-wannabe. "Shades of Blue" har dessvärre blivit förnyad.

"Lucifer" kretsar helt enkelt kring djävulen själv. Lucifer är uttråkad och får för sig att bosätta sig i Los Angeles där han sedermera börjar hjälpa polisen med att fånga in och bestraffa brottslingar. På så sätt får han tydligen upp humöret, Lucifer äger även en pianobar...

Inför denna sammanfattning ska jag be att få citera Neil Genzlinger från N.Y. Times; "Till och med satanister sträcker sig efter fjärrkontrollen när... Djävulen förtjänar bättre än... Äh glöm det. “Lucifer” är så dålig att serien inte ens förtjänar en ironisk opening line." Detta säger också tyvärr allt om denna smörja, Satan själv sket just på sig. Sicken dynga. 

Vad man möjligtvis kan "lära" sig av denna serie är att typ alla från helvetet är snygga fotomodeller och att man inte behöver någon som helst form av talang för att få visa upp sin härliga nuna på bästa sändningstid. Inte nog med att serien är fullkomligt korkad och rentav osmaklig, den snöade dessutom rakt in på det oerhört trista "ett-fall-i-veckan"-formatet fortare än jag hann skrika h-lvete! Tillräckligt många har dock följt denna serie då Fox beslutat att förnya den. För min del är detta varken roligt, spännande eller engagerande. Ni som dock uppskattar oerhört lökiga och extremt lättsmälta serier, go for it! Ni andra? Stay the hell away!

"Second Chance" kretsar kring den 75-årige före detta polisen Jimmy Pritchard som blir mördad. Pritchard blir dock återupplivad av ett rikt tillika tekniskt begåvat tvillingpar... Han tilldelas en andra chans och återvänder till jordelivet i en mycket yngre och attraktivare kropp...

Lite ironiskt att denna serie heter just "Second Chance" efter skaparen Rand Ravichs senaste fiasko "Crisis". Han har nu dock bränt sin andra chans med en om möjligt ännu sämre produktion. Fox igen (det går inte bra nu för Fox) och ännu en tråkig snutprocedural med en lökig (läs obota korkad) tvist. Innan premiären bytte serien namn ett hundratal gånger. Nej okej då, tre gånger. Först hette den "Looking Glass", men det var väl inte häftigt nog så då bytte man till "The Frankenstein Code". Då blev det nog för krångligt. Man landade till slut på "Second Chance". Det tyckte man lät häftigt. 

Ungefär lika spretig som irrandet med titeln känns också hela serien i sig. Skådespelarinsatserna är rentav bedrövliga och själva ploten är så långsökt och fånig att man inte ens orkar engagera sig. Man har dessutom haft mage att marknadsföra serien som en slags alternativ version av Mary Shelleys klassiska roman "Frankenstein". Om stackars Mary mot all förmodan inte vridit och vänt sig i kistan tidigare så lär hon då göra det nu, vi snackar förskräckliga skavsår. "Second Chance"? Zero Chance säger jag, denna lär absolut inte bli förnyad.

Mer djävulskap! Att göra tv-serieversioner av gamla klassiska skräckfilmer verkar numer vara något vissa tv-kanaler fått hybris på. Först var det "Psycho" som blev till "Bates Hotel", sedan kom "Rosemary's baby" och i våras var det alltså dags för "Omen" att förvandlas till "Damien". Jag anser att samtliga av dessa produktioner är under all kritik, sämst är nog dock ändå just "Damien". 

För det första är den helt ologisk. I tv-serien är Damien en hunkig 30-åring, redan där kan vi alltså kyssa originalkonceptet med en djävulsk liten unge adjö. Vidare verkar det som att ingenting djävulskt har hänt i Damiens liv sedan han var fem år i originalfilmen. Först nu då han fyller 30 tycks allt börja igen i form av mystiska händelser och vaga minnen från då han var just fem. Jag får inte ihop detta heller, har djävulen haft fikarast i 25 år? Trams. Utöver denna totala frånvaro av logik och respekt för originalfilmen är serien dessutom väldigt tråkig och styltigt agerad. Skrämmande är den dessvärre inte heller, det enda skräckinjagande jag kan komma på är en toklyft Barbara Hershey. Nu har visserligen "Damien" ett par-tre avsnitt kvar innan säsongen är till ända, men det vette då djävulen ifall jag orkar se klart?

Detta var endast fem exempel upplockade ur tv-vårens osmakliga sophög. Här följer ytterligare några ruttna små ägg; "Springfloden", "The Ranch", "Shadowhunters", "Of Kings & Prophets" och fruktansvärda "The Family".