Tio 80-talskomedier som är lika roliga idag

Alla från de mest erfarna komikerna till valfri göteborgsk ordvitsare vet att humor är en delikat konstform som inte vem som helst hanterar. Den utvecklas ständigt och det är inte allt som åldras med värdighet. Men många guldkorn har lyckats behålla sin charm och är lika roliga idag som när de kom. Detta är en personlig lista över 1980-talskomedier men rekommendera gärna dina favoriter i kommentatorsfältet.

 

Roliga filmer nischade inom andra genrer som romantik ”(När Harry mötte Sally”), action (”Snuten i Hollywood”) och äventyr (”Den vilda jakten på stenen”) har uteslutits.

 

 

 

Den romantiska komedin, med en remake på G, har en tveksam story kring en man som lurar i en visserligen bortskämd och elak miljonärska med minnesförslust att hon är hans fru och mamma till hans barn. Men det funkar så bra tack vare äkta paret Kurt Russell och Goldie Hawn, vars närvaro är obligatorisk på en 80-talslista. En av romcom-mästaren Garry Marshalls personliga favoriter och det är förståeligt.

 

 

 

Sexig, svart komedi av ”Mad Max”-skaparen George Miller med pålitliga stjärnkvartetten Cher, Michelle Pfeiffer, Susan Sarandon och Jack Nicholson (som Djävulen själv!) i täten. Bör kanske ej ses vid måltid, speciellt med körsbär inkluderat, men mycket kul finns i inte minst kuvade, nyskilda musikläraren Sarandons sexuella uppvaknande, en tennismatch som eskalerar och Nicholsons som vanligt självbelåtna hånflin.

 

 

 

Eddie Murphy bevisade tidigt att han utgjorde ett bra team med regissören John Landis i ”Ombytta roller”. Den här pärlan är bland det bästa de båda gjort, där Murphy liksom motspelaren Arsenio Hall får spela ut sitt register i en rad komiska roller medan Landis får utrymme för sin skojfriska, tilltalande humor. Här finns även roliga gästroller, ett sympatiskt budskap och en söt kärlekshistoria.

 

 

 

Den ultimata - och perfekta - spökkomedin som decennier senare ser sig obesegrad av animerade serier, uppföljare och reboots. Effektmästaren Richard Edluns fantastiska spöken som inkluderar allt från älskvärda Slimer till den okända marshmallow-mannen matchas perfekt av det kvicka manuset (av Dan Aykroyd och Harold Ramis) samt Bill Murrays suveränt sarkastiska närvaro.

 

 

 

Tim Burtons andra långfilm (efter ”Pee-Wees stora äventyr”) är fortfarande en av hans bästa och mest underhållande. En svart skräckkomedi med en oigenkännlig Michael Keaton i högform i titelrollen med perfekt birollsensemble. De fantasifulla, Oscarsbelönade makeup- och specialeffekterna är ögongodis men middagsscenen med en spontan allsång till Harry Belafontes ”Banana Boat Song” är en höjdpunkt.

 

 

 

En närapå briljant mix av tecknad humor (med inhopp av animerade figurer från såväl Warners som Disney) och 50-talsliknande deckare. Robert Zemeckis bevisar att han kan leverera suverän underhållning med häpnadsväckande effekter, i detta banbrytande fall tecknade karaktärer som integrerar med verkliga. Roger är den knäppa kaninen vi alltid velat ha som husdjur och frun Jessica Rabbit sexbomben vår mamma varnade oss för.

 

 

 

Filmversionen av TV-serien ”Den nakna polisen” tog veteranen Leslie Nielsens genomkorkade snut Frank Drebin och förvandlade honom till filmisk kultfigur. Regissören David Zucker är en hejare när det kommer till att både parodiera polisgenrens mest typiska drag samt inkludera skruvade detaljer men det är Nielsens komiska tajming och seriöst betonade insats som gör att filmen är värd att ses om och om igen.

 

 

 

Både mästarregissören Sydney Pollack och stjärnan Dustin Hoffman var främst kända för dramatiska talanger men tillsammans skapade de mästerlig komik med den relativt simpla men vassa historien om manlig skådespelare som blir TV-stjärna - förklädd till kvinna. Hoffmans prestation är showen i filmen men backas upp av starka budskap kring könsroller och sexism levererat med skarpladdad, satirisk humor.

 

 

 

Det finns några komedier om kroppsbyten för mycket, och vuxna skådespelare som agerar barn kan vara irriterande på gränsen till outhärdligt. Men om någon kom undan med med bravur så är det Tom Hanks i sin första Oscarsnominerade roll, i Penny Marshalls charmiga komedi. En mysig fantasy om kulturkrocken mellan en 12-åring och New Yorks hetsiga vuxenvärld. Pianoscenen med Robert Loggia är rent filmguld.

 

 

 

Långt innan ”Hot Shots” och ”Scary Movie” tog Jim Abrahams och bröderna Zucker parodin till oanade höjder (ursäkta ordvitsen) när de gjorde narr av kanske dåtidens mest gravallvarliga filmgenre - katastroffilmen. Den hejdlösa driften med främst ”Airport” är en orgie i vilda gags, odödliga repliker, absurda karaktärer (ofta spelade av dramatiska veteraner som Leslie Nielsen) och referenser till allt från ”Hajen” till ”Saturday Night Fever”.