Samhain, Halloween eller Allhelgonahelgen är en högtid till för att hedra de döda. Särskilt de döda som väljer att besöka oss igen. Det kan också ses som en tid då vi får lov att ge oss hän åt det övernaturliga. Åt gengångare, spöken, monster, vampyrer, varulvar och häxor. En tid att få bli tonårigt förtjust i skräcken. Därför tänkte jag att vi kunde starta firandet med att grotta ner oss i några riktiga spökbesök.
Det är dags att sätta tonen inför en helg med skrik, blod och vindar som susar i säven trots att träden står still. De harhjärtade kallar det för vandringssägner, men vi vet ju bättre, eller hur?
1. Tre män och en baby (1987) - Spökpojken
Visst är filmen skräckinjagande jobbig med alla bebisskrik, men vad som är än mer ruskigt är att regissören lyckats fånga ett spöke på film. Detta är en av Hollywoods många vandringssägner och berättelsen lyder: Det var en gång en svettig dag i Kalifornien. Skådespelaren Ted Danson hade just spelat in scenen där männens granne kommer över för att pyssla om bebisen. Men, vad är det som gömmer sig bakom gardinen?
Pojken utan ansikte ska tydligen ha begått självmord på platsen med en pistol som används i filmen. Disney hävdar att spökpojken är en pappersfigur av Ted och att den tillhörde en storyline som aldrig spelades in. Sant, eller falskt?
Rysfaktor: Som ”Spöket Laban” med tupé.
2. The Posession (2012) - ”Supernatural”-pappan jagad
Jeffrey Dean Morgan som spelar pappan i ”Supernatural” är till vardags en skeptiker. Eller han var det fram tills han spelade in ”The Posession” där han spelar en pappa som försöker rädda sin besatta dotter från en tyrannisk demon. Det djävulusiska manuset blev nästan verkligt med ljus som exploderade under inspelningen, kalla vindar som svepte förbi, dörrar som öppnades och stängdes och rekvisitaförråd som brann ner med den förhäxade Dybbuk-lådan inuti. Författaren Kevin Mannis som ägde den riktiga lådan erbjöd sig låna ut sin, men filmbesättningen avstod.
Rysfaktor: En hungrig Dean Winchester.
3. Ghost of Goodnight Lane (2014)– B-skräckisen med högklassiga spöken
Skräckfilmen är baserad på hörsägner från en hemsökt filminspelningsplats. Dessutom är filmen inspelad på samma ställe som spökhistorierna kommer ifrån. Det ryktas till och med om att ghostbusters lyckats fånga upp EVP-inspelningar av de argsinta spökena.
Under inspelningen ska filmmedarbetarna sett skuggan av en man röra sig längs korridorerna och några har dessutom åkt på en lavett utan någon förövare i sikte. Annars är det främst klassiska poltergeistfenomen som jagat filmbesättningen: saker som flyttats runt, ljus som blinkat och röster som ropat efter dem i natten.
Rysfaktor: Upptäckten av att det bor en liten svarthårig tjej i avloppet på toaletten.
Ghost Whisperer (2005 - 2010) – Serien om spöken med spöken
Jennifer Love Hewitt har offentligt bekräftat att en av inspelningsplatserna för TV-serien var hemsökt. Hon säger sig till och med ha bildbevis. Under en tagning ska hon ha sett en skugga röra sig ovanför hennes axel. När man efteråt spelade upp filmen ska man kunna se ett spöke titta fram lite försynt. Förutom spökuppenbarelsen ska flera medarbetare känt att någon drog i deras kläder och dessutom ska lampor exploderat på plats.
Dessa händelser ska ha fått flera skådisar att tacka nej till att gästspela i serien. Jag har inte lyckats hitta några bevis, men den som känner Jennifer kan ju fråga.
Rysfaktor: Känslan av att någon flåsar dig i nacken och du vet att det inte är grannens retriever.
The Conjuring (2013) – Förhäxad plats eller familj?
Filmen är baserad på familjen Perrons spöktrakasseri-berättelser från 70-talet. De stöttade filmatiseringen av deras upplevelser och åkte ibland ut för att titta på under inspelningarna. Alla utom mamman som vägrade sätta sin fot där. Vid ett besökstillfälle ska en mystisk vind ha svept runt dem och i samma stund ska mamman, som befann sig flera mil bort, fallit samman och fått köras till sjukhus. Bara några dagar efter den kusliga händelsen brann hotellet ner som filmbesättningen bodde på.
Rysfaktor: Synen av en clownperuk i garderoben som du vet att du inte köpt.
Trollkarlen från Oz (1939) – Deprimerad Munchkin
Det var en gång en väldigt ledsen liten Munchkin med extra glansiga kinder och röd näsa som inte önskade leva längre. En dag mitt under inspelningen av Dorothys glada musikalnummer längs ”The Yellow brick road” bestämde han sig därför för att ta sitt liv genom att hänga sig i en av plastträden. Detta är ännu en av Hollywoods mer kända vandringssägner. Den vetenskapliga förklaringen till den svingande skuggan i bakgrunden sägs vara en stor exotisk fågel som filmarna lånat från Los Angeles Zoo. Jag inte vilket som låter mest otroligt.
Rysfaktor: Upptäckten en tidig morgon av att dockan du sparat från barndomen har en mystisk röd fläck vid mungipan.
Aladdin (1992) – Subliminala meddelanden
Det finns hur mycket konspirationsteorier som helst att hämta om Disney på nätet. Själva hävdar de att alla rykten är rena spekulationer, men allt går inte att bortförklara. Detta kanske inte är så mycket ett spöke som en del av ett större hjärntvättningsprojekt av alla världens barn där var Disneyfilm har sitt syfte i processen, men i ”Aladdin” kan vi i alla fall höra en märklig röst som säger ”Good teenagers, take off your clothes.”
Rysfaktor: Synen av hur barn försvinner in i glassbilen och aldrig kommer ut igen.
Besatt (2005) – Grungen är inte död
Ytterligare en skräckfilm som är löst baserad på en sann historia. Denna gång handlar det om den tyska flickan Anneliese Michel som 1975 blir utsatt för exorcism av sina föräldrar och familjens präst, vilket resulterade i hennes bortgång året därpå.
Huvudrollsinnehavaren Jennifer Carpenter menar på att hon blev hemsökt på hotellet där hon bodde under inspelningen. Vid samma tidpunkt var morgon ska hennes radioalarm satt igång av sig själv. Dessutom alltid spelandes samma låt av Pearl Jam, nämligen ”I'm still Alive.”
Rysfaktor: Ljudet av någon som knackar på rutan och vetskapen att du bor högst upp i ett hyreshus.
Introducing Dorothy Dandridge (1999) – Dockkläder är alltid läskigt
Filmen handlar om den första afroamerikanen som blev nominerad till en Oscar. Halle Berry som spelar huvudrollen ska ha lånat hem en av Dorothys klänningar under inspelningen. Först var det bara småsaker som förbryllade skådespelaren.
TV:n sattes av och på, ytterdörren öppnades plötsligt och hasande ljud hördes inifrån sovrummet. Men så en kväll hördes ett mystiskt bubblande ljud från rummet där klänningen låg. När hon öppnade dörren till rummet fick hon se en liten dockklänning som svävade uppe i luften. Halle blev skiträdd, gömde sig på toaletten och ringde upp Dorothys bästa vän som bara bekräftade att ”I talk to Dotti all the time.”
Rysfaktor: Pianospel från nedervåningen när du är ensam hemma. Ostämd Jan Johansson.
