Låt dig inte luras av trailern till ”It Comes At Night”

Många ser fram emot ”It Comes At Night” i sommar, och det är inte svårt att förstå varför. Kan det vara sant, en skräckfilm som är otäck och oförutsägbar på riktigt?

Första teasern och följande trailers har gjort ett effektivt jobb med att sätta en nattsvart stämning och skapa fler frågor än svar. Korta klipp tar oss till ett öde hus, en familj i fara och något som verkar terrorisera dem. Och vad döljer sig bakom den röda dörren i deras hem?

Den senaste trailern kom igår, och arbetar förutom suggestiva bilder också med citat om rädsla, kärlek, ondska och smärta:

 

 

Jag fick möjligheten att se ”It Comes At Night” för några veckor sen. Och jag borde bli besviken att den utlovade skräckfilmen visade sig vara något helt annat. Jag blev snarare lättad, för filmen var minst lika bra som jag hoppades på. Men i en annan genre.

 

Och här är kruxet, vi blir lurade av dessa sjukt snygga men inte helt ärliga trailers. Det finns inga monster i skogen, inget övernaturligt som hemsöker Joel Edgerton och hans familj. Flera av skräckbitarna i trailers vi sett kommer från en karaktärs mardrömmar (det är alltså det som kommer om natten), vilket känns som hyfsat mycket fusk. Å andra sidan blev det ju effektiv reklam som fått folk att snacka om filmen hela våren.

Vad är då ”It Comes At Night”? En psykologisk dramathriller, och en riktigt stark sådan.

 

Utan att spoila något så utforskar filmen desperata människor rädslor, paranoia och misstro till varandra på ett effektivt sätt. Handlingen går långsamt framåt, även om det finns utrymme för en och annan överraskning. Det är ett nervigt kammarspel som blandar den postapokalyptiska överlevnadskampen i ”The Road” med det täta familjedramat (minus häxorna) i ”The Witch”.

 

 

Det är naturligtvis en knepig genre att sälja in till en bred publik. Indie-distributören A24 är inte direkt kända för high concept-filmer, men de har paketerat ”It Comes At Night” som en mystisk rysare där man nästan väntar sig en twist av M. Night Shyamalan-klass.

Den stora twisten är, filmen är riktigt bra. Se den. Men förväntar du dig någon Blumhouse-skräckis och jump-scares var tionde minut, vänta hellre på ”Annabelle”-prequeln.

All respekt dock till pr-folket som inte avslöjar hela handlingen i sina trailers. Det ska jag inte heller göra, för du ser den bäst (som med alla filmer, väl?) med så lite förhandsinfo som möjligt.

Kliv in i biomörkret den 30 juni med öppet sinne - och se inga fler trailers till dess! MovieZines recension kommer upp inom kort.