Dakota Fanning firar i år 25 år som skådespelare och har kommit långt sedan tiden som barnstjärna. Hon återvänder dessutom till skräckgenren för första gången på nästan 20 år med huvudrollen i Ishana Shyamalans långfilmsdebut ”The Watchers”.
Där spelar hon en ung kvinna plågad av traumatiska barndomsminnen. Under en jobbresa fastnar hennes bil i skogen där hon möter tre främlingar som påstår att de hålls fångna av hotfulla varelser.
Vi fick en pratstund med Fanning om hur det var att filma på Irland, vad som lockar med skräckfilm och hennes personliga favoriter inom genren.
”The Watchers” är en läskig men också väldigt intim film, nästan som en pjäs. Dessutom filmade ni på plats i Irland. Hur var hela den upplevelsen?
- Jag har jobbat i Irland förut, så det var faktiskt bekant, vilket var trevligt, när man är långt hemifrån är det trevligt att ha några vänner som jag känner. Och jag älskar att få göra saker på den plats där de utspelas. Vanligtvis ska du vara någonstans men du filmar verkligen i någon slumpmässig lokal, så som skådespelare så är det alltid spännande att filma på den plats som berättelsen utspelar sig på. Och med den här som verkligen är förankrad i irländsk folklore och den keltiska myten och allt det där, så tror jag inte riktigt att vi kunde ha filmat på någon annan plats.
- Och ja, från skogen, som är superstor och specifik, och sedan uppsättningen i stugan, som är väldigt unik och som du sade, det känns lite som teater men du uppträder för dig själv eftersom det är en stor spegel på inspelningen. Och ja, helt enkelt uppfinningsrika och kreativa miljöer som var specifika för den här historien och väldigt coolt att vi faktiskt fick filma där.
Ja, jag kan tänka mig. Det är väldigt spännande att se dig återvända till skräckgenren igen, då det nästan gått 20 år sedan du gjorde ”Hide and Seek”. Hur skulle du jämföra de upplevelserna?
- Ja, de är väldigt olika. Jag var ju tio år när jag gjorde den filmen så annorlunda på det sättet. Den här har definitivt en del skräck, men jag försöker göra saker som alltid är olika varandra, som har sin egen unika, specifika känsla.
- När du gör läskiga filmer är det aldrig riktigt läskigt när du filmar, vilket är bra såklart. Men ja, jag gillar jag gillar att göra olika saker och hitta något som jag känner att jag inte har gjort förut, även inom en genre, det finns ju alla olika sorters thrillers, de är inte alla likadana.
- Så när det kommer till att hitta unika saker inom den här genren så tycker jag att familjen Shyamalan borde ha sin egen genre, det är så specifikt för dem. Och här har vi Ishana som går sin egen väg ochj det är väldigt coolt att vara en del av. Och ja, jag gillar att göra saker som är annorlunda än vad jag har gjort tidigare.
Har du andra skräckhjältinnor som du hämtar inspiration från?
- Jag vet inte om jag gör det. Jag menar, jag älskar "Rosemary's Baby” och den stämningen. Men jag brukar försöka fokusera på det jag håller på med, hitta min egen väg inom det och inte försöka efterlikna något annat. För jag tror att när du gör det kommer du alltid att misslyckas. Så vi försöker bara tänka på historien som vi berättar och aspekterna av karaktären som du kan relatera till på något sätt.
- Och det jag gillade med den här filmen är att det verkliga och det overkliga är vävt samman och den mänskliga historien är blandad med detta övernaturliga. Och jag gillar det för när du tittar på en film måste du tänka utanför verkligheten och det realistiska. Men jag tror att det är viktigt att hitta något känslomässigt relaterbart att hålla fast vid i en genrefilm. Och jag känner att den här typen har det. Så jag försökte hålla mig till den realistiska aspekten av berättelsen.
Ser du på skräckfilm annars och har du några personliga favoriter?
- Jag gillar definitivt att bli rädd ibland. Jag menar, "Rosemary's Baby” är läskigt. Jag gillar ”Exorcisten”. Jag gillar de där filmerna från förr i tiden lite, den typen av genre. Men jag kan också gilla vibbar från ”Blair Witch Project”. Så lite olika.
Se intervjun nedan:
