Andrea Arnold har skapat en vacker och fantasieggande film som blandar naturromantik med vardagslivet i betonggettot.
”Bird” är en bitterljuv film som handlar om 12-åriga Bailey som växer upp i förorten, där barn får barn, som sedan får egna barn. Berättelsen utmanar frågor om klass och socialt utanförskap och fascinerar med sin ofta svävande logik, och innerliga rollprestationer av bland andra Barry Keoghan, Franz Rogowski och unga talangen Nykiya Adams.
Inför Sverigepremiären fick MovieZine en pratstund med regissören för att prata om arbetet med filmen.
Dina filmer känns så otroligt autentiska och naturalistiska, nästan dokumentära. Hur gör du för att skapa den stilen?
– Många tror att vi kör en enda tagning, och det hade ju varit väldigt spännande haha. Vissa filmskapare arbetar så, och jag beundrar verkligen deras mod. Jag brukar inte göra så många tagningar, men det är mest på grund av tidsbrist. Jag är ute efter liv och energi i agerandet, vilket begränsade antal tagningar absolut kan bidra till. Fast oftast behövs det faktiskt fler för att det ska bli bra.
Du har ofta både nykomlingar, liksom mer erfarna skådespelare i dina filmer. Kan du berätta om hur castingen går till?
– Jag måste ge en eloge till min casting director Lucy Pardee. Hon är fantastisk! Vi har arbetat tillsammans i många år, och hon vet exakt vad jag letar efter. Att göra en film handlar om samarbete och det är många människor inblandade. Vårt team känns verkligen som en familj; vi har väldigt roligt och vi försöker skapa en livfull atmosfär för alla att trivas i. Lucy är en otroligt viktig del av det, och hennes arbete börjar tidigt, särskilt när det gäller att hitta barn. Men hon lyckas också alltid hitta de rätta personerna. Även om det kan ta tid och energi.
– Jag fick vara rätt hård ibland med de unga killarna i detta, för att få dem att göra det jag ville. De lyssnade inte och var busiga ibland, men sen blev det ju helt rätt ändå. Och det är väldigt mycket tack vare Lucy, hon visste att det skulle bli bra.
I ”Bird” balanserar det verkliga hela tiden med fantasin. Det finns till exempel en magisk groda som har en viktig roll. Hur tänkte du kring den?
– Den magiska grodan i filmen är ju faktiskt verklig. Och så är det ju, världen är full av magi, och film är en förlängning av världen. Grodan i filmen är en metafor för magin som vi försöker kontrollera. Karaktären Bug vill utnyttja paddan för att tjäna pengar på dess hallucinogena egenskaper. Vilket på sätt och vis speglar det som väldigt många av oss vill göra livet.
Rollerna i familjen är inte helt tydliga i filmen. Ofta är det oklart vem som är far, son, mor, dotter och så vidare. Vad var avsikten med det?
– Våra roller i livet är inte alltid tydliga. Och jag vill helt enkelt representera alla komplexa familjestrukturer som finns idag. När jag växte upp såg en familj ut på ett specifikt sätt. Det fanns inget annorlunda och råkade man vara annorlunda så var man något annat och utanför. Familjer är numera inte längre enkla enheter, det är inte alltid mamma, pappa och två barn. Familjebilden förändras och utvecklas. Jag tycker det är viktigt att visa att familjer kan vara väldigt olika men också komplicerade, fast ändå fungera som riktiga familjer.
Franz Rogowski är fantastisk i rollen som Bird. Varför fick han den rollen?
– Jag avgudar Franz! Han är en underbar person, och han har ett så vackert sätt att röra sig och ett helt fantastiskt ansikte. När jag träffade honom i Zürich långt innan inspelningen, visste jag direkt att han var rätt för rollen. Jag Sören inte rollen för honom, men när jag träffade honom stod det helt klart för mig att han var Bird.
Barry Keoghan har ju gjort enorm succé på sistone. Hur kom det sig att han är med i filmen?
– Jag träffade faktiskt Barry innan han blev så känd, och jag har alltid älskat hans ansikte. Han blev erbjuden rollen som Bug och tackade ja, innan ”The Banshees of Inisherin” (2022) kom. Jag blev lite orolig över att han skulle hoppa av detta, men trots att hans berömmelse sköt i höjden, stannade han kvar i projektet. Det kändes fantastiskt! Barry är otroligt begåvad så det var en dröm att ha med honom.
Filmen är ganska tung bitvis, men det finns ändå en optimism i historien, som världen idag kanske saknar.
– Jag tror att det just därför är viktigt att avsluta hoppfullt. Världen är pessimistisk och jag vill försöka ingjuta lite optimism i den. Trots allt jobbigt som händer, så är jag nog personligen en rätt optimistisk person. Kanske är det för att det är så mörkt i världen just nu, men jag vill verkligen försöka tro på människors godhet och små, vänliga handlingar. För de är det små gesterna som ger mig en känsla av positivitet.
– Vi bör alla sträva efter att ha tillit och tro, men också att känna hopp i mörka tider. Människor har en inneboende förmåga att vara positiva, att komma över svårigheter, att fortsätta kämpa i motgång. Och det är nog det som jag försöker fånga även i mina filmer.
”Bird” visas på svenska biografer från 28 mars.
