Rapport från Sundance: Ambitiös skräckfilm dominerade årets festival

Inte heller i år kunde filmvärlden vallfärda fysiskt till snötäckta Park City i Utah för att förkovra sig i USA:s och värdens mest tongivande independentfilmer. Arrangörerna av Sundance Film Festival höll ut länge, men två veckor innan festivalstarten 20 januari var det oförnekligt att omikronvarianten av Covid skulle göra det omöjligt att genomföra den hybridlösning som planerats – med besökare både på plats i Park City, och visningar på nätet. Och eftersom årets upplaga av festivalen – undertecknads sjunde som ackrediterad press – ändå var så genomsyrad av skräck, var omställningen till festival i hemmets trygga vrå inte helt opassande. Nu kunde åtminstone rädslan för smitta i biomörkret uteslutas.

Att skräckfilmer blir snackisar under och efter Sundance är knappast något nytt i festivalens 44-åriga historia. Tvärtom är Sundance sannolikt den filmfestival som mer än någon annan i gräddan av filmfestivaler globalt har sett till att skräckfilmens status och konstnärliga värde har höjts avsevärt i filmvärlden globalt de senaste decennierna. Detta genom stilbildande och ofta banbrytande skräckpremiärer på festivalen, som ”Blair Witch Project”, ”Hereditary”, ”The Witch”, ”The Babadook”, ”Get Out”, ”Possessor”, ”The Lodge”, ”Saw” och ”Mandy”.

 

 

Men trots detta dröjde det ända till 2022 för att en skräckfilm skulle vinna det tyngsta priset på Sundance tillika inom indiefilmvärlden; Juryns stora pris i dramagenren – synonymt med Bästa film.

 

Regissören och manusförfattaren Nikyatu Jusus film ”Nanny” är ett drabbande porträtt av den senegalesisk invandrarkvinnan Aisha i New York, som börjar arbeta som barnflicka åt dottern till ett rikt, hippt par i en inredningstidningsstereotyp loftvåning på Upper West Side. Snart blottas parets egna dysfunktioner, och överlappar med Aishas krackelerande upplevelse av den amerikanska drömmen – där hon desperat hoppas få sin lilla son att flytta från Senegal till USA. Skräckelementen i ”Nanny” kommer både från obarmhärtiga socialrealistiska observationer, som från afrikanska folksägner. Gemensamt utgör det en kraftfullt tilldragande spänningsväv, som bör fungera utmärkt kommersiellt.

 

 

Skräckgenrens förmåga att både inrymma det svåra och obekväma, samtidigt som den kan tilltala de stora massorna och låta indieregissörer göra verkliga karriärer, är Jordan Peele ett utmärkt exempel på.

 

Två andra skräckfilmer på årets Sundance – som båda kommer från Norden – visar förhoppningsvis inledningen på två ytterligare regissörskap som kommer att fungera både hos kritiker och publik. Finska regissören Hanna Bergholms galghumoristiska kärnfamiljs- och sociala medier-satir ”Ruva” – där en monstruös fågel både bokstavligen och symboliskt kläcker fram ett ursinnigt mörker i den rosafärgade finska villaförortsidyllen – har redan sålts till 40 olika filmmarknader av det hajpade distributionsbolaget Wild Bunch.

 

 

Och danske regissören Christian Tafdrups aningen Lars von Trier och Michael Haneke-inspirerade ”Speak No Evil” – en förledande mardrömsresa in i den sociala artighetens och underdånighetens mörkaste kulvertar och konsekvenser – blev en av festivalens stora snackisar i år, vilket resulterade i att Tafdrup fick ett kontrakt med Hollywoods mäktigaste agentur WME. Samtidigt fick filmen USA-distribution av den kreddiga och AMC-ägda skräckstreamingplattformen Shudder.

 

Tafdrup är inte på något sätt en debutant, och har en lång rad filmer och även utmärkelser bakom sig i Danmark. Men det var först med ett hämningslöst fritt fall in i ett relationsdystopiskt helvete, som det stora genombrottet kom.

 

 

Fler sevärda skräckfilmer genomsyrade Sundance och festivalsurret på sociala medier under veckan. Däribland den hysteriskt roliga tillika sekundärskamspräglade kannibal-romantik-slashern ”Fresh” av Mimi Cave. Samt den Jordan Peele-anstrukna rasmotsättningssatiren ”Master” av Mariama Diallo, där en svart student tvingas konfronteras med traditionen av systemisk rasism på det toppuniversitet i New England, där hon antagits.

 

Även den kargt experimentella ”You Won’t Be Alone” av australiensiske regissören Goran Stolevski, med svenska Noomi Rapace i en av rollerna, gjorde avtryck. Filmen utspelar sig i bymiljö i 1800-talets Makedonien, där en häxas nyfikenhet över det mänskliga varandet får henne att anta flera skepnader av kvinnor i olika åldrar. En krävande men unik film, med producenterna av den kopiöst Sundance-hajpade australiensiska skräckfilmen ”The Babadook” bakom sig.

Erik Augustin Palm