I “Another Persona” (som bara visades en gång och aldrig mer) har man ersätt den tystlåtna karaktären Elisabeth Vogler, eller mer exakt hennes skådespelare. Borta är Liv Ullmanns ansikte och istället syns Alma Pöysti ("Tove", "Höstlöv som faller") på hennes plats.
“Another Persona” är ett samarbete med SF Studios, Stiftelsen Ingmar Bergman och Gothenburg Film Studios, som är de som har skött det tekniska. Applicerat AI:n, så att säga. Under en halv dag i Helsingfors filmande man skådespelerskan Alma Pöystis ansikte, med alla de uttryck som var aktuella för filmen. Sedan lät man den artificiella intelligensen göra sitt och ersatte Liv Ullmans ansikte med Pöystis.
Resultatet? Inte nödvändigtvis så omvälvande som man skulle kunna tro. “Another Persona” är intressant som ett experiment, inget snack som saken, men att se filmen med det maskinellt ersatta ansiktet känns ändå ungefär som att se filmen i original. Bara lite mer distraherande.
Distraktionen ligger framför allt i att tekniken är ganska långt ifrån perfekt. Utseendemässigt är det inte så stor skillnad mellan Ullman och Pöysti, och hade det inte varit för AI-skavankerna så hade det nog inte varit några större problem med att försvinna in i filmen.
Jag hade gärna sett en version av filmen som ändrat ännu mer på Bergmans mästerliga original, som verkligen gjort en ny version och en ny vision. Det kanske inte hade varit poängen med det här experimentet men jag tror det hade varit en mer intressant helhetsupplevelse.
Nej, det mest intressanta här är snarare att fundera över vad det innebär för filmindustrin och skapandet överlag och i längden.
Jonas Holmberg, filmfestivalens konstnärliga ledare och en av initiativtagarna till experimentet, pratade före visningen pratade han bland annat om målet med visningen:
- Om det här experimentets roll var att bevisa att den här tekniken, det teknologiska tillstånd som vi befinner oss i, redan är möjligt att ersätta skådespelare med AI, så tror jag att svaret är definitivt nej.
Alma Pöysti var på plats vid visningen och var både rädd och glad över att ha blivit tillfrågad, eftersom hon är intresserad av framtiden, men i slutändan var hon inne på samma linje som Holmberg:
- Jag är också lite livrädd för vad artificiell intelligens kan göra med skådespelaryrket. Och just nu är jag lite lättad. Jag är glad över att ingen kan ersätta, inte ens den skickligaste Göteborgskunskapen.
Men nyckelfraserna här, tror jag, är “befinner oss i” och “redan är möjligt". Nej, med dagens teknik är vi inte där, inte utan Hollywood-pengar och mer tid och en massa finputsande, men vi vet redan att tekniken går vansinnigt fort framåt. AI är redan på en oerhört mycket mer avancerad plats än för bara några år sedan.
På så vis känner jag mig inte lugnare efter det här experimentet. Även om det visar att vi inte är där ännu, visar det också att vi är på väg. Vi kommer antagligen landa där.
Gör om det här experimentet inför GFF 2029. Eller 2034. Jag misstänker att Jonas Holmberg och Alma Pöytis svar kommer låta annorlunda då.
