Efter decennier av flertal misslyckade försök och fåtal framgångsrika titlar (”Låt den rätta komma in”) så har svensk skräckfilm fått ett rejält uppsving. Nyligen hade både hyllade ”Konferensen” och hånade ”Karusell” premiär runt samma tid och Joakim Lundell har inlett en karriär som skräckfilmsproducent med ”Feed”, ”Canceled” och kommande projekt i kikaren.
Detta manar ju till att återupptäcka både gamla och nya godingar inom genren. Skamligt underhållande kultfilmer som ”Besökarna”, ”Evil Ed” och ”Frostbiten” är ju väl etablerade vid det här laget men det finns fler, mer okända svenska skräckisar som är värda en titt.
1. Koko-di Koko-da (2019)
En relativt färsk titel som blev orättvist förbisedd under ett svenskt filmår med fler kommersiella och kritikerhyllade festivalfilmer. Regissören och manusförfattaren Johannes Nyholm följde upp sin prisbelönade långfilmsdebut ”Jätten” med den här skruvade, psykologiska - och våldsamma - rysaren. Sörjande paret Tobias (Leif Edlund, ”De ofrivilliga”) och Elin (Ylva Gallon, ”Ängelby”) åker på tältsemester för att finna varandra i sorgen efter död dotter. Som vanligt i skräckfilm råkar de illa ut i skogen, när en hotfull trio psykopater börjar terrorisera dem. Kuslig, effektiv användning av speldosor och barnvisor.
2. Marianne (2011)
Ännu en film om sorg med mer övernaturliga inslag av skräck snarare än våldsamheter. Här är det en änkeman (Thomas Hedengran) som tvingas ta hand om trotsig tonårsdotter och spädbarn när hustrun (Tintin Anderzon) omkommer i bilolycka. Problemen hopar sig när dessutom en hämndlystet spöke börjar hemsöka honom i mardrömmar. Psykologisk drama som eskalerar i ruggig final. Bonus att se Peter Stormare som psykoterapeut samt genreveteranen Thomas Hedengran (från bland annat ”Den osynlige”, ”Frostbiten” och bioaktuella ”Karusell”) i en ovanlig huvudroll.
3. Ondskans värdshus (1980)
Något så unikt som en engelskspråkig, irländsk-svensk rysare av svensk-amerikanska filmskaparen och jazzmusikern Calvin Floyd. Bygger på Sheridan Le Fanus novell ”The Room in the Dragon Volant” och följer en ung engelsman (Per Oscarsson) som 1815 i slutet av Napoleonkrigen blir indragen i en mardröm av mord och udda karaktärer i sin jakt på en vacker grevinna (Marilù Tolo). Mörk, intellektuell skräck som tyvärr sågades i Sverige varpå Floyd bittert lämnade landet. Han har tidigare gjort filmer som dokumentären ”Vem var Dracula?” (1975) och ”Victor Frankenstein” (1977, även den med Oscarsson). Kul trivia: musik av Ragnar Grippe som senare gjorde ledmotiven till Jönssonligan-filmerna och ”Svensson, Svensson”.
4. Papegojan (1971)
En till engelskspråkig rysare med Per Oscarsson som dessutom återförenar Bergman-favoriterna Liv Ullman och Max von Sydow. Den sistnämnda spelar en hämndlysten patient på mentalsjukhus som rymmer för att mörda de han anser ligger bakom hans inspärrning. Sydow briljerar som alltid i en otäck, stundtals surrealistisk thriller regisserad av László Benedek (Brando-klassikern ”Vild ungdom”). Dessutom med minnesvärd musik av Oscarsbelönade Henry Mancini (”Frukost på Tiffany’s”, Rosa Pantern-filmerna) och med brittiska veteraner som Trevor Howard (”Superman”) och Rupert Davies (”Spionen som kom in från kylan”) i biroller.
5. Scorched Heat (1987)
Kultförklarad kalkon av typen så dålig att den (nästan) blir bra. Innan han blev en av våra mest populära programledare med ”24 karat” och ”Robinson” så spelade Harald Treutiger sin enda huvudroll på film här och ska man vara snäll så är det lugnt att säga att han valde rätt karriär i efterhand. Han spelar en av två kompisar som hemsöks av den elaka lärare de oavsiktligt haft ihjäl som barn. Ambitiösa, ”Poltergeist”-inspirerade effekter är höjdpunkten i den här B-filmen med rörig, ologisk story och usel, engelskspråkig dialog. Fram med skämskudden!
Vilka svenska skräckfilmer är dina favoriter?
