Förvänta dig det oväntade - populära "Tunna blå linjen" går mot sitt slut

”Tunna blå linjen” är inne på sin tredje och avslutande säsong.

 

Serien vann Kristallen 2021 och har sedan start bara blivit tätare och mer intrikat. Liksom i tidigare säsonger får vi se amatörer i flera av birollerna och flera brännande ämnen avverkas. Cilla Jackert räds inte de mörkare aspekterna av tillvaron, så vi har pratat med henne vad vi kan förvänta oss inför kommande säsong.

 

 

- Narkotika ur olika perspektiv, narkotikapolitik, bruk och missbruk av allsköns ämnen och vad det får för konsekvenser för anhöriga och användare. Det känns ju slitet på sätt och vis, men samtidigt användbart i den här kontexten och väldigt självklart.

 

- Jag gillar ju att gå mot de naturliga historierna och inte det konstruerade. Känns det naturligt att berätta om föredrar jag alltid det framför att spetsa till eller krångla till det bara för att överraska, och narkotika är en självklar tematik för en grupp poliser.

 

- Jag hade också en karaktär som hade en anhörig i missbruk som jag kunde använda mig av, vilket gjorde att jag inte behövde trycka in det med ett skohorn, utan det fanns redan serverat den relationen. Det självklara, det organiska, det naturliga är det jag är ute efter när jag berättar. Visa hur listig jag är, är inte det som är meningen.

 

 

 

- Josefin, den nya YB:n, hon kom till faktiskt mest till av att ”Oj, nu slutade ju Jesse”. Det finns något som jag brukar kalla falsk cliffhanger som kan beskriva som; hur ska det gå, men sedan i nästa avsnitt har man bara blåst över det för det var inte så farligt. Utan jag var ändå tvungen att ta konsekvenserna av att Jesse slutat.

 

- Jesse är ju ett väldigt älskat ytterbefäl och den lätta vägen hade ju varit att göra en YB som alla tycker väldigt illa om och som var motsatsen till Jesse. Det kändes ju också självklart, liksom 1A-konstruktion. D var det roligt med någon som har ännu mer energi, fast hon har ju sina sidor också. Hon är verkligen tveeggad. Jag ser henne litegrann som ett Janusansikte.

 

- Charlotta Björck var också fantastisk i den här ganska knepiga rollen. Hon har både ett glatt ansikte och ett ont. Det var en hälsning från mig till provfilmningen att hon skulle klara den där att vara jätte ”Ooo” till att bli tvärt sur. Det är väldigt svårt att hantera sådana människor själv. Hon gör det så himla bra.

 

 

- Nej det är det inte, starten på säsong två var också för att gå emot det publiken trodde var ”Tunna blå linjen”. För det som är polisyrket är ju att det kan skifta från en sekund till en annan. Och säsong ett hade den mer vardagliga och inte den stora väntade dramatiken utan snarare gick emot den idén hela tiden.

 

- Men det här skulle också kunna hända. Man tror man har ett vanligt arbetspass och plötsligt blir det terror på Drottninggatan. Det går ut på att de aldrig vet hur ett arbetspass kommer sluta. Så då var det en sådan början. Som att ingen trodde att de skulle hitta den lilla flickan i första säsongen.

 

- Det gick emot förväntningarna hos publiken som trodde "oj, nu har hon blivit tagen av en pedofil" och nu har jag gått emot det igen. Jag gillar att leka med publikens förväntningar.

 

 

 

- SVT har inte längre säsonger än så här om det inte är humor då. Varje säsong har jag ju avslutat. På ett sätt som både var ett slut och som samtidigt gick att berätta vidare. Jag har jobbat sedan 2014 med ”Tunna blå linjen” och sedan 2018 uteslutande med den. Det som ni konsumerar nu är sex timmar, men det har tagit år att göra.

 

- Det är väldigt skönt att borsta bort de här individerna nu och släppa in ett nytt gäng som får leva i min fantasi. Det har varit en förmån att jobba så länge med serien och veta att det finns en publik där ute, men det är väldigt skönt att få ut det gamla och in med det nya.