Vid det här laget har få svenska filmentusiaster missat att Alexander Karim har skrivit in sig i den populärkulturella zeitgeisten i och med den framträdande rollen "Gladiator 2".
Karims rollfigur Ravi är en före detta gladiator som bytt ut svärd och spjut mot läkekonst - en man som numera ägnar sin energi åt att hela istället för att döda. Med tiden utvecklar Paul Mescals gladiator och Ravi en vänskap där den äldre mannen hjälper kämpen att komma till rätta med sina demoner.
Inne på eleganta NOFO Hotel på söder möter jag upp vår senaste stora svenska export som är på plats för att besvara frågor sin senaste obskyra indieproduktion signerad Ridley Scott. No biggie. Karim har precis fått i sig käk och verkar på strålande humör - ett perfekt läge att slå till med en överraskande manöver!
I en gammal SVD-intervju var en viss ung Alexander Karim väldigt bestämd med att hans grej minsann "inte var att göra actionfilmer". Hur ska du ens försöka förklara det här?
– En ung Alexander Karim? Det är ju flera veckor sedan, haha! Nej, den här intervjun minns jag inte. Sa jag det? Men det stämmer ju säkerligen. Jag kan säga såhär - jag hade fel!
– Det låter ju som en ung Alexander, för att vara så kategorisk är ju bara dumt. Det finns ingen genre som jag per automatik skulle tacka nej till. Eller, det finns egentligen ingen genre som jag inte redan har gjort nu.
Musikal?
– Musikal har jag gjort - svartvitt har jag filmat det i. Så jag har gjort alla genrer. Men, jag tror att allting är ett filmiskt uttryck. Hittar du en häftig berättelse att berätta och den tjänar på att vara en viss genre -kör! Det är bara att göra. Det finns ingenting som är off limit.
Svara ärligt - på en skala från ett till tio - exakt hur sugen var du på att få delta i bataljerna i filmen?
– Tolv! 12, bror! Alltså, jag läste manuset, läste det igen och det fanns ett ögonblick där Ravi var med i faggorna där inne i arenan, det var på gång. Men, sen så blev det att jag skulle rida till Ostia och hämta en armé så då sket det sig.
– Jag ville såklart svinga ett svärd. Vem fan vill inte det? Men jag tar spelscener alla dagar i veckan över det. Och jag får tänka mig att min actionsekvens var den här jävla ridningen- att hoppa av hästen och springa in.
Vis vägledare och mentor åt den yngre hjälten - en helt ny typ av roll för Alexander Karim
En riktig pojkdröm.
– Alltså, det där är ju bara så jävla kul och så filmiskt. Du vet, när man leker som barn så leker man ju inte “Det sjunde inseglet” eller “Höstsonaten”. Man leker action och och tjuv och polis. Och det är ju det som är så kul.
– Jag sa det när Paul Mescal kom fram till mig första dagen. Han bara, “Can you believe we're in this fucking place?” Och jag bara: “Det är ju helt sjukt! Hur fan har vi hamnat här?” Och då pratade vi om att det är just det här man lekte. Och han var ju själv som ett barn är inför det här. Han är ju inte på något sätt kaxig och divig och liksom, utan lika storögd som alla som kom in till det här setet. Fast jag hade ju velat svinga ett svärd...
Du har ju själv en kampsportsbakgrund sedan många år. Fick du någon input på hur man stred?
– Nej, nej. Alltså jag har sysslat med kampsport i 35 år och gör det fortfarande. Och trots det så hade jag ju dött om jag hamnade i en fight med de där stuntkoordinatorerna. De där grabbarna och tjejerna var ju riktigt vassa.
Hade du hellre deltagit i apattacken, noshörningsbattaljen eller slaget med hajarna som swishade omkring?
– Hajarna som swishade omkring! Skämtar du? Vatten för fan, det är ju skitcoolt! Alltså, det var ju så jävla häftigt. Båten som höggs upp med åror. Jag hade ju fått trilla i vattnet och simma ifrån en haj. Noshörning är inte fel heller.
Ja, noshörningen var jävligt häftig - som en alien på steroider. Och apropå det - har din träningsregim ändrats någonting efter att du har varit i närheten av så många osannolika beefcakes på en och samma gång?
– Jag tog med mig min familj till set en dag. Kan säga att jag valde fel dag att ta med mig Malin till inspelningen. Det är inte lätt att få sin frus uppmärksamhet när det finns cirka 300 nyinoljade beefcakes på väg till set. Den kvällen ändrade jag min träningsregim!
Beefcake alert! 600 par inoljade biceps och bröstmuskler gladde många på inspelningsplan
Jag såg på din instagram att du kör något som heter Hell Weeks nu. Kan du förklara vad det innebär för våra läsare?
– "16 weeks of Hell" kör jag - det är ett träningsprogram där man äter, dricker och tränar som en tok. Det är för att jag hade gjort "Över Atlanten" (realityprogram på Discovery). Innan så går man igenom kroppen och gör en superhälsokontroll. Allting var bra. Det är som när man precis har varit hos tandläkaren och tänker: "nu ska jag inte äta godis".
– Då fick jag en ny idé och det var att göra en ögonoperation för att fixa min syn, för jag har ålderssyn. Så nu ska jag göra det - imorgon ska jag göra den. Och då tänker jag såhär: " Jag kommer få nya ögon - då ska jag fan ta mig göra en total detox av hela kroppen. Ut med all skit och träna som fan! Och i januari är utmaningen klar - och då börjar det nta året med bra syn, hälsosam kropp...
Men säg som det är, du vill fan bli gladiatorn i nästa film!
– Sluta nu! Jag vill få uppmärksamhet av min fru igen, det är bara därför!
Du har beskrivit "Gladiator" som en stor egen inspirationskälla och filmen är inpräntad hos åtminstone två generationer. Tror du att uppföljaren har chans till samma kulturella impact för Gen Z?
– Ja, det tror jag för de teman som finns i uppföljaren, såväl som i originalen, är universella. Jag tror att det är teman som alla människor bär med sig. Det är därför vi kan göra en berättelse som utspelar sig flera tusen år sedan om människor som vi aldrig har träffat och känt.
– Det funkar, därför att vi känner igen oss i berättelsen. Vi vet hur det är att vara ung och hungrig på att livet ska börja. Att vara förälskad. Vi vet hur det är att vara heligt förbannad eller full av vrede eller ängslan. Vi vet hur det är att vara rädd för att kliva in på den stora arenan som livet är när man är ung.
– Vi vet vem den stora stygga farbrorn eller damen är. Det känns som att den personen styr och ställer över våra liv. Men en dag ska vi bryta och slåss ifrån det där.
Det där var en intressant analogi. Den inre arenan där man möter sina inre motståndare och sen är det upp till bevis. Nu har du ju bockat av den stora Ridley Scott från listan på samarbete. Vilka regissörer skulle du vilja bocka av innan du lägger hatten på hyllan?
– Alltså jag har bockat av Ridley och Catherine Bigelow. Om man pratar om husgudarna - Ridley Scott var ju hos oss en Gud. Mina bröder är ju regissörer och vi tittade på allt som han hade gjort. Steven Spielberg och Martin Scorsese är två andra.
Är de the GOATS?
– Alltså jag kan inte säga att det finns en goat. De är GOATS allihopa. Christopher Nolan är en till. Det finns de som verkligen har fört mig till en annan planet när jag tittar på deras filmer. Och det är de skulle jag säga. Så det skulle vara väldigt kul att bocka av Spielberg och Scorsese. Nolan kan jag ta senare, han är mycket yngre.
Smart. Hur mycket fick du egentligen bidra till att utveckla din rollfigur Ravi?
– Massor. Alltså hundra procent. Ridley är extremt kollaborativ. Varenda sak han säger säger är som "Är det okej med dig?", "Vad tycker du?", "Ska vi göra såhär?". "Gillar du den här peruken?" Så vi testar massvis med olika hår. Och jag bara: "Den här gillar jag". Klart.
– Eller: "Jag funderar på om Ravi hade en sån här opiumpipa för att bedöva". "Perfekt! Skaffa pipor!" Så kommer det 20 pipor inom några minuter.
Det känns väldigt ovanligt för att vara en stor regissör.
– Ja. Det är ju ändå stora scener. Han bara, var vill du vara någonstans? Jag bara: “Jag tänker mig att jag sitter här och tvättar skägget”. “Perfekt! Skaffa ett bord där och en balja med vatten som man kan tvätta”. Du vet, han är så jävla effektiv, kvick och smart.
Svinga värd är skithäftigt - men Karim väljer spelscener över action alla dagar i veckan
Jag skulle säga att din rollfigur är lite den här visa mentorn-tropen, förutom att vara buddy till Mescals rollfigur. Har du spelat den här typen av rollkaraktär tidigare?
– Nej, alltså jag tror inte jag har gjort det. Det är en bra beskrivning. Man måste ju ha en vägledare, en guide. Alice kommer till Underlandet och behöver en guide som berättar hur det funkar. Det är en väldigt intressant roll att spela och man tänker ofta på det när man är en ung skådespelare.
– Man brukar ju prata om att nu spelar jag prinsarna och sen spelar jag kungarna. Sen spelar man kungarna, sen gör man king Lear och sen drar man.
Sen spelar man liket.
– Det är banan som man går. Där man börjar med lillebror sen storebror och pappa till småbarn. Och man märker ju att typerna av roller förändras. Det tycker jag är en väldigt härlig sak. I många år nu så har jag varit den unga advokaten på firman. Och man bara: "Jag vill vara ägare av firman". Nu vill jag börja spela det här. Jag vill sluta spela prinsen och börja spela kungarna.
– Så att jag älskade verkligen just det där. Jag älskar att Mescal kallar mig gammal i en scen. Det är så skönt att ha den relationen.
I den här filmen, förutom Paul Mescal, så finns ju också Pedro Pascal och Denzel Washington. Och jag kan tänka mig att de kanske är förebilder till dig. De visar bland annat att man kan vara actionhjälte vid 50 och uppåt. Är de här killarna en inspiration?
– Jag har ju fortfarande ingen ambition att vara en actionhjälte. Men om jag tittar på Denzel som exempel, som jag har haft hemma på min vägg sedan jag var 15 och till denna dag. Det han visar är inte så mycket att du kan vara actionhjälte - det kan man ju se genom honom eller Liam Neeson och alla som gör de här skithäftiga filmerna. Men det de verkligen visar är att det finns en hel värld av roller nu som inte fanns förr.
– När skådisarna passerade 50-55 så var det ganska mycket såhär: "var farfar då så får någon annan yngre köra härifrån". Men nu så ser man ju att de verkligen får tyngre och tyngre roller. Alltså du vet att det verkligen finns en hel världslitteratur av fantastiska roller kvar att spela, vare sig det är action eller drama.
Connie Nielsen gör en rörande insats i Gladiator 2:s testosteronfyllda värld
Filmens värld är extremt manlig och testosteronfylld med en enda betydande kvinnlig roll. Tror du att världen någonsin kommer att bli mogen för en kvinnlig eller queer gladiator som huvudperson?
- Ja, jag tror världen redan är mogen. Om vi pratar om en kvinnlig, 100%. Alltså, kvinnliga huvudroller finns det ju oändligt många av just nu. Är vi framme i någon form av jämställdhetsslutpunkt? Absolut inte. Vi har oändligt mycket kvar att göra. Men jag tror att jämställdheten nu handlar om annat än just manligt kvinnligt. Det man har redan breddat. Är man redo för en queer person - det kan man fråga sig.
Okej. Slutligen - om man kunde ha typ trollat bort alla dina IMDb-scores och du fick bara ha tre stycken kvar, vilka skulle det vara?
- Då ska vi ta ut "The Dog", vår nyaste film som vi precis filmat klart i Kenya . Jag skulle ta "The Dog", "Jönssonligan - Den perfekta stöten" och "Gladiator 2" så klart!
Vilken av Alexander Karims många roller uppskattar du mest?
