7 queera sexscener som fick homofoberna att sätta kaffet i halsen

Precis när man börjat tro att vi på riktigt kommit till en punkt där en modern publik inte längre kan bli chockad av en sexscen bokstavligt dansar Tom Holland in.

 

Sexscener i största allmänhet kan vara ganska känsliga, särskilt i USA där filmer med sexuellt innehåll (även icke-grafiskt sådant) ofta inte får ses av personer under 17 år. Ett exempel nära i tiden är Jennifer Lawrences senaste komedi ”No Hard Feelings” som inte får ses av någon under 17 i USA, men är tillåten från 7 år i Sverige.

 

Queera sexscener blir ofta extra kontroversiella, med kritik både från konservativa som tycker att inga såna scener borde finnas och hbtqi+-communityt som inte ser representationen som tillräckligt bra. Här är några av de mest kritiserade queera sexscenerna. Varning för spoilers!

 

 

Nyligen möttes den som öppnade Twitter av den trendande hashtaggen #notmyspiderman. Vad pågick? Jo, Tom Holland – en skådespelare mest känd som den senaste Spindelmannen – hade skådespelat. I en kort sekvens i den psykologiska thrillerserien ”The Crowded Room” dansar han med en man, för att sedan ha sex i ett toalettbås. Ett senare simulerar en avsugning. Det är nedslående att vissa personer är så homofoba att skådespelare spelar en gay roll förstör andra filmer för dem.

 

 

 

Det slår gnistor när den unga arbetarklasstjejen Adele (Adèle Exarchopoulos ) möter den blåhåriga konststudenten Emma (Léa Seydoux). Inte en, inte två, men tre kontroverser är kopplade till den här lesbiska Guldpalmvinnarens långa sexscener.

1)      Sexscenerna var så realistiska att det spekulerades att skådespelerskorna haft sex på riktigt. Men det stämmer inte, proteser användes under närbilder på genitaler.

 

2)      Arbetsförhållandena var enligt de två huvudrollerna – och andra inom produktionen - mycket påfrestande. Seydoux har sagt att regissör Abdellatif Kechiche fick henne att känna sig som en prostituerad, och att upplevelsen var ”extremt svårt psykologiskt.” En väldigt mängd film spelade in med oändliga omtagningar, drygt 800 timmar film blev det tillslut. Det kan jämföras med att t.ex. Avengers Infinity War och Endgame klockade in på dryg 890 timmar sammanlagt.

 

3)      Det är inte svårt att hitta queera kvinnor som tycker mycket om ”Blue is the Warmest Colour,” men kritiken var övervägande skarp från dem. Avsaknaden av en kvinnlig blick gjorde att filmen kändes som en manlig fantasi av hur två kvinnor har sex. Jul Maroh, som skrivit serieromanen filmen baserad på, uttryckte sin besvikelse och kallade det en ”en brutal och kirurgisk display, sprudlande och kall, av så kallat lesbiskt sex, som blev porr, och gjorde mig illa till mods.”

 

 

Efter att flera män hittats döda bestämmer sig polisen Steve (Al Pacino) för att gå undercover på de S&M/lädergaybarer offren brukade gå till. Redan under filmens produktion protesterade queera aktivister och kallade filmen anti-gay. En kritik som inte bleknade när filmen släppts: porträtten av homosexuella är knappast empatiska, och kopplingen mellan gaysex och brutalitet var också upprörande. Till skillnad mot de andra filmerna på listan handlar kontroversen kring ”Cruising” mycket om det vi inte fick se. För att filmen ens skulle kunna visas från 17-år fick regissör William Friedkin klippa ner den rejält. Enligt honom själv klippte han bort 40 (!) minuter av “fullkomligt grafiskt sex… materialet visade på grafiska sexakter medan Pacino tittade på, med antydan om att rollfiguren han spelade medverkat.” Friedkin ville inkludera det bortklippta materialet när filmen släpptes på video, men studion hade "förlorat det". (Friedkin tror att det gjordes med flit).

 

 

Ballerinan Ninas (Natalie Portman) grepp om verkligheten börjar rasera, och delar av det är knutna till hennes rival Lily (Mila Kunis), som Nina har minst sagt komplicerade känslor kring. För att ha varit en rätt kort oralsexscen mellan Portman och Kunis hade den en ganska framträdande roll i marknadsföringen. Det fanns definitivt de som kände att den användes som krydda för att locka en manlig, heterosexuell publik till en film om balett. Sexscenen var också anledningen att ”Black Swan” blev den film flest klagade på till British Board of Film Classification, som ligger bakom åldersklassificeringar på film i Storbritannien, under 2011. Filmen hade femtonårsgräns, men många av de som klagade tycker att filmer med homosexuellt innehåll borde ha artonårsgräns eller inte ens visas alls.

 

 

Om du ber en straight person tänka på en queer sexscen är det förmodligen den här de kommer att säga först. De två fårhedarna Ennis (Heath Ledger) och Jack (Jake Gyllenhaal) är isolerade i Wyomings vildmark och lär känna varandra bättre. Förmodligen var det här den första sexscen mellan två män som många såg (eller hörde talas om). Regissören Ang Lee placerar ett tält mellan tittaren och skådespelarna, vilket förmodligen var nödvändigt för att filmen skulle bli så pass mainstream som den var. Men det tjötades ändå om den homosexuella agendan. ”Brokeback Mountain” förbjöds i flera länder, och visades i en censurerad version i andra, men är ändå en av de mest inkomstbringande HBTQ+-filmerna någonsin.

 

 

I Park Chan-wooks historiska drama reser den naiva Sook-hee (Kim Tae-ri) till ett avlägset hus för att bli Lady Hidekos (Kim Min-hee) tjänsteflicka. De har båda två sina hemligheter och planer, vilka blir ännu mer komplicerade när de fattar tycke för varandra. Precis som med ”Blue is the Warmest Colour” hyllades “The Handmaiden,” men fick kritik för sina lesbiska sexscener. Något förlagan, kultromanen ”Ficktjuven” av den lesbiska författaren Sarah Waters är känd för. Skådespelerskorna är ofta onaturligt poserade mot kameran på ett sätt många tyckte ekade lesbisk porr riktad mot män. Det finns även en scen där något som tidigare användes som ett tortyrredskap mot en av dem nu används som en sexleksak på ett bisarrt sätt.

 

 

I den första långfilm som regisserades av en svart lesbisk kvinna raggar Cheryl (spelad av regissören och manusförfattaren Cheryl Dunye) upp en kund i videobutiken hon jobbar. Jeannine DeLombard skrev en recension där hon kallade sexscenen mellan dem ”den hetaste flatscenen som någonsin gjorts.” Den recensionen påbörjade en kedja som slutade med att en upprörd politiker ifrågasatte att Dunye fått bidrag från National Endowment of the Arts (NEA), en statlig myndighet som finansierar konstnärlig verksamhet. Det ledde till att NEA ändrade hur de delade ut bidrag. Deprimerande förstås, men också rätt att skryta att ha en så sexig scen att en myndighet måste se över verksamheten.