Alf-chocken: såhär har du aldrig sett din 80-talsidol!

Som de flesta födda under 80-talet har jag en speciell relation till Alf, eller Gordon Shumway som han egentligen hette. Serien som visades mellan 1986-1990 gjorde ett rejält avtryck i TV-historien och detta enbart genom Alf själv. För, let's face it, övriga familjemedlemmar var lika spännande som valfritt stolsben. 

Vad var det då som gjorde Alf så, med 80-talsmått mätt, magisk? Själva dockan var inte direkt någon revolution inom puppeteering utan såg mer ut att bestå av de rövhår Chewbacca tappat under inspelningen av "Star Wars". Karaktären i sig var sådär lagom irriterande; ställde till bekymmer, var sarkastisk och allmänt cynisk men med ett hjärta av guld när det väl gällde. 

Det sistnämnda är väl den stora anledningen till att serien var så pass populär när den sändes men hur stod det egentligen till med Alf? Var han sådär härligt jobbig och älskvärd som vi minns honom? Var hans värdfamilj verkligen reko? Tiden har som bekant en tendens att förvränga våra minnen och genom en granskning av ett antal scener kan jag meddela att svaret på ovanstående frågor är nej. Istället finns det mycket som tyder på ett underliggande mörker och en psykologisk såväl som psykosocial mardröm. 

Efter att ha grävt lite i TV-arkivet presenterar jag nedan en naknare och ärligare version av Alf. En version där sexuella övergrepp, sällan skådad hänsynslöshet och svårartad Tourettes var vardagsmat. Som om inte det vore nog avslutades hela serien med en Stephen King-doftande final min fragila barnhjärna hade lyckats förtränga fram tills nu. Läs vidare men var medveten om att er guldkantade minnesbild av Alf kommer att ta stryk. 

Tagna ur sitt sammanhang blir nog de flesta klipp från serien lätt obehagliga. Så även i det här fallet. Många frågor hänger i luften: varför delar Alf och Willy säng? Har de specialbeställt Alfs nattskjorta? Varför är Alf så äcklig? Kom igen; inte nog med att Alf fiser alternativt skiter (med hänsyn till Willys reaktion), han berättar självgott vad innehållet baseras på. Klassiskt sociopata tendenser… Notera även att Alf rekommenderar canned beans medan publiken bjuds på canned laughter modell ”inget kan rimligen vara så roligt” följt av trombonsolo. 80-talet var magiskt. 

Ett klipp från när kameran inte skulle ha rullat ger oss en skakande inblick i Alfs inneboende mörker. Bortklippta scener ger oss ibland en mer nyanserad bild av vad som driver en karaktärer och i Alfs fall var drivkraften ondska. Ondska alternativt ett svårare fall av Tourettes syndrom; take your pick. Få saker krossar bilden av din barndom mer än att höra Alf använda the N-word.

Det hela börjar oskyldigt med att Alf skall stå för käket inför en middagsbjudning. Det tar dock ingen lång stund innan han försöker få katten på lyset för att, jag citerar: ”be down on you like a buzzard on a gut wagon”, slut citat. Men varför nöja sig där när det finns ett kök att spränga? Om Alf har så pass bra koll på matlagning att han ensam kan stå för en större middagsbjudning är det naivt att tro att den följande explosionen var en ”olycka”.  En ”olycka” som Alf mirakulöst överlever oskadd. Notera även katten i nedre vänstra hörnet vid 1:16-markering. Antingen kan kissen böja tid och rum eller så vabbade seriens klippare den dagen. 

Det är svårt att finna rätt ord för en kommentar när klippet säger allt. Vissa saker på denna lista vill man minnas mindre än andra men som vi vet: De som inte kommer ihåg historien är dömda att återupprepa den. Vissa konspirationsteoretiker hävdar med en dåres envishet att scenen skulle var ihopklippt och/eller manipulerad. You wish. 

Till serieskaparnas försvar planerades ytterligare en säsong med en glättigare upplösning. Det hjälpte dock inte så mycket när serien lades ner där och då.