"Black Mirror" är den brittiska tv-serien som ger en kommentar om vår samtid genom att blicka in i en möjlig framtid. En framtid där tekniska framsteg, som prylarna och manickerna som blivit en del av vår vardag, visar sig stjälpa mer än hjälpa. Trogna fans vet att lyckliga slut är något sällsynt när Charlie Brookers hjärna får löpa fritt, själv menar tv-seriens skapare att han inte är teknofob:
- Jag är egentligen för teknologi. Vi kommer antagligen att få förlita oss på den om vi ska överleva, så jag skulle inte se "Black Mirror"-avsnitten som en varning. Snarare en oro. De är worst-case-scenarion, har Brooker nyligen sagt till GQ.
Vi fick vänta i fyra långa år på säsong 6. Möjligen börjar Brooker att få slut på idéer, eller så har verkligheten hunnit ikapp. Efter Trumps oväntade presidentseger och coronapandemin som lamslog världen tyckte nog många att "vi lever i ett Black Mirror-avsnitt".
Ändå har han lovat att den nya säsongen ska överraska fans och vända upp och ned på vår idé om vad en "Black Mirror"-historia kan vara. Men hur?
Nu när jag sett hela säsongen får jag tyvärr säga att de där riktigt klassiska "Black Mirror"-idéerna lyser med sin frånvaro. Det börjar visserligen starkt med "Joan is Awful", en komisk satir som driver med Netflix och den högaktuella AI-trenden - så rätt i tiden! Jag gillar också rymddramat "Beyond the Sea", som är en hyllning till gamla sci-fi-författare och placerar en äkta "Black Mirror"-historia i 60-talsmiljö.
De övriga filmerna är nog ganska annorlunda mot vad tittarna har kommit att förvänta sig, så långt har Brooker rätt. Men istället har de tappat något av vad som gör denna serie så speciell - de sticker inte ut från skörden av exempelvis Blumhouse-antologier eller Shyamalan-thrillers. Säsongen är som alltid en sprudlande mix av genrer och idéer, med flörtar åt både monsterskräck och true-crime-trenden, men saknar ofta den där originella ingrediensen som gör "Black Mirror" till just "Black Mirror".
Och det tål att upprepas: det finns inga dåliga avsnitt av "Black Mirror". Men några har varit riktigt minnesvärda och det finns minst lika många lättglömda. Den här säsongen får mig att undra: har serien tömt ut sina bästa idéer? Att flera historier utspelar sig i dåtid är en ny twist - inte nödvändigtvis en bra sådan.
"Black Mirror" säsong 6 finns nu att streama på Netflix. Där hittar du såklart också alla de andra fristående avsnitten (totalt 27 stycken nu) plus den interaktiva specialen "Black Mirror: Bandersnatch" som av tekniska skäl får ligga lite för sig själv.
Nedan recenserar jag och betygsätter samtliga fem avsnitt i den nya säsongen. Varning: spoilers förekommer.
1. "Joan is Awful" - Salma Hayek spelar sig själv i säsongens höjdpunkt
Regi: Ally Pankiw (har tidigare regisserat tv-serierna "The Great" och "Feel Good")
Vilka är med: Annie Murphy, Salma Hayek, Michael Cera, Ben Barnes
Vad handlar det om: En vanlig kvinna upptäcker att streamingtjänsten Streamberry har gjort en tv-serie baserad på hennes liv. (Hon borde ha läst användaravtalet!)
Har du någonsin velat se Salma Hayek sätta sig på huk i en kyrka och skita mitt under ett bröllop?
Skådespelerskan har ett briljant ”Bridesmaids”-ögonblick i det första av säsongens fem avsnitt. ”Joan is Awful” lutar mer åt komedi än något av de andra avsnitten och både Hayek och Annie Murphy (Schitt's Creek") är klockrena - roliga, flippade och vassa i sina roller. Avsnittet får ett extra lager av att Salma Hayek spelar sig själv. En tänkvärd sidohistoria får oss att reflektera över hur Hollywood vill hantera skådespelarnas digitala avbilder.
I dessa strejktider då det talas om AI-skrivna manus har Brooker träffat rätt i sin satir om morgondagens underhållning. Han driver med deepfake samt datorgenererat content - vem vet, kanske är personligt anpassade serier verkligen framtidens tv?
Säsongens bästa avsnitt är en mardröm som snart utvecklas till en meta-mindfuck. Väldigt "Black Mirror", i en roligare ton, även om några av seriens gamla klyschor dyker upp. Flera stjärnor i cameoroller som en kul bonus.
2. "Loch Henry" flörtar med true crime-genren och VHS-eran
Regi: Sam Miller (känd för "I May Destroy You" och "Luther")
Vilka är med: Samuel Blenkin, Myha'la Herrold, John Hannah
Vad handlar det om: En ung filmare besöker sin hemby med sin flickvän för att spela in en dokumentärfilm. De blir intresserade av ett gammalt mordfall från 90-talet.
Davis och hans nya flickvän Pia åker på besök till den skotska by där han växte upp. Tanken är att spela in en dokumentärfilm om en man som samlar på ägg. Pia är lagom road av konceptet, men hon blir desto mer nyfiken på ett gammalt mordfall som skakade om det lilla samhället.
Årtionden tidigare försvann två turister i Loch Henry, och stadens turism har inte återhämtat sig efter den nationella skandalen som följde. Pia övertygar Davis om att true crime är vad folk egentligen vill se, och att en välgjord film kan sätta området på kartan igen - kanske till och med göra det till en levande semesterort som förr? Men det är inte alla som vill att man gräver upp gamla lik...
Där "Black Mirror" oftast hittar obekväma vinklar i futuristiska manicker är det nu gamla videoband som avslöjar hemska hemligheter. Bra skådisar och ett engagerande mysterium gör mig nyfiken på var historien ska ta vägen... men finalen är svag, och "Loch Henry" skulle kanske göra sig bättre som en fristående film? Med ett mer genomarbetat manus kunde detta bli riktigt otäckt.
3. "Beyond the Sea" är en hyllning till retro-sci-fi
Regi: John Crowley (säsongens mest erfarna regissör stod bakom filmerna "The Goldfinch" och "Brooklyn")
Vilka är med: Aaron Paul, Josh Hartnett, Kate Mara, Rory Culkin
Vad handlar det om: Det är 60-tal och två astronauter är uppe i rymden för ett flerårigt uppdrag. Nere på Jorden finns deras robot-avbilder.
När du är uppe i rymden och sköter en rymdstation, så vill du nog att din enda kollega ska behålla förståndet. Annars har ni några jobbiga år framför er.
Josh Hartnett och Aaron Paul spelar två astronauter som deltar som pionjärer i ett nytt program. För att inte bli helt koko av det isolerade jobbet har de fått varsin maskin-kopia nere på Jorden. De kan alltså koppla upp sitt medvetande mot en porträttlik robot i deras hem och umgås med familjen - nästan som vanligt.
Mer än så ska inte avslöjas, men det händer ganska snart rätt brutala saker. Och när teknologi hamnar i händerna på instabila människor väcks obekväma moraliska frågor till liv.
Det är inte så mycket rymd-sci-fi som ett jordnära svartsjukedrama som är det mest intressanta här. Säsongens längsta avsnitt (80 minuter) är en klassisk "Black Mirror"-story, som får en extra krydda av att det utspelas under 1960-talet - då månresor fascinerade och Manson-sekten skrämde slag på amerikanska folket.
4. "Mazey Day" - 00-talets skoningslösa paparazzis får igen
Regi: Uta Briesewitz (filmfotografen som blev tv-regissör och arbetat på bland annat "The Wheel of Time")
Vilka är med: Zazie Beetz, Clara Rugaard, Danny Ramirez
Vad handlar det om: En paparazzi-fotograf börjar få samvetskval över sitt yrke. Parallellt följer vi en ung skådis som tappar fotfästet efter en smitolycka.
Den här serien har nästan exklusivt utspelat sig i ”en nära framtid”. Men i säsong sex gör man ett par tydliga avstamp från detta. Och när ”Mazey Day” startar får vi via radion höra att ett visst kändispar välkomnar dottern Suri (ledtråd: året är 2006).
Här finns inte heller de där fascinerande manickerna, apparna eller stora sci-fi-idéerna. Istället kan en vanlig kamera, i händerna på en paparazzifotograf, bli till ett livsfarligt vapen. Det får Bo erfara när hon plåtar en smygprasslande b-kändis, som kort efter att bilderna publicerats tar sitt liv.
Hennes historia varvas med Mazeys, en ung skådis som filmar kostymdrama i Tjeckoslovakien. I berusat tillstånd råkar hon köra över en man, och smiter från platsen. Både Bo och Mazey har en människas liv på sitt samvete. Och snart korsas deras vägar.
Paparazziyrket blir spännande att följa speciellt genom Bos ögon, som en av få kvinnor i ett rätt svinigt och mansdominerat yrke. Hennes samvetskval ställs i kontrast till löftet om stora pengar.
Det här är ett avsnitt som inte känns lika mycket ”Black Mirror” som kanske en modern ”Tales from the Crypt” eller ”Arkiv X” - speciellt när den läskiga twisten i slutet kryper fram. Säsongens kortaste avsnitt bjuder på en riktig monsterfinal - men de värsta monstren är TMZ-fotograferna som hungriga hyenor som dras till de svaga.
5. "Demon 79" - djävulen dansar disco i skruvad skräckkomedi
Regi: Toby Haynes ("Andor", "Sherlock", brittiska "Wallander")
Vilka är med: Anjana Vasan, Paapa Essiedu, Katherine Rose Morley
Vad handlar det om: Ett blygt butiksbiträde möter en demon som säger att hon måste ta tre liv inom tre dagar - för att förhindra apokalypsen.
Säsongen avslutas med ännu ett avsnitt som tar oss bak i tiden. Året är 1979, och på ett varuhus i norra England jobbar en timid pakistansk kvinna. Hennes vardag kantas av smått rasistiska kommentarer, och en och annan morbid fantasi om att banka in skallen på en kollega eller kund.
Sen blir det riktigt festligt när Djävulen dyker upp - eller iallafall någon slags demon, förklädd till stilig discokung - och börjar jiddra om världens undergång.
Med "Demon 79" bjuder denna serie på en skruvad skräckkomedi med en del riktigt brutala mordscener, mörk humor och skön musik på soundtracket. Addera en Charlie Brooker-typisk politisk känga och det skapas en spännande genremix, som både känns väldigt "Black Mirror" och samtidigt inte.
Jag uppskattar ett försök att göra något så annorlunda, men detta är inte alls min kopp te. Min stora invändning är - när blev denna serie övernaturlig? Är "Demon 79" möjligen lite väl urspårad för att platsa under "Black Mirror"-paraplyet? Efter dessa avsnitt som frångår det klassiska konceptet - är säsongsfinalen det ultimata beviset på att originalidén nu är uttömd och "Black Mirror" får läggas ned?
Jag ser fram emot era åsikter om säsong 6. Tyck till nedan!
