Trots att det bar emot så fick vi skippa en del filmer idag. Helt enkelt för att jobb måste göras på MovieZine. Men tack vare den kvalitetstiden vi la på MovieZine idag finns det lite för er att läsa, bland annat vår purfärska recension av "Midnatt i Paris".
Vi begav oss inte in till Cannes förrän efter 18-slaget, men för Andreas blev det ett återbesök, då han gjorde ett ärligt försök att ta sig in till visningen av Gus Van Sants "Restless", men han fick tyvärr inte plats på visningen. Men nu ikväll lyckades han emellertid ta sig in. Skam den som ger sig!
Jag däremot hade visserligen planerat att se "Restless", men la de planerna åt sidan när jag fick erbjudandet att få se "Super 8" på en biograf i Cannes. Ja, precis, ni läste rätt. Samma film som jag ser mest fram emot under 2011. Det var självfallet inte svårt att acceptera en sådan inbjudan.
Problemet var dock att ta sig till biografen. De vanliga biograferna är Sally Debussy och Grand Théâtre Lumière (se bild ovan) och de ligger i anslutning till festivalpalatset, men eftersom de salongerna är upptagna av visningarna av filmerna som ingår i tävlan förpassades jag till en "vanlig" biograf lite längre in i staden. Vägen dit blev längre än jag hade trott från början.
Jag visste adressen och hade en ungefärlig uppfattning vart jag skulle bege mig och givetvis hade jag käften att ta till om det skulle köra ihop sig. Självfallet hittade inte biografen och eftersom tiden rann ifrån mig hoppade jag in i en lyxig guldsmedsaffär och frågade om hjälp. Jag pratade lustigt nog om arabisk marknad igår och idag tål det att upprepas. Saken är den att killen som stod i guldsmedsbutiken var arab och när jag artigt frågade honom om han behärskade engelska kontrade han flinkt med att säga att han pratade arabiska, farsi, urdu och tyska också. Det var sannerligen en skön lirare och hade jag bara haft tiden på min sida hade jag nog pratat en bra stund med honom. Vet inte hur jag lyckas, men jag har alltid en förmåga att träffa på alla underbara karaktärer.
Innan jag lämnade honom tipsade han om butiker jag definitivt inte skulle missa och självklart de jag gärna skulle gå förbi. Dessutom ville han gärna sälja ett fint guldarmband till mig för 15 000 euro. För att kunna få ett bra avslut kände jag mig tvungen att dra till med en en riktig arablögn, så jag berättade för honom att en affär inte var möjlig då jag hade tre fruar och 12 ungar att försörja... Han tog det på rätt sätt och skrattade gott och sa: Du har varit på arabisk marknad ser jag. Du vet hur det fungerar! Ok, du vinner. Ha en bra kväll!
Väl framme vid biografen var det dags att visa upp pressbrickan som fick agera ID-bricka. Vid nästa anhalt fick jag lämna ifrån mig mobiltelefonen, föga förvånande eftersom det visades ganska känsligt material. Visningen inleddes med att J.J. Abrams i egen hög person berättade om det vi skulle få se. Att det inte var färdigarbetat material och att de jobbade häcken av sig för att få klart filmen till världspremiären 9 juni som sker i Australien.
Lite överraskande så fick vi se 30-40 sammanhängande minuter, troligtvis de första minuterna av filmen. Annars är det närapå praxis att man väljer ut de bästa ur filmen som brukar resultera i att man får se 5-6 korta klipp från filmen. Att Abrams valde att visa de inledande minuterna tyder på att man antingen har en magnik inledning eller helt enkelt på att man har en kolossalt magnifik film. Jag sätter mina pengar på det senare.
Utan att diktera minuterna jag fick se och spoila för er (och även riskera att bli stämd av Paramount) kan fick jag konstarat att jag kände en påtvingad avsky mot Abrams efter visningen. Varför? Jo, för han klippte när det var som mest spännande! Men självfallet var det en magnifik aptitretare av sällan skådat slag. Överväger starkt att dra till Sydney den 9 juni, men lär ju inte hända, fast tanken har slagit mig, både en och två gånger. Ok då, jag erkänner, fler än två gånger! Jösses, Abrams och Spielberg. Vad sjutton har ni gjort egentligen?
