När första "Spider-Man"-filmen kom ut 2002 så kunde jag inte vara mer hajpad över att få se den. Jag var då en liten grabb som växt upp och älskat Spider-Man så det här var julafton. Med en stor popcornskål under ena armen och en läsk i den andra så kunde jag inte känna mig mer redo för vad jag skulle få se på bioduken och jag kunde inte ha varit mer lycklig när eftertexterna började rulla och jag tyckte att jag hade just sett en utav de bästa filmerna någonsin.
2004 kom uppföljaren "Spider-Man 2" och förväntningarna var skyhöga när jag återigen befann mig i biosalongen för att få återse min favorithjälte. Uppföljaren var inte bara bättre än den första, utan den krossade alla mina förväntningar och jag håller än idag "Spider-Man 2" som en utav de bästa superhjältefilmerna.
2008 kom "Iron Man" och kickade igång MCU, vilket man självklart då inte hade en aning om vilken framgångssaga det skulle bli. "Iron Man" blev en succé och det dröjde inte länge innan Marvel gjorde uppföljare och introducerade flera superhjältar på biograferna och trots att jag visste väldigt lite om de här andra superhjältarna så älskade jag det. När "Avengers" senare utannonserades kände jag mig som den där lilla grabben igen som just hade sett "Spider-Man" på bio för första gången.
"Avengers" rullade ut på biograferna och tog världen med storm. Aldrig tidigare hade vi sett något liknande där man genom flera filmer byggt upp karaktärer för att förena dem i en och samma film. Superhjältetåget var nu i full fart och Marvel gav sig in i den så kallade Fas 2 med uppföljare och fler hjältar. När konkurrerande filmstudios (med rättigheter till andra superhjältar) såg Marvels framgång startade de igång sina egna Cinematic Universes, som resulterade i oftast usla eller okej filmer.
DC drog igång sitt universum som enligt mig inte levererat en enda bra film hittills. Så medan DC floppade, de nya "Amazing Spider-Man"- filmerna inte riktigt levde upp till de två första Raimi filmerna och "X-Men" som fortfarande rullade på någonstans i bakgrunden samt "Fantastic Four" som fick ytterligare en skräpfilm på sitt CV växte sig MCU starkare. Med nästan bara hits under sitt bälte fortsatte de släppa filmer som ledde upp till "Avengers: Age of Ultron". Tyvärr levde den inte upp till sin föregångare, men drog ändå in en stor summa pengar och Marvel hade inga planer på att lägga ner verksamheten.
Det var här någonstans mitt intresse för superhjältefilmer började svalna, för det fanns ingen spänning kvar. För varje ny superhjältefilm som kom skulle det vara en origin-story som kändes snarlik de vi redan hade sett. Alltid dessa tråkiga skurkar som man inte bryr sig om, en hjälte som trots alla odds lyckas vinna i slutändan och lever lyckliga fram tills nästa film, då ett nytt ”skräckinjagande hot” sätter sig på tvären för dem.
Det finns just nu i skrivande stund 23 släppta filmer i MCU och flera planerade när de rullar in på fas 4 och när jag tittar igenom vilka filmer som släppts, inte för att vara för nedlåtande men åtminstone hälften är skräp och vissa är meh. Men MCU-tåget puffar på och fortsätter tjäna enorma summor med Marvels största hit hittills, "Avengers: Endgame" som jag inte ens brytt mig om att se men jag har mina aningar om att Thanos förlorade i slutet… gäsp.
Och som sagt Marvel är inte de enda som fortfarande spottar ur sig på sin höjd mediokra superhjältefilmer, men jag hoppas att det snart tar slut. Superhjälte-franchisen behöver ett litet break, men så länge dessa filmer tjänar in miljarder kommer det inte ske.
Förmodligen är det bara jag som växt ifrån hela superhjälte-grejen men jag tycker fortfarande det är konstigt att så många kan nöja sig med samma upprepade koncept gång på gång utan att tröttna.
Sebastian Östlund
