Spelrecension: "Modern Warfare II" är välpolerat och nervkittlande

En spelserie med så frekventa utgåvor som "Call of Duty" löper stor risk att få slut på idéer efter några år. När nyheten om att spelstudion Infinity Ward skulle få chansen att återvända till en av de mest populära upplagorna i spelets historia, "Modern Warfare", var jag rädd att vi skulle få en välpolerad version av samma gamla spel.

 

Sportspel utsätts ofta för denna fallgrop, man uppdaterar grafiken och justerar spelmekaniken något, men släpper i princip samma spel år efter år.

 

Jag kan glatt rapportera att Infinity Ward lyckats med mycket mer. Grafiken är otroligt snygg, variationen i uppdrag är uppfriskande och inlevelsen är total.

 

 

 

Om du spelat ett tidigare spel i serien, vet du ungefär vad du kan förvänta dig av handlingen i ”Modern Warfares” enspelarkampanj. Insatserna är höga, tvisterna många, och explosionerna haglar tätare än fyrverkerier på nyår. Om Michael Bay hade regisserat ett spel, är jag övertygad om att det skulle se ut så här.
 
Vi följer återigen gänget från den ursprungliga upplagan. Karaktärer som Ghost, Soap och Gaz återvänder i en komplicerad berättelse om internationell terrorism som tar gruppen runt hela världen. Historien är varken särskilt fängslande eller originell, men den erbjuder tillräckligt mycket kontext för att känna att de vilda action-scenerna fyller ett syfte.

 

 

 

Likt många andra ”Call of Duty”-spel är det flerspelarläget som lär locka de flesta. Kampanjen fungerar i viss mån som en introduktion till karaktärerna och miljöerna som figurerar i denna. Fördelen med det är att variationen blir stor. Ena stunden vandrar man mellan kanalerna i Amsterdam, för att i nästa stund inta byggnader i Al Mazrah.
 
Även uppdragen är omväxlande. Intensiva actionscener blandas med nervkittlande och välplanerade stötar. Häng upp och ner från en helikopter och meja ner mexikanska kartellmedlemmar, eller oskadliggör metodiskt skurk efter skurk med ett prickskyttegevär. Det finns något för alla typer av actionfantaster.
 
Eftersom spelet handlar om en specialstyrka, ligger dock vikten på närgångna och småskaliga operationer. Här ser vi inga massiva slag à là ”Battlefield”. Även hemliga operationer med mycket smygande får stor plats i historien, vilket säkert kommer irritera vissa spelare.

 

 

 

”Call of Duty: Modern Warfare 2” är ett av de snyggaste spel jag sett. Karaktärernas uttryck framförs i sån detalj att man ibland glömmer att de är animerade. Amsterdams ikoniska byggnader kommer till liv. Hela spelet ser ut som en teknisk demo.
 
Ljudbilden är också imponerande. Allt från ljudet av kulor som viner förbi ens huvud, till regnet som träffar gatstenen, låter fantastiskt.
 
Hela spelet osar kvalité, i varenda bildruta. Under kampanjens korta löptid, ca 6-7 timmar, förekom endast ett fåtal buggar, vilket till viss del står ut i dagens snabba spelcykler.
 
”Call of Duty: Modern Warfare 2” är välpolerat och underhållande, men handlingen är ytlig och kampanjens löptid kort. Spelets succé kommer, trots sin kvalité, till stor del bero på flerspelarlägets framgång.