”Citadel”, producerad av bröderna Russo, är den näst mest påkostade tv-serien i historien. Actionscenerna lovar också högt, men intrigen lämnar än så länge mer att önska. Inför premiären av ”Citadel” har vi tjuvkikat på de tre första avsnitten.
Det är en otroligt maxad högrisk-historia med ett hett kärlekspar i fokus där fantasifulla slagsmål utkämpas på alla plan: fysiskt, känslomässigt och mentalt. Skaparna har satsat allt och varje sekvens är som en nervkittlande berg- och dalbanetur. Blodiga förhörsscener varvas med tunga krogfighter och spännande miljöer från världens alla hörn.
Om det håller hela vägen återstår att se, men detta är vad ni kan förvänta er så långt:
En hommage till alla spionfilmer
Från första bildrutan avlöser actionsekvenserna varandra och för den som önskar avnjuta ett välkoreograferat slagsmål finns det flera fängslande och innovativa scener att glädjas åt. I stort har skaparna använt sig av nästan alla knep som hör genren till: biljakter, kidnappningar, resor till häftiga destinationer (från Atlanta till Marocko), slagsmålsscener i trånga utrymmen, femme fatales och en invecklad kärlekshistoria agenter emellan.
Eftersom produktionen ligger på en så hög nivå är allt från scenografi till foto och kostym väldigt välgjort. ”Citadel” är en hyllning till alla spionklassiker, men i modern tappning. Dialogen, och då framför allt Bernard spelad av Stanley Tucci, bjuder på skön humor som för associationer till 80-talets actionrullar. Där roliga inslags används för att avväpna varandra, både känslomässigt och bokstavligt.
En het kärleksintrig
Priyanka Chopra Jonas och Richard Madden som spelar agenterna Nadia Sinh och Mason Kane har en otrolig kemi. Det känns också essentiellt för genren med en skön kärlekshistoria som bubblar i bakgrunden. En där det naturligtvis försiggår flera frågetecken kring hur sanningsenliga de är gentemot varandra – spioner som de är till yrket.
Det är långt ifrån en ”Mr. and Mrs. Smith”-saga, snarare mer Bond. Deras relationen bidrar också till ett djup som kontrasterar väl till alla actionsekvenser.
Tveksamma tekniklösningar
Stanley Tucci påpekade själv under vår intervju att det var svårt att komma ihåg allt tech-snack. ”Citadel” utspelar sig i en nära framtid där det finns en hel del tekniska lösningar som inte finns idag. En del trovärdiga, andra betydligt mycket mindre så.
Bland annat har agentbyrån utvecklat ett minnesserum på flaska. Detta är såklart tacksamt för både Nadia och Mason som lider av minnesförslut, men tekniken upplevs nästintill fördummande enkel.
Här blir retrocharmen till seriens nackdel då det verkligen osar 80-tal i dess negativa bemärkelse som i ”titta-vilken-cool-pryl”- känsla. Man ska helt enkelt, liksom med många andra actionberättelser, kannske inte granska sömmarna för noga. Särskilt inte när det kommer till logiken.
Good vs. evil - också lite hjärndött
Berättelsen är enkel. Så enkel att Mason Kane själv jämför agenternas masterplan med en scen ur ”Dum & dummare”. Till viss del är det acceptabelt att snarare förlita sig på karaktärsdjup och coola actionscener men inte när serien ändå till övervägande del är berättelsestyrd.
Det är på ett sätt charmigt med en klassisk god vs. ond-kamp, men för att vara en modern tappning på spiongenren fanns förväntningar på ytterligare vändningar och en mer komplex intrig. Med det sagt hänger det otroligt mycket på de sista tre avsnitten. Kanske blir det ett lika oväntad avslut som en av Shyamalans bra filmer.
De två första avsnitten finns nu att streama på Prime Video.
