Gårdagen fylldes mest med diverse smärre problem, däribland med bussanslutningar. Busstrafiken i Frankrike är något speciell. De har visserligen tidtabeller att följa, men problemet är att allt som oftast så går inte bussarna. Helt plötsligt kan de få för sig att strejka, något som skedde exempelvis idag, när vi skulle ta oss in till första visningen av "Midnight in Paris". Efter lite detektivarbete framgick det att hotellet hade transporter till och från festivalpalatset som vi självklart utnyttjade.
Men väl där siktade vi oss in oss på andra visningen av Woody Allens "Midnight in Paris". Här i Cannes får man dock köa får att komma in till visningen, det till trots att man är ackrediterad. I år skvallras det om att 4500 journalister är ackrediterade och två av dem är således från MovieZine. I kön träffade vi på en amerikan som var från New York som var relativt nyfikna på oss och vad vi gjorde där. Det resulterade i att vi såg filmen tillsammans och att vi efter filmen gick och även gick och åt en bit mat. En trevlig och social jänkare som vi säkert lät hänga med fler gånger under festivalen.
Filmen i sig då? Var den något att ha? Jajamensan, det var den! Först skulle jag vilja ge lite beröm till Woody Allen som trots att han i stort sett gör en film om året, lyckas hitta något nytt och intressant att filmatisera. Handlingen utspelar sig denna gång i Paris, där Owen Wilson och Rachel McAdams spelar paret som planerar att gifta sig. Wilsons karaktär visar snart att han även skulle vilja bosätta sig i Paris, något som inte uppskattas av McAdams.
Det är många gedigna skådespelare med i filmen, ena undantaget är Owen Wilson som har uppenbarliga problem att hitta några större variationer i sitt agerande. Det blir riktigt intressant när Owen Wilson börjar med sina nattliga tidsresor och träffar stora författare och konstnärer som Hemingway, Dali och Picasso. Ja, det låter inte som en typisk Allen-film och det är till filmens stora fördel. Fullständig recension kommer upp inom kort.
Film nummer två blev Julia Leighs "Sleeping Beauty" och nej, det är inte en nyversion av Disneyklassikern. Det är en starkt provocerande film om nakenhet och äldre affärsmäns sex- och leklusta. Det behöver inte alls vara negativt, om nu det finns en stabil handling att luta sig emot. Så var det inte med "Sleeping Beauty". Här ska det provoceras utan att Leigh lyckas motivera sina ambitioner med filmen. Nja, jag blev inte såld på den.
På nedanstående bild ser ni hur ett presspass kan se ut.
Efter visningarna var det dags att bege sig till hotellet igen och på vägen hem mötte jag en välkänd figur som fick mig att dra på smilbanden, Charlie Chaplin! Här i Cannes kan man möta nästan vem som helst och till och med de som har varit öda i många år. Hatten av för det.
När klockan är 22.30 är jag äntligen tillbaka på hotellet och råkar hamna bredvid ett gäng överförfriskade italienare. Till bartenderns förvåning beställde en av dem in en vodka, men visst han hällde upp den, dock aningen motvilligt. Italienaren tittade och luktade på vodkan och så försökte han dricka upp den. Men det blev inte många droppar han fick i sig och retade bartendern till vansinne. Han hällde upp ett nytt glas vodka och sa: Look, this is how you drink vodka och svepte den rätt upp och ner och fick värmande applåder från hela det italienska gänget.
Nedanstående bild är tagen på förmiddagen och innan vi begav ner till festivalcentret. Andreas såg till att uppdatera MovieZine efter frukosten och det gjorde han i sedvanlig Cannes-klädsel.
I hissen upp till hotellrummet hände en rolig anekdot. Jag fick sällskap i hissen med några amerikanare som ganska omgående frågade mig om jag jobbade på HP. Lite chockad av frågan insåg jag vad hon fått det ifrån. På baksidan av min ackrediteringsbricka som jag har runt halsen finns HP:s logga. Sådant som faller under kategorin produktplacering. Men jag berättade att jag var filmjournalist och att jag var här för att göra livet surt för Brad Pitt och gänget. Det uttalandet fick hon lite ur balans och började skratta ganska högljutt i hissen. Hon frågade mig om jag inte skulle vara intresserad att intervjua dem, då enligt hennes egen utsago var riktigt stora och betydelsefulla i filmvärlden. Vad har ni gjort då?, replikerade jag med. Inget än, men vi kommer bli riktigt stora, sade hon. Kul, men detta är inget ovanligt i Cannes. På sätt och vis är det som en arabisk marknad för filmmänniskor. Väldigt många i Cannes är beredda att göra nästan vad som helst för att antingen sälja sig själva eller sina produkter. Uppfinnningsrikedomen är stor när det kommer till att sälja någonting. Tänk om samma uppfinningsrikedom fanns i Hollywood...
