Filmutbudet 2024 bjöd på fantastiska titlar inom skräckgenren. Här fick vi inspirerade uppföljare som levererade det fansen vill se och förväntar sig medan originaltitlar gav oss nya, spännande historier och välförtjänta genombrott till starka filmskapare. Här är de bästa skräckfilmerna från året som gått.
10. Longlegs
Ett av årens främsta genombrott var regissören Osgood Perkins (son till ”Psycho”-stjärnan Anthony Perkins) vars udda seriemördarthriller blev en oväntad succé hos både publik och kritiker. Nicolas Cage är pålitligt bisarr som psykopat med tendens att slakta oskyldiga barnfamiljer. Men Maika Monroe är minst lika bra som nykläckt FBI-agent med traumatiska barndomsminnen. En annorlunda, David Lynch-doftande film som balanserar övernaturliga element med fräscha inslag av genrens bekanta formler.
9. In a Violent Nature
Som slasher-fan kan jag uppskatta en dum B-film där maskerad, hämndlysten psykopat slaktar festande ungdomar i skogen - men det kan lätt bli lite oinspirerat. Därför var denna originella och konstnärliga långfilmsdebuten av Chris Nash en extra kul överraskning. Här berättar han den välbekanta standardhistorien helt ur mördarens perspektiv. Lite som om Ruben Östlund hade regisserat en "Fredagen den 13:e"-film. Imponerande hantverk vars långa tagningar och brist på musik skapar en effektivt obehaglig atmosfär.
8. The Substance
En av årets stora snackisar var ”Revenge”-regissören Coralie Fargeat bisarra body horror med en strålande Demi Moore i sin livs roll. Som ett skruvat meta-skämt spelar hon en vacker men falnande stjärna åsidosatt på grund av sin ålder. En föryngringsdrog skapar ett ungt alter ego (Margaret Qualley) som snabbt gör karriär - till ett kostsamt pris. Härdad av otaliga skräckfilmer blir jag sällan chockad av film men här var det svårt att veta hur man skulle reagera under eller efter filmen. Imponerad och underhållen blev jag minst sagt iallafall.
7. It’s What’s Inside
En annan mindre uppmärksammad men desto mer sevärd långfilmsdebut, av musikvideoregissören Greg Jardin. Jag blev nyfiken men aningen skeptisk till upplägget - en grupp vänner som samlas för fest dagen före ett bröllop byter kroppar med varandra via en mystisk apparat med både dråpliga och dräpande konsekvenser. Men här finns både drabbande humor, spänning och oförutsägbara twistar som förmildrar svårigheterna i att hålla koll på vem som är vem i det allt mer eskalerande kaoset.
6. Late Night with the Devil
Jag blir ibland matt av alla onödiga reboots och uppföljare, och välkomnar därför fräscha originaltitlar som denna pärla. Bröderna Colin och Cameron Cairnes har tagit de trötta genrerna found footage och exorcism-film, och kombinerat i en lagom våldsam och otäck tidsresa till 1970-talet. David Dastmalchian är dessutom utmärkt i huvudrollen som TV-värd vars talkshow gästas av en påstått demonbesatt flicka. Fyndiga idéer, kul effekter och en tillfredställande upplösning knyter ihop ett tjusigt paket.
5. Beetlejuice Beetlejuice
Uppväxt med Tim Burtons original från 1988 - en favorit från såväl regissören som tidseran - så jag går in aningen överbeskyddande och skeptisk. Men Burton & co levererar en härlig uppföljare som lyckas återskapa både stämning, lättsam skräck och svart humor. Då hjälper det såklart att både Michael Keaton, Winona Ryder och alltid magnifika Catherine O’Hara återvänder tillsammans med kreativa, praktiska specialeffekter och en kittlande dos fyndiga idéer. Plus en svartvit hyllning till Mario Bavas "Djävulsmasken" (1960) - bara en sådan sak!
4. Blink Twice
Även om aliens, zombies och spöken alltid är kul i skräckfilm så blir jag nog mest påverkad av de värsta och mest effektiva monstren på film - människan. Zoe Kravitz regidebut är ett spännande, oförutsägbart och djupt obehagligt litet mysterium med suveräna Naomi Ackie som en manikyrist vars besök på miljardären Channing Tatums privatö eskalerar i en febrig mardröm. Spänningen trappas upp gravdis, slutet är ljuvligt tillfredställande och den prickfria ensemblen skryter med namn som Geena Davis och Kyle Machlachlan.
3. Alien: Romulus
Andra filmer jag liksom många andra vväxte upp med var ikoniska klassikerna ”Alien” och ”Aliens” vars uppföljare oftast lämnat mycket att önska. Därför var det en befriande nostalgikick man fick av Fede Alvarez nya monsteräventyr som med perfekt dos slemmiga monster, våld, blod och jaktscener slängde mig tillbaka i tonårens upphetsade stämning. En välbehövd injektion adrenalin som återskapade stämningen från de två första filmerna och resulterade i franchisens bästa film sedan James Cameron 1986.
2. Strange Darling
Jag behöver inte alltid påkostade effekter, mäktiga monster eller slafsiga blodbad för att finna passande skräckelement i en film - eller finna mig sittande på nålar. Den här mindre kända, lilla thrillern överraskar flera gånger när den skickligt tidshoppar i historien om mötet mellan en kvinna (Willa Fitzgerald) och en man (Kyle Gallner) på ett motell. Spänning byggs skickligt upp när vi serveras den ena pusselbiten efter den andra och de två huvudrollsinnehavarna - speciellt Fitzgerald - är utmärkta,
1. When Evil Lurks
Medan andra kanske söker sig efter enkla jump scares i skräckfilm för att bli rädda så blir jag själv mer skrämd av djup, oförklarlig ondska. Och det är precis det som hotar i den här effektivt läskiga - och äckliga - argentinska pärlan. En ofödd demon är ute efter en fysisk födsel och är hack i häl på två bröder som försöker fly med sina familjer. En mörk och dyster skräckfilm där ingen är säker - inte ens oskyldiga djur eller barn. En film som känns i magen och lämnar mig med ett påtagligt obehag när eftertexterna rullar.
