6 saker vi vill se i uppföljaren till "Spider-Man: Homecoming"

”Spider-Man: Homecoming” har svingat in på svenska biografer och den är väl mottagen! Äntligen en ordentlig Spider-Man, som måste brottas med skolan och skurkar, kärlek och ansvar – och en Spider-Man som pratar och drar roliga skämt. Precis så som Spider-Man ska vara. Så vad kan vi då se fram emot i den bekräftade uppföljaren? Varning för spoilers för "Spider-Man: Homecoming".

 

 

 

Spider-Man har ett rikt skurkgalleri, som många tidigare filmer bara snuddat vid. Att skippa Green Goblin denna gång känns ganska vettigt, då han figurerat på ett eller annat sätt i de tidigare filmerna. Åtminstone introducera honom senare om han nu ska medverka. Alternativt skulle Marvel kunna använda sig av Hobgoblin istället, vilket skulle kunna funka. Ni som sett den klassiska animerade serien från 90-talet vet.

 

Regissören Jon Watts har nyligen pratat om att ”det hade varit coolt att få med Morbius och Blade”. Men dem två känns kanske lite fel just nu. Hellre tycker jag de ska satsa på andra, framför allt dem som allmänheten inte känner till så väl, alltså de mer "obskyra skurkarna". Så vem eller vilka ska då dyka upp i nästa film?

 

Jo, det borde vara Mysterio eller Kraven.

 

 

Någon av dessa två känns som det självklara valet. Mysterio är en illusionist, som använder byggda attrapper, vapen och maskiner för att vilseleda/lura motståndare och begå brott. Detta skulle fungera perfekt i och med att Vulture använde sig av modifierade Chitauri-vapen, så Mysterio skulle kunna använda samma teknik och det skulle räcka som förklaring till hans extremt trippiga illusioner. Viktigt att poängtera: Han är inte en magiker som har egna krafter. Tycker ni att Mysterio låter och ser löjlig ut? Läs "Old Man Logan" så tror jag att ni kommer att ändra åsikt om ol’ fishbowl och se hans potential.

 

 

Kraven the Hunter är ett annat bra alternativ, för där har vi en skurk som inte besitter några superkrafter, men som kan matcha Spider-Man ändå med sin snabbhet, styrka och vighet. Han är dessutom en skicklig jägare/taktiker och en av få skurkar som faktiskt har besegrat Spider-Man helt och hållet i Kraven's Last Hunt. Denna utmaning skulle vara bra för att utveckla Spider-Mans sinne för hur man måste lägga upp en strid taktiskt och inte rusa in på motståndaren helt vårdslöst. Kraven skulle kunna få Spider-Man att mogna. Dessa skurkar leder oss också in på nästa punkt…

 

 

 

Spider-Mans skurkar är generellt för bra för att bara döda av i en film, vilket jag var rädd att de skulle göra med Vulture. Som tur var blev man motbevisad och alla tecken pekar på att Michael Keaton kommer att återvända. Vi ser gärna att skurkarna i denna film återkommer och gaddar sig samman med dem i nästa film för att bygga upp Sinister Six.

 

Vad är då Sinister Six exakt? Sinister Six består av sex stycken klassiska Spider-Man skurkar, gruppens skepnad har genom åren ändras lite grann, men originaltruppen i serietidningarna såg ut så här: Doctor Octopus, Vulture, Mysterio, Kraven the Hunter, Sandman och Electro.

 

 

Huvudsaken med Sinister Six är egentligen att det är sex stycken fiender som går samman och de flesta skurkarna Spider-Man haft, har varit en del av gruppen på något vis. ”Spider-Man: Homecoming” satte upp tre stycken för framtida bruk: Vulture, Shocker och Scorpion (MacGargan). Så då återstår tre till.

För många kockar gör sämre soppa? Ett bra argument och det som gjorde att Sonys tidigare försök till detta i ”Amazing Spider-Man 2” totalhavererade. Men om Marvel balanserar skurkarna väl går det att göra som Civil War, fast tvärtom i detta fallet med många skurkar och en hjälte. Då kan Sinister Six bli verklighet.

 

 

 

En del där Spider-Man är överlägsen de andra i Marvel är hans egna universum. Bikaraktärerna, skurkarna – ja, allt är i klass med Batmans rika mytos. Så i uppföljaren vill vi se att det bygger vidare och introducerar exempelvis The Daily Bugle och J. Jonah Jameson, samt mer av Peters vardagsliv utanför skolan i denna nytappning.

 

Det var toppen att de fokuserade på high school i denna film, så fortsätt med det i nästa, men släng in lite annat också. Att han går på dejt och måste sticka iväg för att någon skurk slår till till exempel, eller att han behöver ta bilder för att få ihop pengar. Framför allt borde nästa film fokusera på en ordentlig karaktärsutveckling hos Peter, där filmen tematiskt sätter upp ett problem inom sig som han måste överkomma, samt en skurk som går ihop med detta problem (det som Sam Raimis ”Spider-Man 2” gör så oerhört bra).

 

 

Ett av de större minuspoängen jag upplevde med filmen var att Zendaya visade sig vara MJ, för karaktären ”Michelle” hade inga drag av MJ alls i sitt beteende. Hon var ganska tråkig, då skämten föll pladask, ganska intetsägande och inte så färgstark.

 

MJ ska ta plats och inte vara rädd att ta plats, hon ska vara rolig och charmig, hon ska vara självsäker och en stark individ – det syntes inte här alls. Flash fick filmskaparna till perfekt, så jag undrar vad de tänkte med Michelle/MJ – förhoppningsvis fixas det till nästa film, för detta var ett billigt sätt att hantera det på, precis som Marvel gjorde med The Mandarin i "Iron-Man 3".

 

Nu sade de inte uttryckligen att hon var MJ Watson, så det går att rädda upp genom att ta in den riktiga Mary Jane Watson (OBS! Rött hår, just do it!) och låta Michelle vara kvar och kanske då också kallas MJ, men är Michelle – en ny karaktär. Eller ändra hennes beteende så det faktiskt stämmer.

 

 

 

Att ha med Iron-Man i filmen blev väldigt lyckat. Hjälten tog inte över, bistod endast ibland med lite hjälp och fungerade bra som en mentor till Spider-Man. Jag hade mina tvivel om high-tech dräkten som Spider-Man fick, men det gjordes ändå med finess och bra interaktion med Iron-Man så det funkade.

 

Så vem ska Spider-Man träffa härnäst? För inget är väl bättre än när den vänlige kvartersspindeln kör en ordentlig klassisk Marvel team-up med någon annan hjälte från Marvels universum.

 

 

Önskedröm: Daredevil. Detta lär inte hända eftersom Daredevil är på tv-sidan av MCU, men det är den team-up som borde hända. Båda är lokala hjältar för respektive kvarter i New York, båda har mask och de har gjort otaliga samarbeten genom åren. Att Daredevil är mer vuxen och allvarlig, ger en fin kontrast till Spider-Mans lättsinne och humor. Så lös det Marvel!

 

Skämt åsido så tror jag de kommer att satsa på en etablerad karaktär inom MCU. Vem exakt det blir återstår att se, men Tom Holland har talat för Ant-Man.

 

 

Personligen hade jag velat se Spider-Man tillsammans med Doctor Strange, de har haft några roliga äventyr ihop i serietidningarna och Peters verklighetsbild skulle vidgas enormt av att se övernaturliga monster i andra dimensioner – kanske kan Morbius/Blade ha ett finger med i det spelet i så fall? Eller rent av Mysterio?

 

 

 

En frånvarande faktor i både ”Captain America: Civil War” och ”Spider-Man: Homecoming”. Regissören har sagt att det är ett medvetet val eftersom de tidigare filmer förlitat sig lite väl mycket på den kraften. Förståeligt, men ibland saknar jag att han inte kan undvika vissa saker som känns så självklara att Spider-Man ska kunna undvika. Han blir onödigt klumpig i "Spider-Man: Homecoming", även om det är för komisk effekt.

 

Som tur är verkar regissören öppen till att utforska denna kraft i uppföljaren, så det kan helt enkelt vara så att det är en kraft som Spider-Man i MCU inte lärt sig att han har än.

 

 

 

En del som "Spider-Man: Homecoming" inte lyckades få till var det riktigt episka hos en superhjältefilm.

 

Dels går det att skylla på att musiken inte riktigt var så bra som det soundtrack Danny Elfman komponerade för Sam Raimis filmer, dels att det aldrig kom ett ordentligt hjältemoment. Som när Spider-Man räddar barnen i linbanevagnen i "Spider-Man", eller stoppar tåget i "Spider-Man 2". Vilket är okej, det behövdes kanske inte just för den här filmen och det var delvis skönt att de inte tog med det just för att bryta sig fri från det som är så vanligt i alla superhjältefilmer.

 

Men det får gärna vara något sådant i nästa film, så Spider-Man verkligen får visa att han är en superhjälte. Jon Watts gjorde ett homage till en av mina absoluta favoritmoment i Spider-Mans historia, där han är fastklämd under en enorm rasmassa och kommer drunkna om han inte motiverar sig själv att lyfta den egentligen omöjliga tyngden, annars kommer han själv och faster May att dö. Det var roligt att se i filmen, men föll kanske något platt, då han inte hade samma motivation riktigt som i serietidningen och det blev därför inte det hjältemoment som det borde varit.