"Black Mirror: Bandersnatch" låter dig påverka handlingen - hur fungerar det?

År 2018 närmar sig sitt slut och jag har just sett min första interaktiva långfilm.

I väntan på den femte säsongen av "Black Mirror" får vi roa oss med "Bandersnatch", ett specialavsnitt som låter tittarna styra handlingen och därigenom välja olika slut. Fionn Whitehead (känd från "Dunkirk") och Will Poulter spelar huvudrollerna i Charlie Brookers nya mindfuck.

Handlingen utspelar sig år 1984 och vi följer 19-årige Stefan, på väg att presentera en tv-spelsidé för ett ledande spelföretag. Precis som i bokförlagan "Bandersnatch" vill Stefan ge spelaren flera vägar och valmöjligheter, genom en monsterfylld labyrint. Och nu blir det alltså väldigt meta från de allra första scenerna. Medan Stefan förklarar "välj-ditt-eget-äventyr"-konceptet för sin pappa, ställs jag som tittare inför mitt första stora val: kalaspuffar eller Frosties till frukost? Två alternativ dyker upp i bild, och man får tio sekunder på sig att klicka på skärmen eller fjärrkontrollen.

 

 

 

En del val är inte svårare än så. Andra slutar i en återvändsgränd. Det får jag uppleva redan när Stefan erbjuds drömjobbet på spelföretaget. Välj "ja" och historien spolar fram till slutet, då en tv-recensent sågar det färdiga spelet som en frampressad, själlös och väldigt kort produkt. Här får jag för första gången chansen att gå tillbaka i tiden och göra om mitt val. Stefan måste såklart svara "Nej", för han vill utveckla spelet själv, hemma och på sina egna villkor.

Under filmens gång blir det tydligt att tidspressen lämnar sina spår på den en redan tyngd och plågad huvudperson. Han käkar piller, håller sin pappa på avstånd och spenderar flera sömnlösa nätter med att försöka färdigställa det komplexa spelet med alla dess alternativa vägar och slut. Stefans liv börjar allt mer efterlikna hans idol, "Bandersnatch"-författaren Jerome T. Davies, som i slutändan tappade förståndet och halshögg sin fru. (Jag har redan googlat så att du slipper: både Davies och boken är helt påhittade.)

 

 

 

Medan Stefan slåss mot sina demoner får jag möjligheten att reglera hans intag av ångestdämpande medel, välja om han ska träffa sin terapeut eller låta bli, och därmed leka med hans hjärna.

Det briljanta är hur filmens interaktiva inslag inte bara påverkar handlingen - de för handlingen framåt och blir en del av den. För det dröjer inte länge innan Stefan börjar bli medveten om att någon annan verkar styra hans liv, och han försöker att kämpa emot. Har vi en egen vilja, är frågan "Black Mirror"-skaparen Charlie Brooker ställer oss, eller är det bara en illusion?

"Matrix" möter "The Cabin in the Woods" i en blek "Black Mirror"-värld, med samma diskreta glimt i ögat som flera av seriens vassaste avsnitt, och det är ljuvligt underhållande hela vägen. Även om påskäggen och referenserna till andra avsnitt kan upplevas som lite väl självbelåtna.

 

 

 

Efter lite drygt en timme har "Bandersnatch" kommit till sitt slut. Eller snarare, ett av flera möjliga slut. Och nu kan jag låta eftertexterna rulla och gå vidare med mot liv, eller - tack och lov - gå tillbaka och se om valda delar. Man kan rätta sina misstag eller göra mer morbida val, och se vilka alternativa vägar som Stefan kunde ta.

 

Här börjar det roliga på allvar! I minst en halvtimme till får jag utforska jag filmens alternativa vägar och styra Stefans psyke. Till slut har jag dött två gånger, mördat min far tre gånger, tagit livet av min chef för att senare skona honom, utmanat min psykiater på en helt galen karate-fight... och insett att jag lever mig in i storyn som om det vore ett spel.

Det är inte bekräftat, men det ryktas om strax över fem timmars inspelade scener. "Bandersnatch" tar 1-2 timmar att se, beroende på om du har tid och lust att utforska olika sidospår. "Black Mirror"-fans vet att serien sällan bjuder på några lyckliga slut, så hör gärna av er om ni faktiskt råkade på ett sånt.

Ytterligare en mindfuck att fundera över: finns det faktiskt flera vägar och alternativa slut, eller är det också en illusion? Leder Charlie Brooker oss kanske precis dit han vill? Jag ser fram emot att höra mer om andras upplevelser av "Bandersnatch".

Men du behöver inte ha sett något av "Black Mirror" innan, detta är som tidigare ett helt fristående avsnitt. En bra inkörsport till serien, men framför allt en briljant uppvisning i hur interaktiv tv kan fungera.

 

 

 

Är det bara att vänja sig? Är interaktiva filmer som "Black Mirror: Bandersnatch" framtiden? Eller är de "bara en fluga", som internet och 3D-bio? Vi får bara vänta och se. Många av oss vill bara luta oss tillbaka framför en film, och ta del av regissörens och manusförfattarens vision så som de har tänkt sig. Interaktiva val är en kul gimmick som inte bör missbrukas. Men i väl valda sammanhang och med rätt koncept kan det förhöja upplevelsen och ge filmkvällen det lilla extra.

Det känns dock väldigt passande att Netflix lilla experiment skulle komma som en del av "Black Mirrors" universum. Den skruvade sci-fi-serien har ofta lekt med tanken på hur framtidens teknik kan förändra våra liv, och nu får de själva vara med och skapa en ny riktning för framtidens underhållning.