Oscarsvinnarna Tim Robbins ("Mystic River"), Holly Hunter ("The Piano) och Alan Ball ("American Beauty") har alltså gjort en tv-serie för HBO tillsammans - för egen del behövde jag inte veta mer än så för att fullkomligt kasta mig över "Here and Now".
Alan Ball, som i tv-världen framförallt är känd för att ha skapat den enormt hyllade tv-serien "Six Feet Under" samt vampyrserien "True Blood" (med Alexander Skarsgård) åt HBO tidigare, har däremot inte lyckats övertyga de amerikanska tv-kritikerna gällande "Here and Now".
På Rottentomatoes har procentsatsen landat på svaga 30, efter mer än 20 ruttna recensioner - där den vanligaste kritiken mot tv-serien är klagomål om att det egentligen inte händer så mycket under de fyra första avsnitten (som gjorts tillgängliga för kritiker). Jag håller verkligen inte - samtidigt som jag delvis kan förstå att man känner så eftersom serien är helt och hållet dialogdriven.
Även jag har inför premiären av "Here and Now" fått ta del av seriens första fyra avsnitt - men till skillnad från vad alla andra verkar tycka så fullkomligt älskar jag den. Det kommer däremot inte som någon större förvåning att många har svårt att ta "Here and Now" till sig. Trots att jag spenderat ungefär fyra timmar i den här nya Alan Ball-världen, har jag egentligen ingen aning om vad serien faktiskt handlar om - jag bara vet att jag verkligen gillar det.
Vi introduceras för en familj med Robbins och Hunter spelande familjens båda föräldrar, de har tre adoptivbarn (från tre olika exotiska länder) som alla är vuxna och utflugna ur hushållet - samt en biologisk dotter som är 17 år och fortfarande bor hemma. Den röda tråden i serien verkar vara att de alla för tillfället råkar ha en större (personlig) motgång i sitt liv - och hur dessa på olika sätt påverkar familjens dynamik.
Adoptivsonen Ramon står inför den motgång som påverkar den övriga familjen mest; efter ett otäckt anfall som får honom att se syner, misstänks schizofreni vara en möjlig förklaring.
Den psykolog som Ramon tas till för att bearbeta synerna introducerar oss även för familjen Shokrani. Psykologen inser att de syner som Ramon beskriver är hemska saker han själv upplevde i sin barndom - det finns ett mystiskt (snudd på övernaturligt) band mellan psykolog och patient. Psykologens familj, som är allt annat än den slentrianmässigt porträtterade muslimska familj som vanligtvis visas på tv, öppnar upp "Here and Now" mot ett mer andligt håll än vad vår kärnfamilj (med Hunter och Robbins i spetsen) gör.
Samtidigt som allt kring Ramon och psykologen utspelar sig så har vi andra teman där; livskriser, äktenskapsproblem, otrohet, missbruk, könssjukdomar, rasism, homosexualitet och diskriminering avverkas på löpande band. Kanske blir det lite för mycket bollar att hålla i luften samtidigt? Berättelsen hade nog mått bättre av att bara fokusera på Ramon och några få sidogrejer.
Jag kan däremot inte förstå hur någon kan påstå att det inte händer något i "Here and Now", för det finns så mycket där att hämta att jag har svårt att bestämma mig för vad jag vill lyfta fram ur serien allra mest. Robbins karaktär har exempelvis en helt egen depressions/livskris-grej som lika väl hade kunnat bära en egen tv-serie.
Problemet med "Here and Now" är med andra ord att lite för många grejer händer på en och samma gång. Men skulle det visa sig att Alan Ball faktiskt lyckas knyta ihop säcken på ett värdigt sätt, under seriens avslutande halva - så råder det ingen tvekan om att "Here and Now" kommer att slå sig in bland mina nya favoritserier hittills i år.
"Here and Now" hade svensk premiär igår, den 12 februari, och det kommer fortsättningsvis att läggas ut nya avsnitt varje måndag hos HBO Nordic.
Kommer du att ge "Here and Now" en chans? Kommentera gärna nedan!
