9 svenska ungdomsfilmer jag aldrig kommer glömma

Om du är över trettio år är det stor chans att åtminstone någon av dessa filmer var med och formade din tonårstid. Tillhör du TikTok-generationen är det större chans att du missat dessa guldkorn bland svenska tonårsfilmer som många glömt - trots att de är så värda att minnas.

 

 

 

"Tusen gånger starkare" är baserad på boken med samma namn av Christina Herrström. Den utspelar sig på en skola där vi får följa den blyga Signe (spelad av Judit Weegar) en högstadieklass som är minst sagt kaotisk. Detta för att den främst styrs av de populära killarna som också favoriseras av lärarna.

 

När den nya tjejen Saga (spelad av Julia Sporre) börjar i klassen förändras dock maktbalansen för Saga är berest, mogen och har skinn på näsan.

 

Tillsammans med Saga och den populära men något bitchiga Mimi (Happy Jankell i en av sina första roller) i första ledet tar Signe och de andra tjejerna tillbaka makten i skolan och visar både killar och lärare att jämställdhet inte bara är nödvändigt - det har sina positiva fördelar för alla. Men gamla vanor dör hårt och tjejerna stöter snart på motstånd de inte räknat med.

 

Varför den är värd att minnas: Det är en film som tar upp vikten av feminism och jämställdhet redan i ung ålder, något jag vet att i alla fall jag hade behövt förstå och lära mig när jag gick högstadiet. Den är peppande för unga tjejer och dess teman om feminismens positiva inflytande, det patriarkala systemet, skolans stöd av det och motståndet till feminism från män är lika viktiga att diskutera idag som då.

 

 

 

De bästa vänner börjar högstadiet och är spända inför inför att börja leva mer vuxet: träffa killar och gå på fester. På första festen dricker dock huvudpersonen Sofie (spelad av Amanda Renberg) för mycket och blir medvetslös varav skolans tre coola och populära killar tillika svin (ovanligt va?) utnyttjar det. De tar sexuella bilder på henne som sedan sprids bland eleverna på skolan. De två bästa vännerna lämnar henne av skam och Amandas psykiska mående blir allt sämre. Ska hon ge upp eller ge tillbaka?

 

Varför den är värd att minnas: "Hip Hip Hora" var pionjären gällande det numera hett omdebatterade ämnet som innefattar spridda nakenbilder, hämndporr och dylikt. Det är en viktig film som visar på hur skadligt det är att ta ifrån någon rätten till sin kropp och integritet och att utnyttja människor i såväl underläge som i sexuella former.

 

 

 

Fatou (spelad av Haddy Jallow) är en ung kvinna som är bekväm i sin kropp och sexualitet och gärna flirtar med de killar hon anser värda uppmärksamhet. Idag är vetandet om att det är okej tack och lov mer utbrett (om än långt ifrån utrotat) men för nästan 20 år sedan var fördömandet, framför allt från män, betydligt mer utbrett.

 

Några killar Fatou och hennes vän ska träffa visar sig vara just sådana och dessvärre än mer vidriga: de våldtar Fatou brutalt. Efter våldtäkten försöker Fatou glömma händelsen och dölja den för omvärlden men såväl rykten som dömande sprider sig fort och hennes mående blir allt mindre hanterbart.

 

Varför den är värd att minnas: "Säg att du älskar mig" från 2006 var långt före sin tid genom att det inte är en film med i stort sett endast vita skådespelare. Istället är huvudrollsinnehavaren svart och resterande cast till stora delar people of color.

 

Dessutom handlar den om, som ovan nämnt, realistisk våldtäkt (av den verkligt grövre sorten jag sett på svensk film), hur en såpass traumatisk händelse påverkar någon psykiskt, den negativa synen på kvinnlig sexualitet och slutshaming och hur våldtäktsoffer alltför ofta själva möts av anklagelser om lögner och blir påtvingade en skam som inte är deras att bära. Alla ämnen är högst aktuella än idag.

 

 

 

En film som handlar om oväntad vänskap: tonåringarna Sandor och Ida är i stort sett varandras motsatser men finner genom ett chattforum varandra och blir det stöd de båda behöver i sina kaosartade liv.

 

Ida (spelad av Aliette Opheim) bor i Stockholm och är den coola, snygga tjejen som får alla killar hon vill ha, är sexuellt erfaren, har attityd och blir tillsammans med sina vänner alltid bjuden på fester. Detta är vad Sandor önskar sig: han må komma från en kärnfamilj men är själv en ensam kille som retas för att han dansar balett och har upplevt så lite av livet.

 

Det de inte vet är att båda ljuger en hel del om sina liv för varandra och när de väl ses spontant i verkligheten krockar den med illusionen och deras relation riskerar att krossas i tusen bitar.

 

Varför den är värd att minnas: "Sandor slash Ida", som började som en bok av Sara Kadefors, är en film som visar på hur lite vi människor vet om varandra - det är lätt att visa upp en yta, något som är ännu enklare i dagens sociala medier-samhälle. Filmen tar också upp maskulina normer, mobbing, osäkerhet, grupptryck, hur det är att leva med en psykiskt sjuk förälder och framför allt: att vilja, att önska något mer ur ett liv som lämnar dig tom. En känsla som nog många av oss upplevde som tonåringar.

 

 

 

"Linas kvällsbok" är filmen baserad på Emma Hambergs bok vid samma namn. Den handlar om 15-åriga Lina (spelad av Mylaine Hedreul) som går sista året på högstadiet i en liten stad och lever ett liv som är väldigt mellanmjölk. Hon är trött på att vara den tråkiga av sina kompisar och att känna sig oerfaren så Lina bestämmer sig för att nu ska hon både bli kysst och bli av med oskulden. Detta försöker hon lösa genom att bli tillsammans med den äldre Danne, en sportfåne som inte är stans geni direkt.

 

Till slut blir det allt svårare för Lina att övertyga sig själv om att hon tycker om Danne när hon egentligen är kär i någon annan…

 

Varför den är värd att minnas: "Linas kvällsbok" innehåller väldigt mycket material med hög igenkänning om du som kvinna inte tillhörde någon av stereotyperna på högstadiet - om du var en helt vanlig person som inte kände dig så speciell, som kände att du bara var. Den tar också upp många milstolpar som ofta sker under tonårstiden på ett humoristiskt men realistiskt sätt.

 

 

 

Handlingen kretsar kring ett ungt killgäng med målet att bli en del av sin stads, Helsingborg, mest ökända fotbollshuliganer.

 

Gänget leds av Jonas Mitander (spelad av Nic Schröder) som ingen vågar sätta sig upp mot, Lucas (spelad av Magnus Skog) som är den modige och huvudpersonen Johans (spelad av Andreas Karoliussen) bästa vän samt Rogge och Svante som står i lite lägre rang.

 

Under en sommar mittemellan tonåren och vuxenlivet kommer Svantes kusin Isak på besök och vad som först bestod av oskyldig support och drömmar om huliganlivet blandat med att häva öl och grilla under sommarkvällarna förvandlas snart till riktigt allvar där spillt blod är insatsen.

 

Därför är den värd att minnas: Det har inte gjorts särskilt många svenska ungdomsfilmer ur unga killars perspektiv vilket gör "Hata Göteborg" speciell i sig - än mer så när den handlar om huliganism vilket är ett bestående problem i samhället. Filmen tar också upp frågor om maskulinitet och machokulturen, grupptryck och identitet samt hur oskyldigt det ofta faktiskt börjar vid rekrytering till olika typer av gäng.

 

 

 

17-åriga Lina (spelad av Ebba Hultkvist Stragne) vill inget mer än att följa med sin pojkvän och sina vänner på årets coolaste festival men hennes mamma vägrar låta henne åka. Hetsad av gruppen bestämmer hon sig för att åka i hemlighet och festivallivet kan äntligen ta sin början: det är kul, galet och fullt av äventyr. Det vill säga - tills Linas pojkvän är otrogen och hon i ilska och besvikelse flyr festivalen.

 

Av en slump stöter hon på den kände sångaren Marc (spelad av Martin Aliaga) som uppträder på festivalen och hennes festivalupplevelse förvandlas till något hon inte kunde anat. Men pojkvännen är inte villig att släppa taget och snart är den härliga stämningen kaotisk.

 

Varför den är värd att minnas: För nostalgin om de gamla festivaltiderna innan hälften av besökarna gick på det för content. Men även för att "Festival" porträtterar hur slumpen kan leda till fantastiska saker, ungdomens naivitet, musikbranschens baksida och livets första hjärtekross.

 

 

 

"Ciao Bella" handlar om den unge svensk-iranske killen Mustafa (spelad av Poyan Karimi) som träffar sin drömtjej under Gothia Cup i Göteborg, ni vet den där stora fotbollscupen där många fick sin första kyss på discot och det luktade svett överallt.

 

Då han tror att hon inte vill ha honom om hon får reda på hans egentliga ursprung låtsas han vara italienare och nästlar sig in hos ett italienskt pojklag genom att bli vän med en av de snygga spelarna (spelad av Oliver Ingrosso, år innan han blev Ingrosso-klanens andra dj, restaurangägare och Ingrosso-imperiet blev en grej).

 

Varför den är värd att minnas: Filmen tar upp internaliserad rasism och tonårsgraviditet utan att döma, något som inte direkt hände ofta år 2007. Visar också hur hjärtevärmande tonårskärlek som visar sig allra bäst i två ungdomar som vågar tro att allt är möjligt.

 

 

 

Kristin (spelad av Linda Molin) är 18-år och vill leva livet fullt ut. Därför har hon en bucket list med alla möjliga uppdrag att utföra och mål att uppnå, varav ett är att åka till New York och jobba som krönikör. Hon lyckas otroligt nog landa just ett sådant jobb precis efter studenten - något som hon firar hårt på själva stundentdagen, så hårt att hon blir för full, försover sig och missar flyget till New York.

 

Hennes chef tror att hon redan är där när han ringer och i det pressade läget ljuger Kristin och säger att det stämmer. Men sanningen är att hon får bo hos sin väninna tillika motsats Andrea (spelad av Fanny Ketter) på landet utanför sin hemstad och fejka att hon skriver krönikor från The Big Apple.

 

Med tiden växer relationen med väninnan, och de bygger sitt egna lilla New York som visar sig vara bättre än Kristin kunnat tro, men samtidigt blir också lögnen mer ohanterlig för var dag som passerar. Vad händer när allt raserar?

 

Varför den är värd att minnas: Andreas Öhmans "Bitchkram" är en såväl fin som cynisk som poetisk film om hur det är att vara ung och ha stora drömmar, att få uppleva det föränderliga livet och göra misstag, fly från ansvar och tvingas ta det. Den berättar om hur krossade drömmar och misslyckade mål kan leda till något oförväntat men bättre, och det är väl ändå vad vi alla hoppas.