Uppdatering 2 november: Se första avsnittet gratis på C Mores Facebooksida under hela den här veckan!
Varför gå omkring i kylan och knacka dörr när du kan mysa under filten i soffan? Halloween-firandet i år ser ut att arta sig rejält nämligen, för i helgen visas första avsnittet av tio i nya tv-serien "Ash vs Evil Dead". Det är modigt av tv-kanalen Starz att ta sig an kult-trilogin och därmed också oss entusiastiska och kärleksfulla fans. Enligt Bruce Campbell är vi dock obarmhärtiga, krävande och ganska tjatiga (sagt med glimten i ögat). Vi blev obetydligt stillade när de gav oss en re-make (Fede Alvarez, 2013) följaktligen har originaluppsättningen insett att det är dem vi vill ha: Bruce Campbell som karaktären Ash, Sam Raimi i producent/registolen och Ivan Raimi med pennan.
Däremot tyckte ingen av dem att fortsättningen på "Evil Dead"-trilogin skulle göra sig i en typisk Raimi-blockbuster med Spider man-budget - det behövdes ett forum som uppmuntrar "Evil Deads" humor, skräck och oändliga mängd köttande. Med facit i hand är det svårt att inte känna sig som en sockerstinn 5-åring efter att ha partajat på en stor påse lördagsgodis.
”The other first thing I gotta do is some cardio, cause my heart is jack-hammering like a quarterback on prom-night.”
Tiderna förändras ju, men i en ljuvligt uppdaterad handling möter vi en numera medelålders och silvertinningarnas charmerande Ash. De senaste 30 åren har han gömt sig i sin husvagn ifrån allt vad ansvar heter: S-mart har bytts mot en anställning som lager-”kille” (USAs äldsta) på Value stop och motorsågsslagsmål med djävulens avkommor aka ”deadites” har bytts mot större mage, sex och droger. Ash, som tittat över axeln under många år (vem klandrar honom?), lyckas med lite oturligt ”poesi-läsande” släppa lös ondskan igen och nu är inte bara han, utan hela mänskligheten hotad.
En profetia talar om en utvald kämpe och Ash genomlever en klyschig ”I’m too old for this shit”-kris innan han måste inse vem han verkligen är och koppla på motorsågen en gång för alla. I sällskap av Necronomicon Ex Mortis och sina två bisittare - kollegorna Pablo, invandraren utan uppehållstillstånd och Kelly, rebellen som flyr från sin bakgrund - börjar Ash sökandet efter något som kan återkalla förbannelsen. (Vad sägs om lite ”Klatu, verata, n...” kanske?). Vad gänget inte vet är att både den mystiska Ruby (Lucy Lawless) och FBI-agenten Amanda (Jill Marie Jones) är dem i hälarna. Vad den förstnämnda vill är oklart i nuläget, men den senare vill sätta dit Ash för mordet på hennes kollega.
”Stay behind me, let the boomstick do the talkin´”
Det finns ju egentligen bara två anledningar till att vi älskar det här så mycket 1) Den själviska, lata och lite klumpiga Ash med sina oneliners mitt i blodbadet av tröttsamt efterhängsna ”deadites”. 2) Gore. Ok, 3) Den stiliga Oldsmobile Delta Royale från ’73 också.
Efter 24 års väntan på en rejäl dos av ovanstående är vi utsvultna och skaparna gör glädjande vad de kan med formatet: redan i avsnitt två är den karakteristiska Evil Dead-stilen väl utvecklad. Ännu syns inga brutala våldtäktsscener där träd är förövare, men fansen kommer att känna igen sig. Serien är fyndig och galen med sina flygande kroppsdelar men har samtidigt en välskriven handling i botten. Dialogen är briljant med en lugn ström av vardagligt levererade ordvitsar som alla göteborgare kommer att skriva under på. Vi kan tryggt lita på en humorfylld splatterfest i bekvämt modernt hetstittarformat. Blodbrist blir det inte heller i Ash värld, enligt Bruce Campbell var det så mycket röd sörja i en scen att han kräktes under inspelningen.
”Don’t wait up for dad, Eli”
Ash är fortfarande stjärnan även om effekterna och det filmiska berättandet som sig bör tar stor plats. Sam Raimis regi i första avsnittet sätter tonen direkt och vi tas med i en lång hyllning av skräckfilmer i allmänhet och B-films slasher-filmer i synnerhet. Det utmärkande och briljanta 70-talsinspirerade bildspråket med vinklar och hetsiga åkningar är hela grejen. Men såhär 2015 finns det fällor att ramla - CGI-fällor till exempel. Minst en i publiken kommer haka upp sig på att effekterna är av blandad kompott och att några taffliga sådana lämnar en skämskudde-känsla kvar i rummet. Ett och annat ”varför gjorde han inte så direkt”-tillfälle förekommer också. Men i kontexten av Sam Raimis b-filmsaura smälter dessa tveksamheter in väl och eventuella ”misslyckade” effekter tycks avsiktliga. Ekvationen perfekta effekter + slasher + b-film går ju inte ihop.
"Ash vs. Evil Dead" använder också skräckfilmens alla genrekonventioner för skrämselförsök när ”deadites” använder uttjatade knep att få tag på Ash, den klockrena timingen gör dock att vi hoppar till ändå och de blir hyllningar istället för fallgropar. Som gott grädde på moset kan skräckfilmsfantasten roa sig med att räkna referenser både till klassiska och moderna alster - observera till exempel Ash köttätande ödla eller det mystiska huset i avsnitt 1.
”You’ll never defeat Evil! - oh yeah? Thanks for the heads up”
"Ash vs. Evil Dead" är som en stor hög av [valfritt njutningsmedel] och jag vill bara ha mer. Det är en hyllning till sig själv, genren och filmskapande allmänhet. Tv-bolaget Starz tycker också serien är en given succé och på grund av stor medial uppmärksamhet av såväl press som fans meddelade de nyss att serien förlängs med en andra säsong redan innan första avsnittet har haft premiär. Säsong två planeras ha premiär i slutet av nästa år.
Hur som helst – redan kl. 23:00 på söndag blir alla lyckliga satar som har tillgång till C More Series inbjudna till en 40-minuters Ash- och blod-fest (resten av avsnitten kommer att vara halvtimmeslånga). En utslagsfråga att fundera på under premiären: Hur många liter låtsas-blod går åt till varje avsnitt av "Ash vs. Evil Dead"?
Helena Sandberg
