Men glädjande nog fann jag mycket att gilla. Definitivt tillräckligt för att med tillförsikt se fram mot nästa avsnitt.
Ok, innan jag går in på mina tankar. Premissen: Los Angeles. En konstig influensa verkar gå runt, folk slutar komma till jobbet/skolan. En relativt nybildad familj hamnar mitt i smeten, så att säga. Det är ur deras synvinkel som den kommande zombieapokalypsen skildras.
Så mina 5 reflektioner. Och ni kommer bara kunna hänga med om ni sett avsnittet.
1. Varför kan aldrig nån bara säga: det kanske är ett zombievirus?
Jag kan inte köpa att vi i denna dag och tid inte direkt börjar tänka "zombie" när folk vägrar dö/återuppstår/reanimeras. Däremot kan jag förstå att det inte är första tanken om en knarkare äter på en annan människas ansikte. Min egen första slutsats i ett sånt läge skulle vara: hen måste tagit BADSALT!
Men just det här att vi ska låtsas att hela populärkulturen med vampyrer, zombier och varulvar inte existerar... ne.
Det närmaste vi kommer är när världens äldste tonåring Tobias (Lincoln A. Castellanos) stammande försöker få fram att viruset som går verkar dödligare än vad som påståtts. Tobias hade varit den perfekta personen att säga att det handlar om zombier (och sen inte blivit trodd).
2. Frank Dillane är vår nästa stora (tv-)stjärna.
Jag har nämnt det förut i samband med andra "Fear the Walking Dead"-nyheter, att Dillane är son till Stephen Dillane, som många av oss numera förknippar med rollen som Stannis Baratheon i "Game of Thrones". Dillane juniors tid är nu. Han kan ses, med sin ordinarie brittiska accent, i en mindre roll i syskonen Wachowskis Netflix-serie "Sense 8" men det är här i "Fear the Walking Dead" han får briljera.
Och fast han spelar heroinist får jag direkt feeling för hans rollfigur Nick. Det var dessutom en aha-upplevelse att förstå varför han hade såna töntkläder på sig på alla promotionbilder. Han snodde dom ju av gubben på akuten!
3. Tonåringarna var väl bara... tonåringar?
Förutom världens äldste tonåring så betedde sig väl ungdomarna som kunde förväntas? I alla fall så här långt. Jag har blivit långt mer irriterad på tonåringarna i exempelvis "The Americans", "Ray Donovan" och herregud, "Homeland".
4. Vem i h-e går in obeväpnad i en knarkarkvarts-kyrka?
Åh, så dumt. När Nick får ur sig till bonusfarsan Baloo, f'låt Travis (Cliff Curtis), att han sett sin flickvän Gloria käka på en snubbes feja i kyrkan så ÅKER TRAVIS DIT. PÅ KVÄLLEN. ENSAM. OBEVÄPNAD.
Jag menar, inte ens om vi som tittare INTE visste att det härjar ett zombievirus skulle man väl gå in i en knarkarkvart utan att ha något sorts (be)skydd? Det är ju inte guds bästa barn (ser ni vad jag gjorde där?) som håller till på såna ställen.
Men närå. Travis gör det inte bara en gång. Han upprepar proceduren igen när Nicks mamma Madison (Kim Dickens) vill leta upp sin förrymde son. *tar mig för pannan*
5. Så långsamt var det väl inte?
Jag tyckte timmen (det här att första avsnittet skulle vara 90 minuter gällde bara om man såg det i AMC som har reklampauser) gick fort och att det var snyggt gjort sättet man liksom i utkanten av det som familjen råkar ut för ser hur samhällsstrukturen omkring dem rämnar. Jag trodde det skulle gå mycket långsammare. Men i den här takten kommer det vara full apokalyps redan i nästa avsnitt. Typ. Jag undrar var vi står i sjätte och sista avsnittet för säsongen. Har familjen lämnat Los Angeles då och kommer de också vandra längs vägarna och råka ut för kannibaler och galna präster?
Well, det återstår att se.
Du ser "Fear the Walking Dead" på HBO Nordic. Varje måndag förmiddag släpps ett nytt avsnitt. Första avsnittet hittar du här:
Men vad tyckte DU? Håller du med mig eller är du emot mig? Är "Fear the Walking Dead" något du tänker fortsätta följa? Saknar ni Rick? Tyck till här nedan!
