8 sevärda europeiska tecknade filmer

Det är lätt att bli bekväm. Och inte bara är jag bekväm, jag gillar det oftast också. Flertalet med mig har växt upp under en epok då marknadsföring mot barn började smyga sig in på hemliga platser. Detta i form av bekanta Disneyfigurer i Happy Mealen och Arieloutfits  i leksaksaffären. Vi prenumererade på Kalle Anka och häftiga ”Duck Tales” blev ett stående inslag i SVT:s barnprogram. Jag önskar att detta inte spelade någon roll. Visst förtjänar Disney all hyllning, men det är också lätt att glömma bort att det finns andra aktörer på marknaden. Tänk bara på ”Järnjätten” och ”Trolltyg i tomteskogen”. 

Om Disney på ett mirakulöst vis helt gick dig förbi kanske du istället gottade ner dig i Studio Ghiblis filmer om tjejer på vift i surrealistiska drömvärldar. Oavsett så hoppas jag att du, likt mig, gillar tecknat men att du bara inte orkat leta upp vad som mer finns därute. Här kommer i vart fall tips på ett gäng i alla fall till dels europeiska tecknade filmer. Förhoppningsvis hittar även du ett guldkorn bland sagorna och mysterierna. Något som tar dig till den där magiska platsen där allt kan vara lila, perspektivet bakvänt och bakgrundsmiljön stå märkligt stilla. 

Denna otroligt vackra film borde inte få gå någon förbi. Den är baserad på en irländsk/isländsk/skotsk myt om selkis, vilket är sälar som kan förvandlas till kvinnor. På en karg ö befinner sig storebror, lillasyster, hunden Cu och pappa Conor. Lillasyster kan inte prata och efter en mystisk simtur med sälar står det klart att både hon och syskonens försvunna mor har  magiska kopplingar till havet. Berättelsen balanserar mellan tragedi och varmhjärtat familjeäventyr. Och tråden är lika skör som den lillasysters liv hänger på. Oscarsnominerade "Havets sång" får svensk biopremiär i höst. Missa inte heller ”The Secret of Kells” som är en av regissörens tidigare filmer.

Att en fransk film helt utan dialog kan vara så fascinerande är egentligen otroligt. Dessutom är den rolig också. Till skönt jazziga, fingerknäppvänliga toner glider tre piffiga tanter genom stadens sus och dus i jakt på väninnan Madame Souzas försvunna barnbarn.  Sonsonen har nämligen blivit kidnappad med cykel och allt under Tour de France. Såklart finns en hel del surrealistiska inslag och karaktärerna är tecknade som om de vore karikatyrer på sig själva. Trodde du att grodor var den nya mattrenden efter långkokt ketchup, så kommer du efter att ha sett denna filmen förhoppningsvis tänka om.

Så över till något lite mörkare. Detta är baserat på Marjane Satrapis självbiografiska serieroman med samma namn. Vi får följa en ung tjej genom hennes uppväxt under Iranska revolutionen och hur hon på grund av ökat frihetsinskränkande förtryck senare flyr landet som 21-åring. Filmen skiftar mellan att vara i färg under nutidsskildringarna och i svart och vitt för att gestalta dåtiden. En klassisk coming-of-age story som alla oavsett nationalitet kan känna igen sig i.  Väldigt välberättad och tankeväckande.

För lite svängigare, sensuella toner och förföriskt manuskript, beger vi oss på resande fot mellan Havanna, New York, Las Vegas, Hollywood och Paris under slutet av 40-talet. En klassisk kärlekshistoria mellan en ung pianist och en vacker sångerska. Båda med stora ambitioner. Likt en latinsk ballad går passion hand i hand med hjärtesorg. Detta är ett animerat äventyr ämnat för vuxna. Kärlekshistorien är tidlös likt en tecknad version av ”Casablanca” eller ”Borta med vinden”. 

Listan vore inte komplett utan ”Frosts” föregångare nämligen dess sovjetiska storasyster. Detta är filmen som sägs ha inspirerat Hayao Miyazaki till att börja med animation. Den är likt ”Frost” baserad på H.C Andersons saga, men följer den mer slaviskt. Trots att teckningsstilen uppenbarligen hämtat inspiration från Disneys Snövit, är denna betydligt råare. Onda småtjejer springer  runt med kniv, djur hålls gisslan och småfåglar dör. Dessutom har animatörerna besvärat sig med att göra olika ansikten på alla kvinnliga roller och ”Snödrottningen” liknar närmst en staty från ”Metropolis”.

Gillar du udda film så se hit. Detta är inget mindre än ett thriller-mysterie med och om katter. Den börjar som en deckare då den nyinflyttade Francis snubblar över en mordplats på sin bakgård. Ganska snabbt inser man dock att den gränsar till skräckfilm  med mardrömsliknande inslag och snart diskuteras det också överlägsna raser och katters förhållande till människan. Den är inte så ”snyggt” eller ”vackert” tecknad, men helt klart intressant. Dessutom är den inte antropomorfisk, vilket gör temat starkare och särskiljer den från många andra tecknade filmer om djur. 

”It's got people your own age”. Jodå det kan ju kännas betryggande, eller? Handlingen centrerar kring alzheimerspatienten Emilio och hans rumskompis Miguels vänskap som båda är inackorderade på ett ålderdomshem. Emellanåt drar manusförfattaren till med lite förutsägbar humor, men det är fortfarande en klart charmig och annorlunda berättelse om att bli och vara gammal. Om du jobbat inom äldrevården så finns det nog dessutom även viss igenkänningsfaktor.  Men först och främst är det ett stillsamt drama för den som föredrar en enklare teckningsstil och ett vackert porträtt av livets allvarsamhet och lekfullhet.

Bara ett par minuter in i filmen associerar jag främst till hur jag febrilt försökte rädda alla skadade djurungar som barn. I denna science-fiction rulle är det dock människan som är domesticerad av aliens. Den påminner mig främst om hur vi behandlar insekter och djur och är därför emellanåt fruktansvärt obehaglig. Teckningsstilen är absolut surrealistisk och för tankarna till Salvador Dali, men även miljöerna i ”Nausicaä från vindarnas dal”. Ganska enkel men ändå tankeväckande berättelse om naturens ordning. Om du gillar denna finns det fler sköna filmer av René Laloux att se fram emot.