Nu kanske jag inte blev helt tagen på sängen av "Big Little Lies", nog hade jag mina förväntningar. Förväntningar ska dock även infrias och det var väl då för skönt att de verkligen gjorde det då jag väl kastade mig över seriens fyra första avsnitt.
Detta är bra, riktigt bra. Men så har ju serien en alldeles fantastisk rollista också, dessutom en skapare vid namn David E. Kelley (bland annat "Ally McBeal" & "Boston Legal") som efter fjolårets fantastiska "Goliath" verkar fått en nytändning utan dess like.
Innan jag i sedvanlig ordning plockar fram de punkter som "Big Little Lies" imponerade på allra mest tänkte jag dra handlingen i yttersta korthet. Jag anser nämligen att ju mindre man på förhand vet om just storyn, desto bättre. Jag kan dock avslöja så mycket som att det hela främst kretsar kring tre småbarnsföräldrar som får se sina till synes små perfekta liv slås i spillror. Det går till och med så långt att det leder till mord.
Egentligen finner jag inte mycket, om ens något, att klaga på då de gäller "Big Little Lies". Den imponerar kort och gott och i stort sett på samtliga punkter. Jag har dock begränsat mig lite här och valt att lyfta fram fyra av dessa.
1. Underbar kemi
Att serien skryter med en "ganska" gedigen rollista är det inget snack om. Med namn som Nicole Kidman, Reese Witherspoon, Laura Dern och vår alldeles egna Alexander Skarsgård skulle man nog kunna unna sig att kalla produktionen för stjärnspäckad. Stora stjärnor och affischnamn i all ära, finns det ingen kemi blir det inte mycket åka av.
Är det dock något "Big Little Lies" verkligen sprudlar av är det just kemi mellan skådespelarna, ja mellan karaktärerna över huvudtaget. Denna kemi är ack så viktig i den här typen av serier, den skapar nämligen en alldeles speciell stämning och skjuter liksom in ett slags "verkligt" och trovärdigt liv i karaktärerna.
2. Färgstarkt karaktärsgalleri
Då vi ändå är inne på kemi mellan skådespelare och just mellan deras karaktärer, så måste jag naturligtvis även passa på att berömma själva karaktärsgalleriet i "Big Little Lies". Under de fyra avsnitten som jag avverkade hittade jag banne mig inte en enda ointressant karaktär. Alla spelar en slags roll, stor som liten, här finns inte ett spår av "utfyllnadskaraktärer" eller tomma, ytliga figurer som bara finns där för att finnas där. Samtliga har en mening och en historia.
Jag har sagt detta förut då det handlat om serier skapade av David E. Kelley; han är en fena på karaktärer, en mästare. Detta märks tydligt i "Big Little Lies" och jag njuter i fulla drag.
3. Fantastisk balansgång
"Big Little Lies" klassas som en slags dramakomedi, jag skulle dock personligen vilja lägga tyngden på just dramat. Detta är ingen halka-på-bananskal-in-your-face-humorserie. Ni som är väl bevandrade med Kelleys tidigare produktioner som "Boston Legal" och "Goliath" kommer definitivt att känna igen er. Humorn finns absolut där och ofta är den rätt bisarr och mörk, men ändå hela tiden hyggligt jordnära. Det mesta som händer och sker känns liksom logiskt, det blir aldrig krystat. Den humor som uppstår, den uppstår kort och gott helt naturligt.
Detta är egentligen en ganska så knepig balansgång, men Kelley och hans "Big Little Lies" fixar faktiskt detta med bravur, mycket imponerande.
4. Imponerande manus
Jag vet jag tjatar väldigt mycket i David E. Kelley nu, men jag blir liksom tvungen att ständigt återkomma till honom i dessa punkter. Han kanske borde fått en helt egen punkt? Säkert, men det går liksom inte att komma ifrån att "Big Little Lies" både andas och pulserar Kelley ända ut i fingerspetsarna.
Nu baseras visserligen serien på en roman, att "Big Little Lies" är indränkt i ett slags Kelley-skimmer går dock icke att ta misstag på, dessutom är detta Kelley i sitt esse. Detta inte minst då det kommer till just manuset. Här kan man självklart även inkludera karaktärerna som jag var inne på tidigare, men även alla de underbara dialoger, bisarra situationer och händelseutvecklingar som serien bjussar på. Något som jag förövrigt kan tillägga att det blir en hel del av. Det är en riktigt underhållande, dramatisk och engagerande åktur vi bjuds på.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att detta är riktigt bra tv, jag rekommenderar helt sonika samtliga att plocka upp den. Alla bör ge "Big Little Lies" en chans, det förtjänar den. Jag hoppas verkligen David E. Kelley fortsätter att skapa sina galna tv-äventyr, han hade några års uppehåll, men nu jäklar i mig är han tillbaka på allvar! Kolla in trailern:
Premiär för "Big Little Lies" blir det måndagen den 20:e februari på HBO Nordic.
Vad tror, tycker och tänker ni själva, ska ni ge "Big Little Lies" en chans? Språka gärna av er här nedan!
