Premiär! Brännande ämnen i ”Tunna blå linjen” - säsong 3 bjuder på tyngre och mörkare drama

Cilla Jackert har arbetat på ”Tunna blå linjen” sedan 2014 och nu är den tredje och sista säsongen här. Idag släpps det första avsnittet på SVT Play.

 

Vi har fått följa Sara (Amanda Jansson) och Magnus (Oscar Töringe) relation på nära håll när de kämpat med sin vardag och sina olika världsåskådningar. Flera av huvudkaraktärerna har kommit oss nära och nu får vi se dem i en sista omtumlande säsong kantad av bruk och missbruk, ungdomskriminalitet och våld i nära relationer.

 

Efter att ha sett samtliga sex avsnitt vet vi att serien kommer bjuda på...

 

 

 

Cilla Jackerts fokus har hela tiden varit det som sker inuti poliserna. Både i relation till deras yrkesroll och till de dem håller nära. I säsong tre kommer många konflikter till sin kulmen och en hel del undertryckt ilska bubblar äntligen upp till ytan. En del emotionella utbrott är klart mer tillfredställande än andra, men där är bland annat en scen med en slagen kvinna som verkligen berör.

 

 

 

Ett högst infekterat och aktuellt ämne - legaliseringen av cannabis – står i centrum för handlingen denna gång. Viss oro infann sig i att detta skulle resultera i en sex timmar lång moralpredikan, som när poliserna kom till ens högstadieskola och talade om hasch som inkörsporten till heroin.

 

Som tur är representeras dock inte åsikten bara av 40-åriga loosers i truckerkeps (även om det gör det också) utan alla former för ämnen brukas och missbrukas i flera olika samhällsskikt. Och serien gör sitt bästa för att inte ta ställning, även om det blir lite överspelat emellanåt.

 

 

 

'Ett starkt ämne i säsongen är rekrytering av barn till kriminella gäng, men också barn som ofrivilligt rör sig i den världen. Serien lyfter många ämnen som folk kan uppröras över med allt från överfall till hemskolning. Barnen, och framtiden är klara teman som inte kan gå någon oberörd förbi och bjuder också på ett av seriens starkaste inslag.

 

 

 

...säger Fanny (Malou Marnfeldt) vid ett tillfälle och det är också den stora frågeställningen som löper likt en röd tråd genom samtliga avsnitt. Det vore mycket lättare om allt var svart eller vitt. Att livet oftast rör sig i de mer frustrerande gråzonerna är en insikt poliserna dessvärre mer, eller mindre, tvingas ta till sig.

 

Flera av scenerna i sista säsongen lär också trigga alla de tittare som anser sig inte ha en åsikt om ett visst ämne. För när det väl ställs på sin spets är det svårt att inte ta ställning.