Vi förstår att det inte är helt enkelt att göra en realistisk skräckfilm. Det blir ju ingen film om karaktärerna beter sig helt logiskt eller om polisen hinner i tid för att rädda dagen. Men någon måtta får det vara.
”Scream” tog halvt död på hela genren när den gjorde narr av både gamla - och kommande - filmer i genren. Man får inte supa, ha sex eller säga att man snart är tillbaka. Sådant gör vi ju faktiskt i vardagen. Men ofta sker saker som bara är rent ut sagt… dumt.
1. Tama dödsscener
Ser man på valfri slasher-film så är det knappast dialogen som lockar - uppfinningsrika, utstuderade dödsscener har ju blivit dessa filmers specialitet. Därför är det så konstigt när de väljer att ibland låta detta ske utanför bild. Lika snopet är det när folk jagade av monster dör av en olyckshändelse, eller att någon dramatiskt offrar sig för övriga karaktärer - i onödan, då faran ofta fortsätter trots detta ädla dåd.
2. Korkat beteende
Dumma rollfigurer är skräckfilmens akilleshäl - exemplen är oräkneliga. Folk som upprepar misstag, som att gå tillbaka till platsen där allt började vilket särskilt gäller uppföljare. Folk som i utsatt situation stelnar av skräck eller skriker sig hesa istället för att fly - möjligen går det att debattera om paniktillstånd i vissa fall men sällan. Grupperna som envist ska dela på sig. Eller allmänt klantiga offer - mänskligt förvisso, men ändå irriterande.
3. Sex och romantik vid fel tillfällen
Det är inte sällan som det ska klämmas in lite romantik i skräckgenren vilket i vissa fall är välkommet. Men. Hur ofta blir du hångelsugen när dina vänner är döda och du står näst på tur? Hur lockande är det att ha sex i ett gammalt spökhus? Objektifieringen av kvinnor är dessutom något som aldrig verkar dö ut inom skräck. Nu får det vara nog av omotiverat nakna bröst eller kvinnliga karaktärer som gör entré i slow motion.
4. Korkade poliser
Poliser är aldrig så inkompetenta som i skräckfilm. Vanliga civilmänniskor kan ju vara hur dumdristiga som helst och försöka leka hjälte men är du en utbildad polis ropar du antagligen på förstärkning innan du på egen hand tar dig an någon - eller något - som redan dödat ett dussintal människor. Att de aldrig tror på någon (förrän det är för sent såklart) svider också. Vem ska man kunna lite på om inte snuten?
5. Det var bara en dröm!
Denna gamla klyscha etablerades redan 1945 i antologirysaren ”Skuggor i natten”. Sedan dess har den återanvänts om och om och om igen i otaligt antal filmer av genant fantasilösa filmskapare. Det finns inte ord över besvikelsen och vreden över att se en hel film där allt möjligt sker - folk dör, folk flyr för sina liv, hem och hela städer ödeläggs, kaos, panik - och sedan visar sig vara ett förändrat medvetandetillstånd.
6. Kass teknologi
Vad är oddsen egentligen? Att under hela ditt liv, vare sig du är 15 eller 55 år gammal, den dagen du råkar ut för något så hemskt men dessutom ovanligt som en attack av valfritt monster eller mördare - just då och bara då börjar den teknologi du dagligen förlitar dig på att strula? Visserligen glömmer man stundtals att ladda mobiltelefonen men hur ofta behöver du egentligen byta bilbatteri eller glödlampor?
7. ”Representation”
Någonstans på vägen insåg filmskapare att världen inte enbart bestod av vita, heterosexuella människor. Prompt skulle man klämma in lite så kallad representation i filmer, åtminstone så länge det fanns flera mer ”relaterbara” rollfigurer. Men alla som sett valfri skräckis vet att afro-amerikaner och hbtq-personer knappast hinner bli varma i sina tröttsamt stereotypiska kläder innan de biter i gräset.
8. Dåliga effekter
Förr i tiden kved man ofta av outhärdligt dåliga praktiska effekter där man ibland såg armarna som skötte maskineriet. Idag är de mer charmigt nostalgiska, speciellt i jämförelse de ofta TV-spelsliknande, datoranimerade specialeffekter vi får stå ut med idag, inte sällan i för övrigt bra filmer. De som sett valfri ”Sharknado”-film vet vad jag pratar om. Och då ska vi inte ens gå in på alla dessa 3D-filmer…
9. Tomma miljöer
Återigen behöver man ibland bättra på verkligheten för att det skapa i spänning i skräckfilmer. Men ibland blir det bara absurt. Som när alla dessa vanligen folkfyllda lokaler plötsligt är helt öde, väl tajmat till att vår hjältinna är jagad och behöver hjälp. Hur ofta har du sett sjukhus med personal och besökare du kan räkna på fem fingrar. Eller polisstationer med max två befäl i tjänst. Eller tonårsfester där deltagarna far hem innan midnatt!
Läs också: 13 regler för att överleva i en skräckfilm
Vilka skräckinslag och filmklyschor är ni mest trötta på? Kommentera nedan.
